Du skall inte tro att det ordnar sig

Efter många om och men så hoppade jag in i duschen igår och gjorde mig i ordning. Gjorde en kökspose och gick till pendeltåget. Det bjöds på rosévin och sällskap hemma hos Jenny i Sollentuna vilket jag var i stort behov av. Paulina kände för en öl eller två på stan, och jag är mycket sällan den som bangar. Vi hamnade på Kelly's där det vart några öl, och jag fick även plocka fram min engelska då det blev en hel del prat med en herre från Australien.

Mitt förmodligen största problem just nu är att jag sover, sover och så...sover jag lite till. Jag har ingen lust att gå upp om dagarna, så jag burrar in mig i täcket och somnar om. Nästan varje dag, förutom de dagar då jag verkligen måste ta mig upp.

Kanske hade mor rätt när hon bad mig komma hem omedelbart vid vårt nattliga samtal då Anneli var uppe och vi hade varit på Debaser...

Ibland känns det som att Stockholm hittills tagit så mycket mer än vad det givit. Ens tillvaro raseras gång på gång och man försöker febrilt att bygga upp något att liksom...tillförlita sig på. Man vill kunna frigöra sig från den krampaktiga balansen och falla bakåt utan att slå i skallen varje gång.

De närmsta veckorna innebär att Paulina flyttar in hos mig nu över sommaren. Efter sommaren kommer jag att flytta till Sollentuna. Paulina och jag fyller båda år den 30 maj, så vi tänkte slänga ihop en jävligt trevlig tillställning någon vecka därefter. Det blir ett 45-årskalas med pompa och ståt.

Imorgon är det jobbintervju, och senare får jag tillbaka både omtentan och hemtentan. Ja, jag är nervös som en jävla Snövit i underlandet, chasing rabbits. "And you know you're going to fall." /JA