Down slow

1.

2.

1. Hälsning från Mica och Sofie på Gotland. Inte var dag man får vykort, trevligt! Jag blev nästan glad.
2. Hälsning från min kära mor som låg på min uppbäddade säng imorse när jag kom hem från 15,5 timmars nattpass. Jag tycker att hon är rar, och blev helt glad.

Så har man börjat på en ny tredygnsperiod med nattpass. Härligt värre, när man när allt kommer kring istället ödslar ca. fem dygn för att få en vettig jävla dygnsrytm. Men eftersom jag planerat ta ungefär en veckas ledigt efter det så känns det inte så farligt trots allt. Då skall det glassas och levas gott, förhoppningsvis får jag tur med vädret. Något besök i Götet lär det bli, även om det kan vara lite jobbigt med allt folk som kommer att vistas i staden då både EM och göteborgskalaset äger rum ungefär samtidigt.

Förra veckan var lika med angst och slöhet, jag var väldigt utmattad efter allt jobb, och jag var väl inte direkt nöjd över hur jag spenderade dygnen heller. Noll umgänge, sova till 17:00 varje dag och dessutom kändes det som att jag ständigt bar mina arbetskläder. Känns helt fel på sommaren. Men så tog jag mig i kragen på torsdagskvällen, körde till Falkenberg vid 22:00 efter jobbet och besökte tre gamla tjejkompisar som satt på Vallarna och drack öl bland träden och mörkret, och sommarkvällen var gemytlig. En sväng om Bratt kändes aktuell, jag träffade på en hel del sköna folks och pimplade CocaCola hela kvällen. Körde hem vid 02:30, fick två timmars sömn då jag pratade i telefon länge med en svår söderkis till 04:00 ungefär, och begav mig till jobbet vid 07:00.

Fredagen flöt på, och efter massiv beslutsångest och ingen som kände för att gå ut så fick jag tag på en gammal barndomskompis som visserligen skulle börja en timme tidigare än jag på lördagen, 06:00, men som vänligt ställde upp på att vara mitt sällskap. Yasmin konstaterade att koffeintabletter och vätsketillskott inte är fy skam alltid. Jag hoppade snabbt in i duschen, greppade en vinare i kylen och sprang till bussen. På väg till Yasmins lägenhet i Falkenberg blev jag kallad för bombnedslag, jag har faktiskt ingen aning om vad det betyder. Kan ju vara dåligt som fan eller bra. Jag kanske såg arg ut? Väl uppe i lägenheten korkade jag upp vinaren, vi satte oss på balkongen och rökte medan man hörde toner från Shine On-konserten på Rådhustorget prcis bredvid. Det är alltså ett Pink Floyd-coverband, som verkligen sköter sig excellent och levererar fina versioner som fan. Schysst bakgrundsmusik. Jag kom självfallet för sent till Sillen & Co's spelning på Grandterassen som jag lovat besöka, och efter att ha upptäckt att mitt VISAkort var borta, för andra gången på tre veckor, så tog jag två öl på krita på Zätas, lånade pengar av André till bussen, sprang om Rådhustorget och tjötade en snabbis med Johnny som rev scenen och sprang sedan vidare till bussen. Hurra.

Lördagen blev lugn förutom jobb, och söndagen likaså. Har två nätter kvar nu, faktum är att jag måste ta cykeln om en liten liten stund då jag börjar 19:00.

Imorgon skall jag till frisören, det blir fruktansvärt spännande och dyrt.

Love.