Skådebröd: 1 st. tortilla, 2 st. tacoskal, köttfärs, mild salsa, hackad tomat och röd paprika, 1 st. klick crème fraîche chili & något, majs, hackad rödlök, 1 st. skivad banan samt slaktad isbergssallad, toppat med solrosfrönEfter att ha varit en duktig flicka och ha ätit upp allt på tallriken (det var faktiskt ett rejält lass), så börjar min onda nacke göra sig påmind, och jag slänger iväg ett blogginlägg innan jag däckar, som jag gjort de andra kvällarna.
Fan. Jag satt tidigare idag och kollade igenom tidningsartiklar för att kunna länka och kommentera lite sådär intressant man kan göra när man vill hävda vissa åsikter, men jag blir så jävla trött. Det står ju fan bara en massa tröttsamt skit överallt. Och med ens känner jag mig jättekorkad. För jag är totalt ointresserad av allt. Alla fakta, och all information som strömmar fram och tillbaka. Jag vet hur det ligger till, saker och ting säljer och ältas därför. Men ändå. Jag gav iaf ifrån mig ett missnöjt äh och stängde ned tidningarnas hemsidor.
Efter lite pepp från en vän fick jag däremot tummen ur och jagade min läkare via telefon, men självfallet utan något vidare resultat. Man blir ju hänvisad fram och tillbaka tills man kommer tillbaka till det ursprungliga, och jag vet att sådant här kan kännas igen av alla på ett eller annat vis. Men skit samma, jag kom till slut fram till en söt och hjälpsam sekreterare som kunde meddela mig att min läkare har semester fram till v. 35. Fan, tänkte jag, det lär ju vara hur lång tid till dess som helst! Faktum är att jag inte har någon koll på vilken vecka det är över huvud taget, men jag bara antog. "Jaha, men min medicin är snart slut, jag måste ha ny. Och öh...jag hade tänkt diskutera en eventuell ökning på min dos med henne också". Sekreteraren hummar, letar i papper och hummar återigen. Därefter säger hon helt naturligt att en annan läkare som heter Leif och något konstigt i efternamn skriver ut åt mig istället, och att hon skulle skriva en lapp till honom om det och även om att jag skulle öka till si och så många mg. "Nej alltså...jag vill prata med min läkare om ökningen innan jag gör det...?"
Alltså, kontentan med hela den här ointressanta jävla texten, är att psykvården och all övrig vård, är så jävla fucked up och sned så det förslår. (Ordet förslå dök f.ö. upp på högskoleprovet i våras, jag vet vad det betyder). Det skall inte vara så lätt, så slarvigt och div. andra välpassande ord. Vad jag förstod så skulle jag alltså ha kunnat, genom en simpel sekreterare, öka doser, bett om andra läkemedel som jag en gång stått på and so on. Jag vill inte ha det så, jag vill inte ha sådana privilegier som i sin tur blir förfall, för var dag blir människor pillerknarkare.
Eller kanske tänker man för mkt. Kanske man skulle ta sina piller, fungera normalt. Normalsaltat är nog fan ta mig det löjligaste ordet jag någonsin kommit att tänka på, idag.
Nu skall jag nog passa på att skicka ett sms medan jag är någorlunda klar i knoppen, och sedan slagga. Vila nacken i säng utan kudde ty det är det enda rätta, mitt herrskap. Skulle vilja vila i en dryg och svår famn, men nä. Fuck it. Det finns ju sms.
Imorgon, eller nästa gång...då skall jag skriva om kärlek.
Kärlek
Close yet far - CKY
No comments:
Post a Comment