Er blogvärd sitter med snus i käften och gråter. Full som fan, förlåt random släkting som hade tagit illa upp.
Erik har funnits hela tiden då mitt partyhumör gick över till alkobaserat ångesttillstånd. Han är fan i mig en utav världens bästa människor. Tänk att ha en sådan konstant människa att tillförlita sig på. Jag tog inte chansen, helt ärligt. Han finns alltid, men det hade kanske kunnat vara på ett annat sätt.
Jag har problem med alkohol. Och har haft de senaste åren. Jag är en hopplös alkis till depressiv människa. Jag har fått söka mig till alkoholen när ingen annan fanns.
Sunday, November 26, 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Neeeeeeej! Du är för ung. Du har massor av anledningar och tid till att ändra på saker och ting. För tusan, gör ditt bästa, snälla.
Oh ja. Jag kanske bredde på lite väl mycket när jag skrev inlägget, ser jag nu. Men det ligger en hel jävla del i det. Någon alkis är jag inte. Haha.
Men tack för visad omtanke, det värmer otroligt mycket.
jag hoppas att du väljer Erik jävligt noga nu maria!
Post a Comment