Fade and remain

Kan inte få Honom ur mina tankar. Det gick några dagar eller en vecka efter att jag hade ett nummer mindre i kontaktlistan som jag faktiskt kände mig ok, men de senaste dagarna så har Han funnits där hela tiden.

Jag längtar något fruktansvärt mycket efter värme och kärlek. Det är allt jag vill ha nu. Och massvis med kramar. Något mer stimulerande än att sitta här i soffan och kolla ut på grannar som en efter en släcker ned och kryper ned med sin käraste. Jag hoppas att de är värda det. Nu lyser det bara i ett fönster.

Jag försöker att ta djupa andetag mest hela tiden, svälja klumpen i halsen och plocka fram min stolthet.

Pratade precis med mor i telefon, berättade för henne att jag varit hemma hela dagen idag och överväger att vara hemma från jobbet imorgon också. Jag träffar henne på onsdag då jag tar tåget ned till västkusten, kommer att stanna där i ungefär en och en halv vecka. Det gör mig nog gott att få lite moderlig kärlek, träffa vänner och bekanta och bara slappa.

Jag skulle ge vad som helst för en sådan där omfamning nu.