Ivo

Det här är ett av alla vakna upp-moment, en av alla frigörelser, en av alla punch you in the face och fetaste jävla pungsparken i stan som aldrig blivit av. Jag märker själv att jag börjar bli riktigt irriterad, förbannad och trött på att bli behandlad som ett jävla mähä, och då folk uppenbarligen alltid kommer att förbli idioter så får väl jag försöka att stå emot mycket bättre. Bejaka mina starka sidor, bejaka mig själv.

Jag är skitglad över de människor jag fått lära känna och träffa de senaste åren, och det är först och främst handjuret jag tänker ta upp. Det är nämligen så att hur underbar man än kan tycka en människa är, hur glad man är över den lilla tid man ändock fick, så försvinner inte det faktum att folk är, ja men precis; IDIOTER. Vem fan skolade Er?

1. Rör aldrig en kvinna mot hennes vilja. Försök inte få henne till att tro att hon egentligen ville det eller uppmuntrat till det, för där viljan tar slut så tar även behörigheten slut. Det finns inget som kallas för behörighet inom förhållanden. Lägg ned det bara. Det här är inget jävla tillträde. Du blir varken inbjuden eller portad, lev i nuet och låt känna på lite god damned ömsesidighet!

2. Upphör inte med att höra av Dig utan något vidare besked. Fatta vilken extrem smärta det innebär för en människa att faktiskt ägna sin tid åt att inte veta. Att få en människa att tappa verklighetsuppfattningen, fotfästet och humöret p.g.a. att en sådan som Du har issues över saker och ting är inte OK.

3. Reflektera kring; är det verkligen nödvändigt och rättvist att döma sin nästa utifall denna av någon konstig(?) anledning skulle besitta diverse åsikter och tankar som inte faller Dig i smaken? Seriöst, göm Dig i kloaken iklädd päls och jaga råttor med påk. Är det verkligen värt att offra värme och kärlek p.g.a. några petitessliknande skillnader i värderingar? Jag har märkt det.

4. Jävla paddor.

5. Skyll inte över Dina problem på andra. Jag har varit med om så många gånger då jag hamnat i en djup diskussion som handlat om min "partners" brist på vett i beteendet gentemot mig eller måhända att attityd kan vara en bråkdel sned ibland. Och hur slutar det? Jo, det brukar sluta med att man blir anklagad själv. Det är jag som gjort fel, det är jag som mår dåligt, det är jag som har issues. Jo men fuck you, jag tror att jag är ganska medveten om att jag givetvis gör fel ibland också, och att jag har issues och mår dåligt. Och givetvis skall det också gå att diskutera, men förstå att det är kränkande att skylla över sitt dåliga beteende på någon annan. Det är fegt och det är bajsnödigt.

Och JA, jag vet att man likagärna kan applicera ovanstående även på honor. Tjejer är ju de nya killarna, liksom.

Jag har slagits med nummer två nu ett tag. Det är skitjobbigt. Jag bryr mig om Honom men Han vill väl typ inte höras. Fair enough. Jag ger upp och Han får som Han vill. Jag tycker inte om att känna det som att jag verkligen tvingar någon till att upprätthålla någon form av relation, oavsett om det är som vän eller mer. Det gör mig tvärtom väldigt ledsen och sårad.

Jag skall försöka fokusera på jobbet. Har en hel del nya arbetsuppgifter och beting och jag vill göra mitt allt. Vilket i och för sig sög rätt hårt när jag häromdagen fick höra av min kollega att jag är oseriös när det gäller mitt jobb. Min kollega och även vän privat. Fan vad arg jag blev. Det stämmer ju inte. Och det är skillnad på att ge kritik och att köra över. För första gången på länge stod jag dock emot och sade ifrån. Nu får det fan ta mig vara nog. Jag skiter i om killar inte vill ha mig för att jag är som jag är och jävligt stark som individ. Ta några steg bort från mig, snälla.

Sedan skall jag införskaffa mig en longboard, det är dags nu. Min blivande pojkvän.

Och så det sista som jag bestämde mig för i förrgår; jag skall försöka sluta gå mot röd gubbe. Det får bli någon slags meditationsövning eller något, men jag tror faktiskt att det kan vara riktigt nyttigt att stå still den extra lilla stunden och bara vara. Det var jätteskönt. Försök Ni med.

Ta det lugnt. Gör inget Ni inte vill, osv.