Jäkt

Nu är det nytt år och jag har haft svårt att hänga med den senaste veckan. Åtminstone när det kommer till skrivandet. Jag har velat så många gånger men aldrig funnit ro vilket är skittråkigt. Det är dock inget man inte kan ta igen.

Västkustvisiten fortsatte med fart och fläkt och jag fick träffat de flesta jag hade räknat med. Tråkigt nog hann jag varken med farmor och farfars grav eller Eckes dödsplats men jag får ta det nästa gång. Jag passade på att åka med kära Sara upp till Stockholm dagen innan nyårsafton, och det kändes helt ok att återvända. Jag firade nyår med goda vänner och avslutade med efterfest i Gamla Stan som varade till strax efter 06:00 så dagen efter var jag inte allt för alert. Sedan har det varit utgång även fredag och lördag i vanlig ordning, så nu är jag verkligen helt utslagen och i stort behov av vila.


Det enda jag åstadkommit i skrift är några rader på mobilen som jag på fyllan känt för att skriva ned. Jag kan ibland skriva ned sådant där när jag åker t-bana.

Ibland är en känsla mer än så. Det är en början på något, ett tvivel eller så är det ett avslut. Kanske något bittert sammanfattat på t-banan på väg hem. Jag vill slå nävarna röda, för det finns inget annat för mig, inte här just nu, ingen kärlek, ingen förståelse, inte ens ett intet.

Sitter på t-banan bland idioter. Med mp3-spelaren jag fptt låna av O. Den är guld värd, O likaså. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade någon som han till min hjärtevän. Han är på många sätt något form av ideal, trodde aldrig jag skulle ha ett ideal. Vi fångade aldrig varandras känslor, vi synkade aldrig. Det känns ok nu. Faktiskt. Mer sedan.