Slemhosta

Förhoppningsvis var det inte något jätteallvarligt med min kära mormor. Jag var nästan beredd på att ta första bästa tåg hem till västkusten. När mor berättade om resultaten idag över msn höll jag andan, började gråta men lugnade sedan ned mig när det blev hyfsat positivt.

Ännu en gång drömde jag en synkad dröm natten till idag. Min mor var i fara och jag letade efter henne till jag stötte på henne, oskadd. Men som drömmen lärde mig samt mina erfarenheter lärt mig så är faran inte över än. Man får vara beredd på det mesta och värre än så är det väl faktiskt inte. Det är mycket nu. Och jag måste lära mig att fokusera på de lite störra sakerna. Ge mer tid åt mig och själv och mina kompisar, bry mig mindre om killar som visar sig svika och även mer ytliga relationer. Sluta vara så jävla blödig. Eller i alla fall mindre blödig, jag har skärpt mig betydligt.

Jag tror jag behöver plöja mig igenom de böcker jag köpte för ett tag sedan. Nu jävlar. Jag skall tokkultura mig!