Sitter och lyssnar på Blixa och väntar in natten. Är helt slut men vill inte lägga mig än, precis som det alltid varit. Bussar kör förbi utanför och allt lever - jag vill också leva. Inte sova bort tid när det känns som att det går så snabbt. Jag har ödslat för mycket tid på tråkigheter.
När nästa lön kommer så skall jag köpa ett årskort på Eriksdalsbadet, både för bad och gym, och komma igång med träningen. Det kommer enbart att göra mig gott och jag ser på sätt och vis fram emot det. Å andra sidan har hälsa aldrig haft något med mig att göra. Men det kan ju bli, eller hur?
Det är en konstig kväll, jag sitter och tittar på olika vinklar här i lägenheten. Tänk så mycket tid vi ödslar. Människor som lever samtida med varandra som skrynklar ihop hela skiten och slänger iväg det som om det vore en gammal värdelös inköpslista. Och medan man sitter och suckar åt mänskligheten så gör den likadant tillbaka. Man är förbi, passé. Man var något då och behöver bli något nytt varje morgondag. Hur kan man bli något annat än hyperstressad? Vad är man idag då? Det är ingen som bryr sig. Blixa kanske gör.
No comments:
Post a Comment