Vägen har varit jäkligt skakig nu i drygt en vecka. Jag tog dock ledigt i fyra dagar, dels för att min mor, hennes sambo och min storebror kom på besök till Stockholm men också för att jag behövde en paus. Sönderstressad, söndersupen, ont i kropp, organ och själ. Och så är man bara tjugotvå.
Skulle egentligen ha åkt med familjen ned till västkusten i torsdags men i sista stund ångrade jag mig då jag slarvat med min medicin och vart totalt förstörd den dagen. Inget kändes rätt och jag ville bara gömma mig, men vi hade i alla fall hunnit med att göra några saker tillsammans.
Onsdagen blev en aning för mycket. Det var för många blandade känslor i luften för min del på Debaser. Killen som man inte hört av på flera månader gick förbi uteserveringen, Paulina uppmärksammade det varpå jag tittade ditåt. Han vände på huvudet mot mig då han precis gått förbi en gång, två gånger och sedan en tredje gång. Var det verkligen jag? Jag satte upp handen som en lätt vinkning och fick en något mer förvånad sådan tillbaka. Paulina sade att jag skötte det grymt men själv vet jag inte. Jag visste att han skulle synas ute under Prideveckan.
Träffade även på en annan något senare som jag skrev om för några inlägg sedan. Det rörde också om bland känslorna. Jag gick på efterfest och kom hem 09:00 dagen efter.
Idag har Paulina och jag meckat med en plåtning på en vind för en kompis band. Fan vad roligt det har varit att komma igång med något kreativt igen, verkligen! Paulina höll i kameran och jag hjälpte till med ljuset. Nu får jag bannemig komma igång med saker och ting.
Just nu sitter jag och vet inte alls hur jag tänker eller vad jag känner. Min mormor ligger på sjukhuset i Varberg, vilket jag vetat varit på gång någon vecka nu. Akuten två gånger på ett dygn och nu är det bara att avvakta. Jag hoppas på det bästa.
No comments:
Post a Comment