070704

070704

När skall någon någonsin visa mig vad som finns, på riktigt? Mitt liv har hittills varit så overkligt, en svävande ö bland allt annat som är fast. Tryggt fastland.

Du gav mig det för en liten stund, för en liten stund fick jag dig. Varför kunde jag inte få mer? Varför höll du inte kvar mig i dina armar? Varför gör ingen det? Jag ligger här naken i min säng, ensam. Varför är ingen här naken med mig, varför bockar jag av natt efter natt? Nätter då jag ligger och skälver i tårar, kvider och skakar och river mig själv. De här nätterna är förbjudna, straffbelagda och fara för liv. Kommer jag någonsin att leva?

Och alla ärr i min torso, kände du dem aldrig? När du var djupt inne i mig. Jag vill att någon klappar mitt hjärta lent, smeker ärren på min hand och verkligen menar att nu är det nog, hela jag är din. Men jag är bara tillfredsställelse, varenda jävla gång. Inget mer. Jag vill inte höra mer.

Har du gått ensam som jag på natten? Jag ger mig till natten, för ingen annan vill ha. Det ni ville ha det tog ni, och slängde avskrädet åt sidan. Men sidan är inte fy skam vill jag lova. Jag tittar alltid på. Jag ser det andra inte vill se, det du undviker varenda jävla dag som ett jävla guldmongo med inslag av ruttet. Koka en minut bara så märker man direkt ditt sinne för feghet. Feghet, girighet och djävulskap. Släng i en klick smör så börjar aromerna frodas och folk blir verkligen kära i sådant de trodde de bara kunde få på andra sidan. Det kallas för nekrofili. Att knulla något dött, något som jag. Något som alla. Vi är alla perversa Krösusar som hastar runt och beter oss som svin och det här handlar inte om en tillhörande partifärg eller medvetenhet utan vi skall alla den vägen gå och på den vägen är det.

Jag trodde att människor var modiga. Jag trodde att människor fanns, för mig. Spika upp mig på en vägg så vet jag åtminstone att jag inte kan försvinna. Slå i den sista spiken som om det vore det bästa du någonsin kunnat åstadkomma.

Jag vill inte det här. Jag vill bara att du kan se mig i ögonen i ett sådant här tillstånd. Och slå i sista spiken.