Men nej, jag tror inte det. Det kommer nog bli som alla andra år. Upplyftande saker, besvikelser, käftsmällar och skit. Tankarna plågar mig alltid, och det gör mig ledsen av att tänka sådär. För ett år för mig kan knappast ses som något annat än ett återkommande helvete. Ett helvete som man hanterar på olika sätt. Självfallet förgyller vänner och fina stunder tillvaron något enormt, det bör man alltid ha i åtanke när diverse hjärnspöken tränger på. Men även om jag inte underskattar sådana saker, så kommer jag aldrig ifrån alla tankar och känslor. Som ju delvis grundar sig i psykiska störningar, och dem tar jag på allvar. Jag brukar bli sårad när människor i min omgivning viftar bort sådan fakta. Som om en benfraktur läker på en dag.
Jag är en glad person, trots allt. Det kan vara så otroligt mörka sidor här på min blog som jag inte är sen att visa upp, och som ibland framställer mig som en människa med föga hopp och ständiga smärtor. Men jag är glad, och jag skrattar mycket.
Det jag litar mest till är nog alkohol. Alkohol och jag gör ett fint par, jag blir lugn och saker känns lättare. Under en ganska lång period kunde jag inte ens umgås med mina närmsta utan alkohol. Ringde de om en filmkväll så var jag aldrig intresserad. En betydelsefull fråga från min sida var alltid "Skall ni ut? Skall ni dricka?" Om så inte var fallet, så var jag aldrig intresserad. Jag tyckte inte att det var värt det då. Som tur var kom jag över det, men aldrig helt och hållet.
Jag skall försöka att hålla mig borta från människor som bara får mig att bli ledsen och inget mer utöver det. Vill träffa en hane som får mig att må bra. Den där trygga famnen att alltid tänka på. Jag vill ha mer än sex, för vid enbart sex blir jag så jävla lätt en måltavla. Förmodligen p.g.a. att jag är så känslig och skör och söker mer. Sex klarar jag mig utan om det skall vara så. Har nu inte haft sex på cirka fyra månader, och visst är det tråkigt, men jag vill inte vara någon som inte är den. Jag vill inte värma upp lakan, medan min partner väntar på nästa. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket en sådan känsla plågar mig. Och jag vill ju må bra.Och i fortsättningen hoppas jag att jag slår tillbaka när jag blir kränkt och pissad på. Istället för att gå undan och grina för mig själv.
4 comments:
Vem är det som kränkt och pissat på dig?
Ptja, hade jag velat ta upp det så hade jag skrivit ut namn. Men folk man stött på som säger och bryr sig för mycket om saker som inte angår dem.
Det jag menade med stycket var helt enkelt att jag själv anser mig ta för mig för lite ibland. Jag håller oftast käften när någon beter sig illa.
Dessutom hoppas jag att jag ger tillbaka nästa gång en vacker herre bestämmer sig för att ge mig en örfil! ;) Och nästa gång, och nästa gång igen.
Ett annat sätt kan ju vara att ta upp det med berörda person. Det kan ju vara så att det rör sig om någon som bara är mån om ditt bästa, men som inte alltid lyckas föra fram det på ett bra och smidigt sätt. Jag har hört talas om att det ska finnas sådana personer -även om inte jag känner någon-.
Nästa gång jag ger dig en örfil hugger jag av mig handen -om du inte har förtjänat den väldigt mycket dårå-.
Alltså...det bara är så att det faktiskt är ok att be folk dra åt helvete om de verkligen förtjänar det. Men jag är så mån om att alla skall tycka att jag är snäll och sådär, så därför tiger man oftast.
Jag tror inte att det kommer att vara du som utdelar nästa örfil iofs, men man vet aldrig.
Post a Comment