Thursday, January 18, 2007

Sunk

Summerar kvällen som gått med en cigarett i min vänstra mungipa och Jolene med White Stripes i min högra. Eller var det ur högtalarna...

Efter att ha skjutsat in herrskapet till Varberg så kom jag hem och åt en nyttig frukost. Lämnade det som blev kvar till katten, vilket senare på dagen fick honom att kräkas. Mjölk och flingor. Sedan får jag höra att katter inte tål laktos? Ojsan då.

Däckar i sackosäcken framför datorn och brasan här i vardagsrummet, vaknar upp av att jobbet ringer om ett nattpass och att jag från början hade på alldeles för hög volym på partiledardebatten på tv. Seriöst, att vakna till Maria Wetterstrands dryga stämma är nog ta mig fan det värsta jag hittills varit med om i kanske hela mitt liv. Det kan nog nästan ha vägt upp hur pass värdelös jag kände mig i söndags natt. Hon är ju världens bitterfitta.

Janis Joplin och Misery'n kunde inte passa bättre än nu. Men jag gillar't, faktiskt. Det känns konstigt. Men ändå. Jag har alltid romantiserat den där sunkiga tillvaron som utgjort mitt liv hittills. Sitta på en altan vid havet, dricka starköl i solen och skråla med i sköna låtar tillsammans med en god vän medan skoltimmarna och cigaretterna passerar. Eller supa en vanlig utekväll tills rösten spricker.

För det har den. Min röst är sådär halvhes och extremt hes när jag ibland dricker. Och jag har aldrig varit en fräsching. Skit samma, jag gjorde i alla fall två jävligt läckra räksmörgåsar innan. Två makes en för mycket. Varför gjorde jag två? Och varför gjorde jag räksmörgåsar över huvud taget? Det är ju knappt gott egentligen. Jag blir alltid lite smått förvirrad när jag blir ensam, vet inte vad jag skall hitta på eller vad jag skall äta. Det slutar alltid sådär. En middag för två personer typ. Rätt komiskt faktiskt.

Det som var kvällens klimax var nog ändå när jag vrängde mina pyjamasbyxor som var ut och in, och kände något konstigt. Och där hoppade en stor jävla skalbagge ut, jag skrek och sprang runt lite och tänkte absolut inte ta på mig de där byxorna förrän om någon timme.

Jag vill bara sitta vid havet. Som förr.

No comments: