Purple Rain

Veckan inleddes med treårskalas och fortsatte med ett nittioårskalas samt ett besök hos Mica i Älvsered. Hon och hennes pojkvän flyttade in i ett hus för ett tag sedan, och det såg riktigt mysigt ut!

På fredagen väntade mor och hennes sambo gäster, och då jag åtagit mig ett pass mellan 08:00-13:00 dagen efter så orkade jag inte ge mig ut. Det blev en trevlig hemmakväll, jag satt med och åt och drack gott under kvällen. Vi åt skaldjurskanapé till förrätt, fläskfilé till huvudrätt, ostbricka och sedan underbart god panacotta tillsammans med lika underbart gott dessertvin till efterrätt.

Innan desserten avnjöts började jag redan att bli smått salongsberusad av ölet och vinet. Sällskapet var trevligt, av någon okänd anledning så trivs jag väldigt bra bland äldre folk. Lite omväxling förnöjer, kanske. Hade en rolig och jävligt bright gammal norrlänning till bordet som jag emellanåt samtalade lite smått med.

Efter desserten drack vi kaffe och avec, i mitt fall blev det päroncognac. Vi spelade spel, blandade lite drinkar och sedan blev det sent och gästerna begav sig hemåt. Det var några timmar kvar till jag skulle infinna mig på jobbet, och en någorlunda aspackad mor lovade mig att hon skulle ställa sin klocka och väcka mig i tid.


Mobilen ringer. Av ren ovana trycker jag av mobilen efter att ha vaknat av ringsignalen. Jag förstår precis vad som hänt, svärjer över att jag försovit mig och skyndar mig ur sängen. Klockan visar 08:26 och jag slänger på mig byxorna som jag lade fram innan jag lade mig och min BH. Applicerar deodorant och går ut i köket.

Efter att mor lovat att hon skulle ställa klockan så gjorde jag mig i ordning för sängen, och kunde inte låta bli att läsa ut Röde Orm. Ställde min egen klocka och grinade illa då jag såg att jag bara skulle få cirka två-tre timmars sömn. Klant.

Öppnar kylskåpet och synar det snabbt, lyfter sedan ut det stora juicepaketet och dricker direkt ur det. Vilket förvånar mig, jag avskyr verkligen sådana fasoner. Efter det ringer jag upp jobbet och ber om ursäkt, säger att jag kommer alldeles strax. Känner mig fortfarande berusad och stinker päroncognac lång väg. Efter att jag dragit på mig en tröja så stoppar jag in ett tuggummi i käften och klär mig i ytterkläder. Tar cykeln, spottar ut tuggummit och tänder en cigarett att puffa på, på vägen.

Timmarna gick snabbt och jag var snart hemma igen. Det som var lite tråkigt var att min favorit på jobbet snabbt blivit urdålig och sängliggandes efter ett fall med två revbensfrakturer, insatt på morfin vid behov. Men men, det är naturens gång.

Direkt när jag kom hem var det bara att svida om till klänning och kalasbyxor (det bästa ordet, ever) och åka iväg till min morbror där vi skulle fira födelsedagar. Jag var utrött, och efter maten så lade jag mig under en filt på en kökssoffa i samma rum som folket, och vilade en aning. Kände mig på gott humör, nöp mina småkusiner i rumpan och innan jag körde hem med mormor då mor med sambo valde att stanna kvar så följde jag med ut för att titta på min storkusins nya får. Där trängdes cirka 150 stycken av dem, och jag gick i gången och gjorde slängkyssar åt dem och pratade bebisspråk med de små liven.

Kom hem ensam till huset och satte mig vid datorn för att slappna av lite. Tittade på videon jag länkade till precis och mitt partyhumör vart absolut inte gynnat. Men det spelade ingen roll, för ut skulle jag. Körde till Falkenberg så att jag landade hos tjejerna runt niotiden, och då fanns det tårta kvar! Emma firade sin födelsedag lite smått, och jag säger aldrig nej till tårta. Resten av kvällen snackade vi sex och tjötade som vanligt, sjöng karaoke och drack som tokar.

Sara och jag gick sedan i förväg till Harrys då Marie upptäckte att hon haft inbrott i sin bil, och efter att betalat oss in och lämnat jackan så gick vi en snabbis till Zätas. Träffade lite kompisar, blev ännu fullare och gick sedan tillbaka till Harrys. Ett jävla springande. Kvällen som sådan vart jävligt medelmåttig och halvtrist, det blev lite dans som vanligt och därefter gick A och jag till en pizzeria. Jag bjöd henne på pizza (som vanligt) och vi satt i lugn och ro och åt. Några meter från oss på andra sidan glasrutan pågick ett rejält slagsmål. Vi märkte ingenting vilket på sätt och vis kanske var tur. Det var ett bråk som hade urartat på Grand, och parterna möttes förmodligen då lite senare utrustade med fler människor och basebollträn. En jävla massa blod spilldes och fem fördes till sjukhus. Kompisar sade att det såg ut som ett slagfält. Heja Falkenberg.

A drog in mig i en taxi vi skulle ta hem, och väl utanför hennes lägenhet kunde hon inte betala. Jag blev så jävla irriterad, för jag förstod att det var uträknat. Det var hennes granne som körde, och då jag inte hade några lösa pengar och kortläsaren var sönder så fick hon lovat honom att betala vid ett senare tillfälle. Jag är uppfostrad till att betala för mig, och har jag inte råd med taxi så går jag. Svårare än så är det inte. Dessutom hade vi tidigare kommit överens om att vi skulle gå hem.

Det var skönt att lägga sig i soffan för att sova, jag var riktigt trött framåt fyra-femtiden. Dagen efter slöade vi. Pizza till frukost, och vi tittade på A Time To Kill. En hemsk men fin berättelse, och jag blev påmind om hur mycket jag äcklas av hatbrott. Som tur var hade jag Matthew McConaughey att vila ögonen på, och just i den filmen är det en ren fröjd! Det tyckte A också, till hennes pojkväns förtret.

Senare satt jag ensam hemma framför brasan. Mor med sambo var på kalas, och nu satte jag stopp för kalasandet. Orkade helt enkelt inte mer. Istället satt jag där och iakttog lågorna jag åstadkommit, och jag undrade som hastigast om jag någonsin skulle kunna få ett hjärta att brinna lika starkt för mig.