-Du...har Benny rört dig någon gång?
-Vadå?
-Ja, du vet...som föräldrar gör när de tycker om varandra? Som på film.
-Nej!
-Ok. För mormor frågade mamma det. Hon ville att jag skulle fråga.
...en dialog som inte så ofta, men ibland, kommer över mig som en massiv våg och sköljer upp gamla lik. Det var min storebror som frågade mig när jag var något mellan sju och tio år kanske. Kommer faktiskt inte ihåg så mycket, och det gäller mestadelen av min barndom.
En dialog som gnager, får mig att krampaktigt bita ihop käkarna och pryder mina läppar med salta tårar som nästan aldrig tar slut.
En fucking dialog som alltid kommer att stå för sig själv i arkivet. Utan svar, för alltid. Samla damm och ställa frågor.
Jag är så jävla rädd för att jag skulle ha kunnat lyckas förtränga saker och ting. Förstår Ni?
Och det enda jag kan göra är att gå och tända en cigarett i uterummet vid skjutdörren, blicka upp mot stjärnorna och låta den kalla vinden få mig att huttra. Och undra.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
jag vill inte göra dig orolig eller så, men om dessa tankar dyker upp har det förmodligen hänt något, kanske inte det värsta man kan tänka sig, kanske bara konstiga blickar men ändå. Ett tips är att ta itu med det snarast, det kan bli en låååååååååååååååång plåga annars.//En som vet
Post a Comment