Ibland, när man minst anar det, så befinner man sig i en slags idyll.
Långt från storstadens sociala schackbräde med en brasa att livnära, fem meter till taket ovanför, ett glas vitt och finsmakarchoklad. Ensamhet i en fin form och tystnad. Förutom vedens sprakande, min fenomenalt mysiga playlist samt ett piano till mitt förfogande.
Det som förstör allt är alla jävla tv-kanaler. Men annars har jag det rätt bra. Välkomna hit.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
I'm alone, I'm not lonely
Precis. Fast för det mesta brukar jag ju vara hemskt sällskapssjuk, men ibland är det bara jävligt gött att slippa.
Post a Comment