Heder my ass

Jahaja. Dags att ta tag i sin blogg (sitt liv)?

Den senaste tiden har bestått av att jag blivit ett år äldre och självfallet ett år klokare likaså, festat en hel del som vanligt samt kommit igång lite med mitt sommarvikariat. Avslutat kontakten med min psykolog, mått dåligt, utagerat div. aggressioner som min själ besitter och låtit både hjärta och hjärna tala. Hjärta när det kommer till mina närmsta kompisar, medan hjärnan fått styra mitt agerande gällande en härlig människa som dessvärre inte kunde ge det jag ville ha. En människa som jag knappt känner, men som får mig att le så där fånigt, trevandes efter ord och någon randomgrej i min väska. Men ytterligare en gång, så var det inte min tur. Ännu en gång så får jag klara mig på egen hand. Han fick mig att känna mig värd, det har aldrig hänt förut. Men jag får styra upp det, hur som helst. Och känna mig stark. Dessvärre strilar diamanter från tårkanalen allt som oftast när jag borde känna mig stark. Men det är vackert.

Avslutar med att skänka tankar och styrka till Tugba som blev skjuten med ett avsågat hagelgevär i Turkiet för några veckor sedan. Jag hoppas att hon får komma hem till Sverige och Falkenberg snart så att vi får chans till att åter möta hennes leende.

The shotgun message