Vad är grejen med mitt jobb? Det är en av alla saker som skapat diskussioner den senaste tiden och ibland blir jag förbluffad.
Är det de facto att jag tidigare jobbat inom vården och är outbildad som gör att jag inte skulle kunna få ett helt OK mellanlandningsjobb? Eller är det just det att jag ser det som en mellanlandning som sticker folk i ögonen?
Lönen har främst skapat lite uppståndelse, varför förstår jag inte. Den är inte särskilt hög och det är dyrt att bo i Stockholm. Jag menar, att t.ex. löner inom vården är värdelösa är väl inget nytt heller? Jag har själv jobbat inom vården så JAG VET, det är mycket slit och lite pengar. Men jag skulle vilja försäkra folk om att mitt jobb inte är särskilt glamouröst, och 20k är nog det minsta jag skulle begära efter ett års trogen plikt i ett så stormigt projekt.
Häromdagen fick jag dessutom höra något riktigt jävla ruttet. Dessutom från en vän. Efter att jag hade berättat lite om mitt jobb, var vi sitter och vad jag gör så får jag kommentaren "Fan det låter ju glassigt värre. Men vadå, hur fick du det? Du kan väl ingenting?"
Jag höll på att gå i taket. Tack, det värmer verkligen. Jag kan väl ingenting nej. Jag fick jobbet för att jag är en blond tjej som kände någon på företaget. Ja, fan det kanske stämmer delvis. Jag har utseendet till min fördel och jag kan konsten att socialisera, klart som fan att det skall ge utdelning det med. Fast nu var det faktiskt så att jag var på anställningsintervju precis som vem som helst. Jag hade en hyfsad datorvana när jag kom till företaget, och med hyfsad datorvana menar jag inte att kunna öppna ett Worddokument. Jag har lätt för att förstå datorer och även lätt för att lära mig nytt. Första veckan var min hjärna totalt mör då jag lärde mig en jävla massa nya grejer och det var helt enkelt bara att trycka in i skallen. Jag har utvecklats enormt som människa både yrkesmässigt och personligt och är lite av spindeln i nätet.
Jag är faktiskt en ganska så grym människa när allt kommer kring. Deal with it.
Friday, February 27, 2009
Formaliteter
Jag brukar vara väldigt dålig på att läsa tidningar, titta på nyheter etc för att hålla mig lite à jour med samhället och världen. Det är lite dåligt men samtidigt kämpar jag med att hålla mig à jour med mig själv, på heltid. I tisdags var det dock svårt att undkomma.
Kronprinsessan Viktoria skall stå brud inom två år. Med den där Daniel Westling. Totalt ramaskri från svenska folket, oh my god. Det är precis som vanligt. Det känns dock som att det är mer tabu för personer som jag med mina åsikter att faktiskt uttrycka dem, emedan folks missnöje alltid är så jävla mycket mer intressant. Det är synd om folket nu i dessa tider.
Först och främst så är det väl bara att acceptera att folk har skilda åsikter angående monarkins vara eller icke vara. Det skulle man till och med kunna låta vara outtalat ibland för det verkar ju inte alltid som att det stör folk mest, om man går på djupet med saker och ting.
Låt Kronprinsessan Viktoria gifta sig med vem fan hon vill, och stirra Er inte blinda på alla artiklar i Expressen och Aftonbladet om allt som rör den här förlovningen. Folk klagar på gammalmodigt språk, på stela familjefoton och på hur fula personerna i hovet är. Men vad är det då från början som för Er är det egentliga problemet? Jag har lite svårt att förstå det faktiskt, dock med all respekt för Era åsikter och tankar. Mina åsikter brukar skilja sig från mina vänners, och jag vill bara inte att någon skall ta illa upp för jag har alltid respekterat människors olikheter. Jag tycker bara att jag som alla andra har rätt att lägga in en liten protest trots att det kanske inte är vad majoriteten vill hålla med om.
Det jag finner mest intressant, och alltid har gjort, är hur en sådan simpel sak kan täcka andra saker som faktiskt är jävligt tragiska. Tänker bl.a. på Dawit Isaaks öde som upprörde folk, fast det innan hovets nyheter i tisdags.
Dawit Isaak, du är golvad av Daniel Westling.
Kronprinsessan Viktoria skall stå brud inom två år. Med den där Daniel Westling. Totalt ramaskri från svenska folket, oh my god. Det är precis som vanligt. Det känns dock som att det är mer tabu för personer som jag med mina åsikter att faktiskt uttrycka dem, emedan folks missnöje alltid är så jävla mycket mer intressant. Det är synd om folket nu i dessa tider.
Först och främst så är det väl bara att acceptera att folk har skilda åsikter angående monarkins vara eller icke vara. Det skulle man till och med kunna låta vara outtalat ibland för det verkar ju inte alltid som att det stör folk mest, om man går på djupet med saker och ting.
Låt Kronprinsessan Viktoria gifta sig med vem fan hon vill, och stirra Er inte blinda på alla artiklar i Expressen och Aftonbladet om allt som rör den här förlovningen. Folk klagar på gammalmodigt språk, på stela familjefoton och på hur fula personerna i hovet är. Men vad är det då från början som för Er är det egentliga problemet? Jag har lite svårt att förstå det faktiskt, dock med all respekt för Era åsikter och tankar. Mina åsikter brukar skilja sig från mina vänners, och jag vill bara inte att någon skall ta illa upp för jag har alltid respekterat människors olikheter. Jag tycker bara att jag som alla andra har rätt att lägga in en liten protest trots att det kanske inte är vad majoriteten vill hålla med om.
Det jag finner mest intressant, och alltid har gjort, är hur en sådan simpel sak kan täcka andra saker som faktiskt är jävligt tragiska. Tänker bl.a. på Dawit Isaaks öde som upprörde folk, fast det innan hovets nyheter i tisdags.
Dawit Isaak, du är golvad av Daniel Westling.
Tågdravel
Tåget börjar rulla och jag sitter med min lånade lilla Acer Aspire One och önskar att jag vore en lite pyssling för det här var ingen lätthanterlig dator om man är en normalväxt människa. Jag är på väg ned mot Falkenberg för att hälsa på nära och kära. På lördag är det lokalspelning i Falkenberg där vi kommer att få se Vains of Jenna, Union Square, The Walk och sist men inte minst blir det ett kärt återseende av By Night.
Min kära vapendragare Paulina och jag såg Vains of Jenna redan igår på Debaser Slussen och det var inte annat än att man blev lite stolt över sina lokalförmågor. Jag räknar mig som en musikkonnässörska och som musikkonnässörska tycker jag ändå att vi har ett bra musikregister i lilla Falkenberg.
Kära Falkenberg. Avskydda Falkenberg.
Nostalgin flödade hela kvällen igår på Debaser, falkenbergsskaran var väl representerad men det kan vara annat än trevligt också.
Har Ni någonsin haft den där känslan av att vara en outsider? Känslan av att duga men ändå inte räcka till hela vägen. Det satt ett gäng falkenbergare inne vid lilla baren, Paulina och jag satt för oss själva i stora lokalen. Vi känner alla igen varandra som falkenbergare men vissa hälsar man inte ens på. Visst, det är ju så. Alla kan inte hänga med alla varken då eller nu och visst vill man bli besparad en massa falska hälsningar och kallprat men utesluter det att visa lite mognad och ha en trevlig afton då man faktiskt är på ett ställe i samma syfte - att stötta och njuta av några polare som står på scen.
Jag har skrivit om det förut, i grund och botten så beror det mycket på att en enstaka person bestämt sig för att inte godta vissa personer. Hon började bråka med mig för flera år sedan och sedan dess så går vi inte ihop, till början av ingen anledning alls. När jag lärde känna Paulina så förstod vi båda att den där bruden behandlade oss ungefär likadant. Och p.g.a. detta får gemensamma vänner och bekanta välja mellan oss. Mycket löjligt, men så satt jag där igår med kära Paulina vid min sida och förstod än en gång varför det blir så. Paulina och jag är två helsköna brudar, vi har humor och vi är förståndiga, vi är sociala och vi båda har, om vi vill, utseende som modeller. Vi är tokgrymma när vi spatserar fram i våra stilettklackar men vi är fan så mycket mer ödmjuka än personer som hon. Touché motherfucker.
Vi hade iaf en jättetrevlig kväll och vi fick åtminstone växla några ord och kramar med de vi känner i bandet. Tråkigt nog inte så mycket mer än så då de var stressade men sådana smällar får man ta. Så jättetight har jag ändå aldrig varit med någon av dem. Det var mest trevligt att spana lite kött med Paulina och sitta och tjöta.
Sjukt, i Katrineholm steg en kvinna på som jag kände igen, och nu vet jag. Hon var assistent, eller präst(?) när jag ick i konfirmationsgrupp. Sverige är litet. Häromveckan satt jag och gömde mig bakom min skärm på jobbet då en man kom in på kontoret som var skrämmande lik min gamle klassföreståndare i åttan och nian. Nu var det inte han men jag var 100% säker på det en bra stund innan jag frågade J som han var på möte med vad hans namn var. Lite skillnad på Hamid och Stefano kanske?
Nu får tiden ticka på tycker jag. 1,5h kvar och jag är rätt mör. Den senaste tiden har bloggningen lyst med sin frånvaro. Hade jag haft många fler läsare så hade jag känt mer press men samtidigt vill jag skriva för de få som kommer åter. Det har varit mycket, både med jobb och privat. Vi har genomgått ytterliare en flytt och bor nu i Fredhäll på Kungsholmen. Det hela gick mycket lätt dock, jag lade ut en förfrågan på facebook och vips så hade fyra starka karlar anmält sig som voluntärer. Paulina och jag lastade skiten själva i Farsta Strand, körde till Kristineberg där de stod och väntade. Vi fick in alla grejer på tjugo minuter! Klippor till killar man lärt känna i Stockholm alltså.
Jag har ägnat mer tid åt min gitarr för nu jävlar skall det hända grejer har jag bestämt. Och det känns jättebra! Men jag vill skriva också. Det finns så sjukt mycket grejer jag vill göra just nu och jag känner STORT hopp för 2009. Jag är fortfarande deprimerad och jag mår väldigt ofta oerhört dåligt, men så här har jag nog aldrig känt.
Mycket händer, jag hinner inte förstå riktigt ena saken som händer innan en andra sak sker och så där håller det på. Jag har just nu en kompis nere på västkusten som är inlagd då hon mår sjukt dåligt. Otroheten hon utsattes för av sin dåvarande pojkvän häromveckan tog knäcken av henne. Jag har stöttat henne så mycket jag kunnat, så mycket man kan på distans. Hon kommer att klara det och så, men sorgligt är det. En annan kompis har brutit med sin pojkvän. Skittråkigt. Det blir lite system overload ett tag och egentligen behöver jag det inte just nu, jag är söndertrasad av stress och sömnbrist som inte bara är något som kommit till den senaste veckan utan byggts upp under en mycket längre tid än så. Jag har dock för första gången förstått att det är något jag måste göra något åt. Men allt kommer att ordna sig.
Snart en timma kvar. Kom för sent till jobbet imorse då jag försov mig. Får ingen vettig sömn på nätterna. På jobbet har det varit fullt upp hela dagen, och jag tog ingen rast på eget initiativ då jag var sen imorse. Det var först framåt eftermiddagen som jag kände att jag är helt slut. Brådskande samtal från Sydney, UK och annat att styra upp har dock fått mig att känna mig oerhört produktiv och effektiv idag. Sedan åkte jag direkt till centralen med min resväska från jobbet för att ta det här tåget 18:10. Fick en sittplats baklänges och för någon timma sedan eller två så kände jag ett enormt illamående. Tog paus i skrivandet för att sluta ögonen och sova bort illamåendet och det funkade ganska bra. Skall bli riktigt skönt att se mor på perrongen, och sedan katten där hemma i villan. Och lite mat i magen. Och nätverk så att jag kan lägga upp detta.
Skall försöka göra något riktigt bra av de här fyra lediga dagarna.
Min kära vapendragare Paulina och jag såg Vains of Jenna redan igår på Debaser Slussen och det var inte annat än att man blev lite stolt över sina lokalförmågor. Jag räknar mig som en musikkonnässörska och som musikkonnässörska tycker jag ändå att vi har ett bra musikregister i lilla Falkenberg.
Kära Falkenberg. Avskydda Falkenberg.
Nostalgin flödade hela kvällen igår på Debaser, falkenbergsskaran var väl representerad men det kan vara annat än trevligt också.
Har Ni någonsin haft den där känslan av att vara en outsider? Känslan av att duga men ändå inte räcka till hela vägen. Det satt ett gäng falkenbergare inne vid lilla baren, Paulina och jag satt för oss själva i stora lokalen. Vi känner alla igen varandra som falkenbergare men vissa hälsar man inte ens på. Visst, det är ju så. Alla kan inte hänga med alla varken då eller nu och visst vill man bli besparad en massa falska hälsningar och kallprat men utesluter det att visa lite mognad och ha en trevlig afton då man faktiskt är på ett ställe i samma syfte - att stötta och njuta av några polare som står på scen.
Jag har skrivit om det förut, i grund och botten så beror det mycket på att en enstaka person bestämt sig för att inte godta vissa personer. Hon började bråka med mig för flera år sedan och sedan dess så går vi inte ihop, till början av ingen anledning alls. När jag lärde känna Paulina så förstod vi båda att den där bruden behandlade oss ungefär likadant. Och p.g.a. detta får gemensamma vänner och bekanta välja mellan oss. Mycket löjligt, men så satt jag där igår med kära Paulina vid min sida och förstod än en gång varför det blir så. Paulina och jag är två helsköna brudar, vi har humor och vi är förståndiga, vi är sociala och vi båda har, om vi vill, utseende som modeller. Vi är tokgrymma när vi spatserar fram i våra stilettklackar men vi är fan så mycket mer ödmjuka än personer som hon. Touché motherfucker.
Vi hade iaf en jättetrevlig kväll och vi fick åtminstone växla några ord och kramar med de vi känner i bandet. Tråkigt nog inte så mycket mer än så då de var stressade men sådana smällar får man ta. Så jättetight har jag ändå aldrig varit med någon av dem. Det var mest trevligt att spana lite kött med Paulina och sitta och tjöta.
Sjukt, i Katrineholm steg en kvinna på som jag kände igen, och nu vet jag. Hon var assistent, eller präst(?) när jag ick i konfirmationsgrupp. Sverige är litet. Häromveckan satt jag och gömde mig bakom min skärm på jobbet då en man kom in på kontoret som var skrämmande lik min gamle klassföreståndare i åttan och nian. Nu var det inte han men jag var 100% säker på det en bra stund innan jag frågade J som han var på möte med vad hans namn var. Lite skillnad på Hamid och Stefano kanske?
Nu får tiden ticka på tycker jag. 1,5h kvar och jag är rätt mör. Den senaste tiden har bloggningen lyst med sin frånvaro. Hade jag haft många fler läsare så hade jag känt mer press men samtidigt vill jag skriva för de få som kommer åter. Det har varit mycket, både med jobb och privat. Vi har genomgått ytterliare en flytt och bor nu i Fredhäll på Kungsholmen. Det hela gick mycket lätt dock, jag lade ut en förfrågan på facebook och vips så hade fyra starka karlar anmält sig som voluntärer. Paulina och jag lastade skiten själva i Farsta Strand, körde till Kristineberg där de stod och väntade. Vi fick in alla grejer på tjugo minuter! Klippor till killar man lärt känna i Stockholm alltså.
Jag har ägnat mer tid åt min gitarr för nu jävlar skall det hända grejer har jag bestämt. Och det känns jättebra! Men jag vill skriva också. Det finns så sjukt mycket grejer jag vill göra just nu och jag känner STORT hopp för 2009. Jag är fortfarande deprimerad och jag mår väldigt ofta oerhört dåligt, men så här har jag nog aldrig känt.
Mycket händer, jag hinner inte förstå riktigt ena saken som händer innan en andra sak sker och så där håller det på. Jag har just nu en kompis nere på västkusten som är inlagd då hon mår sjukt dåligt. Otroheten hon utsattes för av sin dåvarande pojkvän häromveckan tog knäcken av henne. Jag har stöttat henne så mycket jag kunnat, så mycket man kan på distans. Hon kommer att klara det och så, men sorgligt är det. En annan kompis har brutit med sin pojkvän. Skittråkigt. Det blir lite system overload ett tag och egentligen behöver jag det inte just nu, jag är söndertrasad av stress och sömnbrist som inte bara är något som kommit till den senaste veckan utan byggts upp under en mycket längre tid än så. Jag har dock för första gången förstått att det är något jag måste göra något åt. Men allt kommer att ordna sig.
Snart en timma kvar. Kom för sent till jobbet imorse då jag försov mig. Får ingen vettig sömn på nätterna. På jobbet har det varit fullt upp hela dagen, och jag tog ingen rast på eget initiativ då jag var sen imorse. Det var först framåt eftermiddagen som jag kände att jag är helt slut. Brådskande samtal från Sydney, UK och annat att styra upp har dock fått mig att känna mig oerhört produktiv och effektiv idag. Sedan åkte jag direkt till centralen med min resväska från jobbet för att ta det här tåget 18:10. Fick en sittplats baklänges och för någon timma sedan eller två så kände jag ett enormt illamående. Tog paus i skrivandet för att sluta ögonen och sova bort illamåendet och det funkade ganska bra. Skall bli riktigt skönt att se mor på perrongen, och sedan katten där hemma i villan. Och lite mat i magen. Och nätverk så att jag kan lägga upp detta.
Skall försöka göra något riktigt bra av de här fyra lediga dagarna.
Sunday, February 22, 2009
2009
Nåväl. Imorgon är det måndag och jag har chansen till att vända på hela skiten, igen. Jag har trots allt ett stort hopp för år 2009. Det känns som att det är ett bra år, både för mig och de mina. Om jag ser tillbaka på tidigare år så var 2007 katastrof och jag höll på att gå sönder. År 2008 blev jag halvt om halvt hel igen och det är väl bara att hoppas på att det fortsätter i samma riktning.
Det spelar inte riktigt alltid så stor roll hur jag mår på djupet, jag har ju lyckats skapa mig någon form av grund nu. Jag är efter drygt ett år på ERG fast anställd, jag har precis flyttat till en charmig lägenhet i Kristineberg tillsammans med min underbara Paulina som kommit till att bli en mycket betydelsefull vän till mig. Jag har träffat massvis med vänliga och intressanta människor och det fortsätter bara. Jag har styrt upp saker som adressändring och jag har köpt kockkniv och traktörpanna. Jag har två läkartider v. 11 varav den andra är fredagen den trettonde. Då får jag provsvar från min hälsokontroll jag var på för några veckor sedan genom företaget. Jag var jättenervös då jag äntrade Sophiahemmet, lämnade tre rör blod genom sänkan, kollade EKG, blodtryck, lungskick och lite annat smått och gott. Jag har aldrig gjort något sådant så det blir spännande och nyttigt att få provsvaren, även om jag gärna hade sett att de kom ett annat datum!
Jag har börjat spela gitarr igen. Ibland går det långsamt och jag blir därför frustrerad, men andra gånger flyter det på. 2009 är ett kreativitetsår har jag bestämt och lovat mig själv. Jag börjar så här.
Nu blir det tandborstning och Norwegian Wood av Haruki Murakami innan jag tar mig lite sömn.
Sömntag
Ibland känns det som att det blir värre kväll för kväll, vi är inte på väg mot vår och nätterna blir kallare. Vadfan, jag är ju van vid att vara ensam men ensamheten känns tyngre. Nästan som att ensamhet är mer och mer svårhanterlig ju äldre man blir och personligen så räknar jag var dag som går.
Det har varit en urusel söndag. Både fredag och lördag var hyfsat lugna, med hemmakväll i fredags och födelsedagsfest kombinerat med utgång igår. Efter en födelsedagsfest mötte jag Jasmin och Phil på Hotellet runt midnatt och sedan gick vi till Solidaritet. En öl på Hotellet och tre-fyra glas vatten på Solidaritet och det kändes riktigt bra. Jag kände inte för att dricka särskilt mycket alls. Idag sov jag till 13:00 tror jag, fast det kan lika gärna ha varit 14:00-15:00. Jag kommer inte ihåg.
Det enda jag har gjort idag är att ha ätit spaghetti med ketchup, spelat lite gitarr och tagit en öl med tillhörande cigarett på balkongen medan jag tittade på snön. Ja, jag har stått och tittat ut på snön från våra fönster här också. En sådan passiv dag utan dess like och jag mår riktigt dåligt. Ensamheten blir så dekadent när man inte gör något med sina dagar, ensam eller ej. Den ende jag pratat med idag är min far som ringde mest för att kolla läget. Inga sms, ingenting. Det är väl sådana här dagar man behöver någon form av kontakt med omvärlden men inte orkar ta tag i det själv. Det är synd.
Det är kanske en dag som denna som en lägenhets alla hörn och vinklar inte är tillräckliga, en dag då man skulle kunna testa varenda kvadratmeter till att stå eller sitta på, och känna om det känns bättre just där. Om det inte vore för att det känns lite psykvarning på det och riktigt så illa är det inte.
Det bara känns så jävla ovärt att sitta här timme ut och timme in alldeles ensam. Varför skall jag göra det?
Monday, February 16, 2009
Den om otroheten
9:34pm X
Hej
9:34pm Maria
Hallå X
9:34pm X
Inte pratat med Y eller?
9:34pm Maria
Jo, lite. Vadådå?
9:35pm X
Jasså, nä blev lite förvånad att du
pratade med mig bara... ...
9:36pm Maria
Jaha. Alltså jag vet ju inte riktigt vad som hänt, hade tänkt ringa Y någon gång i dagarna och prata lite med henne. Men man behöver väl inte sluta prata med varandra bara för att det är slut
9:38pm X
Nä sant. Nä har ju hänt en del saker. Blev lite förvånad att inte Y hunnit svartmåla mig ännu.
9:38pm Maria
Ok. Jag stöttar alltid Y fullt ut, men nej, hon har inte svartmålat dig än. Vadå, har du varit stygg?
9:40pm X
Ja det har jag.
9:40pm Maria
Hon var ju ledsen och så när jag pratade med henne.
Ok, träffat en annan?
9:42pm X
Ehh, ja vi har haft det ganska risigt ett
bra tag och nu när jag och Y har haft ett uppehåll så råkade jag märka att en person jag tyckt mycket om länge råkade tycka det samma om mig…:(
Oundvikliga saker hände...
9:42pm Maria
Någon jag känner?
9:42pm X
Nja, vet inte. Jo det tror jag.
9:43pm Maria
Vem är det då? Alltså...jag klandrar ingen. Som sagt, jag kommer stötta Y fullt ut, det behöver hon när en sådan sak skett. Men jag tänker inte behandla dig som luft för det. Om du förstår?
Tror Y behöver komma bort från Falkenberg.
9:45pm X
Mmm, det hade hon nog mått bra av.
Kan ju inte komma och säga att jag bryr mig om Y nu för det låter ju sjukt patetiskt, men så är det. Jag tycker du är en vettig person och ville bara ta en chans att ge min version
9:46pm Maria
Ja, men klart du skall ha en chans med din version. Men vem är det?
9:49pm X
Vet inte som om det spelar någon roll. Men det som var så illa var att jag tog med henne till lägenheten... Fan, kärlek är inget man väljer eller styr över! Om du
blivit kär någon gång och helt plötsligt fått dina känslor besvarade så vet du att man inte tänker det minsta klart.!
9:51pm Maria
Men du har sagt till Y vem det är eller? Nej alltså jag vet inte. Jag tror att det tar lite tid för mig att förstå också, det har ju varit ni två sedan jag lärde känna Y. Man kanske inte tänker klart...det kanske inte är så lätt att förklara. Men det är oförsvarbart.
10:02pm X
jaha ok. Nä jag vet inte varför jag började prata med dig egentligen. Klart du skall stötta Y fullt.
10:03pm Maria
Ja, det kommer jag ju att göra såklart. Skall försöka få upp henne hit, hon
behöver som sagt komma ifrån Falkenberg lite.
Så länge hon har kompisarna där nere så skall hon klara sig utmärkt tror jag.
Det blir hårt ett bra tag, men allt har sin tid
10:06pm X
Jag försvarar inte det jag gjorde! Bara så du vet. Jag är jävligt ledsen för att jag gjort henne så illa. Är så jävla trött på att alla ser en som helt omänsklig bara för att man blev kär i en annan
10:08pm Maria
Det är nog inte det som folk har svårt att se X. Känslor är flyktigt, men inte handlingar på samma vis. Att ta tjejen till lägenheten bland Y’s saker är inte så klokt alls. Men strunt samma. Du skall inte försvara dig för mig eller behöva förklara. Vi vänner kommer ta hand om Y.
10:08pm X
Vadå behöva förklara? För du skiter i vilket eller vadå?
10:09pm Maria
Nej, jag skiter inte i vilket men det är inte mig du sårat, det är Y. Det är en sak mellan er två.
10:12pm X
Visst, ville inte rentvå mig inför dig!
Kanske bara inte framstå som en hjärndöd reptil!
10:13pm Maria
Nej, jag förstår
10:16pm X
Ta och ring henne hon skulle nog bli riktigt glad. Du får ha de bra.
10:17pm Maria
Mm, pratade med henne precis. Sköt om dig X.
10:17pm X
Detsamma.
10:18pm X is offline.
Hej
9:34pm Maria
Hallå X
9:34pm X
Inte pratat med Y eller?
9:34pm Maria
Jo, lite. Vadådå?
9:35pm X
Jasså, nä blev lite förvånad att du
pratade med mig bara... ...
9:36pm Maria
Jaha. Alltså jag vet ju inte riktigt vad som hänt, hade tänkt ringa Y någon gång i dagarna och prata lite med henne. Men man behöver väl inte sluta prata med varandra bara för att det är slut
9:38pm X
Nä sant. Nä har ju hänt en del saker. Blev lite förvånad att inte Y hunnit svartmåla mig ännu.
9:38pm Maria
Ok. Jag stöttar alltid Y fullt ut, men nej, hon har inte svartmålat dig än. Vadå, har du varit stygg?
9:40pm X
Ja det har jag.
9:40pm Maria
Hon var ju ledsen och så när jag pratade med henne.
Ok, träffat en annan?
9:42pm X
Ehh, ja vi har haft det ganska risigt ett
bra tag och nu när jag och Y har haft ett uppehåll så råkade jag märka att en person jag tyckt mycket om länge råkade tycka det samma om mig…:(
Oundvikliga saker hände...
9:42pm Maria
Någon jag känner?
9:42pm X
Nja, vet inte. Jo det tror jag.
9:43pm Maria
Vem är det då? Alltså...jag klandrar ingen. Som sagt, jag kommer stötta Y fullt ut, det behöver hon när en sådan sak skett. Men jag tänker inte behandla dig som luft för det. Om du förstår?
Tror Y behöver komma bort från Falkenberg.
9:45pm X
Mmm, det hade hon nog mått bra av.
Kan ju inte komma och säga att jag bryr mig om Y nu för det låter ju sjukt patetiskt, men så är det. Jag tycker du är en vettig person och ville bara ta en chans att ge min version
9:46pm Maria
Ja, men klart du skall ha en chans med din version. Men vem är det?
9:49pm X
Vet inte som om det spelar någon roll. Men det som var så illa var att jag tog med henne till lägenheten... Fan, kärlek är inget man väljer eller styr över! Om du
blivit kär någon gång och helt plötsligt fått dina känslor besvarade så vet du att man inte tänker det minsta klart.!
9:51pm Maria
Men du har sagt till Y vem det är eller? Nej alltså jag vet inte. Jag tror att det tar lite tid för mig att förstå också, det har ju varit ni två sedan jag lärde känna Y. Man kanske inte tänker klart...det kanske inte är så lätt att förklara. Men det är oförsvarbart.
10:02pm X
jaha ok. Nä jag vet inte varför jag började prata med dig egentligen. Klart du skall stötta Y fullt.
10:03pm Maria
Ja, det kommer jag ju att göra såklart. Skall försöka få upp henne hit, hon
behöver som sagt komma ifrån Falkenberg lite.
Så länge hon har kompisarna där nere så skall hon klara sig utmärkt tror jag.
Det blir hårt ett bra tag, men allt har sin tid
10:06pm X
Jag försvarar inte det jag gjorde! Bara så du vet. Jag är jävligt ledsen för att jag gjort henne så illa. Är så jävla trött på att alla ser en som helt omänsklig bara för att man blev kär i en annan
10:08pm Maria
Det är nog inte det som folk har svårt att se X. Känslor är flyktigt, men inte handlingar på samma vis. Att ta tjejen till lägenheten bland Y’s saker är inte så klokt alls. Men strunt samma. Du skall inte försvara dig för mig eller behöva förklara. Vi vänner kommer ta hand om Y.
10:08pm X
Vadå behöva förklara? För du skiter i vilket eller vadå?
10:09pm Maria
Nej, jag skiter inte i vilket men det är inte mig du sårat, det är Y. Det är en sak mellan er två.
10:12pm X
Visst, ville inte rentvå mig inför dig!
Kanske bara inte framstå som en hjärndöd reptil!
10:13pm Maria
Nej, jag förstår
10:16pm X
Ta och ring henne hon skulle nog bli riktigt glad. Du får ha de bra.
10:17pm Maria
Mm, pratade med henne precis. Sköt om dig X.
10:17pm X
Detsamma.
10:18pm X is offline.
Friday, February 06, 2009
Uppehåll blir till innehåll
Jag börjar känna mig peppad inför blogging igen och kommer att uppdatera allt oftare så fort bredbandet anländer till vår nya lägenhet (nästa vecka förhoppningsvis). Och om inte alltid ofta nog så med bättre innehåll - igen.
Laters!
Laters!
Subscribe to:
Posts (Atom)
