Teach me tiger

Totalt jävla grå bild

Det jag ville ha var så enkelt och rent, som köttet vi består av eller luften vi samandas men något blev fel och jag hade inget hjärta i vintras. Jag behöver inget nu heller. Man låter andra plåga en samtidigt som att densamme säger att det är fel att ta något av daga, ta dig inte på för stort allvar och det är så här det skall vara, lilla fittstumpan. Man kastas fram och tillbaka i en äcklig centrifug, och folk menar att det är så det skall vara? Det är lika sjukt som att jag låter Dig hålla ett kvävande triumfkort medan du tränger in i mig, så jag antar att jag är skyldig till hela skiten själv. Jag antar att jag förtjänar att stå där naken och blåögd med intorkat allt, ja verkligen “intorkat allt” för att verka konstig och pretto för jag bor i Stockholm, medan knytnävar haglar och man förväntar sig att jag skall be om mer. Vi hade kunnat vara jättefina ihop.

En hård yta som i “hon tål allt” men jag ligger ofta i fosterställning och ber i mitt inre att mamma skall rädda mig då hon är den enda som sagt att hon älskar mig på riktigt. Den enda människan som jag upplever ömsesidig omtanke med som talat om för mig hur vacker och otroligt underbar jag är för henne. Jag vet att hon inte skulle vilja leva utan mig och det är ta mig tusan hundra gånger bättre än Ditt sedvanliga “sug”.

Jag kommer alltid att vara den som sitter och tittar ut genom fönstret medan andra går vidare och förbi. Jag ser folk gå och viska med sina horor som om det vore jag som var det svarta bläcket, som om de glömmer bort på vilken sida av glaset de befinner sig. Folk som bör bedriva seppuku-sessions efter att de blivit medvetna om vad de gör folk, att beröring är lika med mord och kanske ännu värre; liv, som inger hopp. Att dra haken som är djupt rotad i bröstet och pacemakern är det värsta jag vet så därför ser jag till att göra det så ofta som möjligt. Men jag behöver Din jävla hjälp. Förstå att Du kysst bort mitt serotonin, som om det inte har någon betydelse, men jag vill ju inte leva utan det. Jag vill inte leva utan Dig. Men det är inte Dig jag vill ha utan det är substanser i olika nyanser Du ger som inte ens en Mor kan ge, som inte ens underbara Vänner kan ge.

Jag är bara en liten makromolekyl i Ert universum. Och jag kvävs, öppna min hals och min strupe så kan vi väl äta frukost sedan?

Ta mig aldrig på allvar igen.

Hjärtslag

Hymne à l'amour

Gårdagen blev rätt fin ändå. Vid 19:00 kom jag till Zinkensdamm och tog mig upp för alla trappor i världen som leder till Paulinas borg. Där bjöds på några glas rött vin medan Paulina bestämde kvällens outfit och Simon, hennes pojkvän, och jag tjötade om typ...Las Vegas.

Jag fick med mig paret till Debaser, vi satte oss med första ölen strax efter 20:30. Beställde in lite tilltugg och öl öl öl.

23:10 stod vi en bit från scenen. Simon stod bakom Paulina och höll armarna om hennes mage. Jag log för att det var fint eller något. Malcolm Middleton körde igång och jag var rätt nyfiken på hur han skulle vara att se live. Jag förväntade mig något bra. Något som inte är påklistrat, konstlat eller krystat på några som helst sätt. Och det var jättefint! Jag försökte hindra tårarna från att falla redan vid Devastation, andra låten. Kämpade och kämpade likt en krigare i 300 men till slut så letade sig någon enstaka tår eller två nedför kindens porer och ströks bort av min hand. Och jag vet precis varför de där tårarna föll. Ni kanske kan räkna ut det också.

Vi tog snabbt en taxi till Ohlssons Video där en i Snook hade release för sitt klädmärke eller liknande. Vi stod på gästlistan och slapp kön, Simon har säkert varit med och fotograferat någon video åt Snook och på den vägen kan det nog vara. Det blev i alla fall någon drink och lite öl. Då jobbarkompisar till Simon skulle dra vidare till fina gator och Berns så tyckte vi först att det var en bra idé, men det slutade med att det vart Debaser en stund innan de stängde istället. Efter det sprang jag till McDonalds, beställde ett fettomål (McFeastmeny, cola, cheddardip som extra ost i burgaren samt vitlöksdip till pommes) och slafsade i mig snabbt innan jag sprang till min nattbuss.

Allt är som vanligt.

Kiss i *****

Jag dricker mina smoothies och köper mina öl. Iakttar tyst min omgivning, blir beundrad och kommer hem sent om nätterna. Oroar mig för det mesta som för tillfället går att oroa sig för, biter många gånger ihop, spänner käkarna och gillar läget.

Men är det allt jag har att hämta just nu?

Jag känner en tydlig brist på samförstånd när jag rör mig bland människor. Fast jag är nog bara bitter. Trött på det mesta och inte minst människor. Bläk. Försöker att inte alls vara uttråkad av mitt kära liv. Mina sömnproblem har kommit tillbaka under den här veckan vilket känns jävligt segt, plus att ångesten spelade över häromkvällen.

Veckan har bjudit på två gruppövningar på universitet, öl och besök. I tisdags mötte jag upp Emilia på t-centralen. Tyckte mig även skymta ett knippe Dill på perrongen. Emilia och jag satte oss och drack några öl innan vi åkte hem till mig och slängde ihop tacos. Dagen efter var det farväl.

Torsdagen bjöd på öl i Tantolunden med Paulina och Ingmar, och igår var vi på Metro en sväng. Stället var över min förväntan, blandat folk och helt ok musik, för det mesta. Trevliga vakter för en gångs skull dessutom. Jenny hade med sig en mobil jag får låna tills vidare vilket var skönt. Så nu har jag samma nummer, och en mobil. Livet är ju snuskigt underbart alltså.

Herregud

Uppenbarligen är inte alla spår från ens tolv-trettonårsperiod borta. Jag hittade det här och det känns jättekonstigt. Man blir ju inte direkt förvånad över att jag är som jag är idag, när man läser det jag skrev då. Men himla roligt, jag bjuder på den!

Löllabaj

Haha. Jag har ett hett tips också förresten. Upptäckte precis att ALL musik inte var så snuskigt bra.

Om Ni inte är suckers för jobbiga H.I.M.-kopior så bör ni absolut hålla Er borta från Malice in Wonderland från Italien (tror jag). Fick hem ett album med dem och de tycks vara både fula och kassa. Det där är, som alla borde veta, en riktigt dålig kombination.

Hojta om Ni vill ha tips ang. hardcore och screamo som i alla fall faller mig i smaken. Så, nu kan jag sova gott förutsatt att det jag tror är tinnitus håller sig i schack. Lita inte på någon med tinnitus, som jag brukar säga. Jag har aldrig sagt det förut, men det tål att sägas igen.

I was fine before You came.

Djävulsdans

När man egentligen har massvis med andra saker att göra, så känns det oundvikligt och nästan som ett måste att, när man sitter och dricker sitt röda kvällste, tänka på helt andra saker.

Jag satt och tänkte bakåt i tiden som jag alltid gör. Mitt te är för längesedan svalnat men tankarna etsade sig fast, och därför känns det lika bra att skriva ned dem.

Jag tycker att det är lite jobbigt, att ha sådana starka känslor jag har för vissa saker. Jag avskyr att ta farväl av människor. Men det är lika svårt att inte ha fått chansen att ta farväl av en del av de man bryr sig om.

Jag kan se mig själv, som om det var igår. Alla de gånger då jag varit på väg någonstans rent fysiskt. Till någon. På ett tåg eller i en buss. På en t-banestation eller skyndande över gator och torg. Alltid på väg någonstans, för ingen har kommit till mig. Någonsin, aldrig. Men det har jag aldrig brytt mig om då, för jag har fått komma till någon.

Som om det var igår, även om det handlar om några månader tillbaka eller fyra år sedan. Jag önskar att Ni kunde se det. Jag är så glad, jag riktigt strålar av lycka och längtan. Så där som jag aldrig annars gör. (Annars ser jag alltid grå, sliten och bekymrad ut. Olycklig och ängslig.) Jag vet att det syns omkring mig, folk kan stanna och titta, blickar följer mig och jag vet att jag ibland euforiskt ser upp i himlen och ler. Svävar fram och om jag lyssnar på musik samtidigt så joggar jag nästan i takt med musiken och spelar på mina luftinstrument.

Jag vet inte hur jag skall förklara. Jag vill bara få ur mig att jag blir totalt förkrossad när det jag skall till försvinner rakt framför ögonen på mig. När det inte är några värdiga farväl. Och jag avskyr när människor underskattar min längtan, ger mig en klapp på axeln och säger att "men gumman, det finns någon eller något för dig med". De som säger så har ingen aning om vad min längtan handlar om eller varför den är så stark.

Jag är riktigt jävla trött på det här. Men ja, det var inte riktigt meningen att det skulle bli något dystert inlägg idag. Vilket jag visserligen skiter fullständigt i, det är ju min jävla blog och jag skriver vad fan jag vill i den vilket varit underförstått vid vissa tillfällen. Usch!

Tre glada:

1. Jag har fått ned snuskigt mycket bra musik ikväll.
2. Nu har den första av oss i gamla tjejgänget sedan grundskolan skaffat sig ett jävla kiddo i magen! Helt sjukt, grattis och jag hör av mig baby. Tar mitt ansvar som vilken karl som helst.
3. Mor sade att jag får ett vykort på tisdag. Hoppas att det för med sig massvis med värme och trygghet plus lycka.

Jag är inte färdig med det här inlägget. Önskar jag vore färdig med vissa människor dock.

What to do?

Trolla fram fint väder
[ ]
Fixa skruvmejsel
[ ]
Rengöra spisfläkten (grundligt)
[ ]
Plugga
[ ]
Plugga mer 1
[ ]
Plugga mer 2
[ ]
Plugga mer 3
[ ]
Klara omtentan
[ ]
Klara hemtentan
[ ]
Försöka rädda min gamla hårddisk
[ ]
Plantera om min halvdöda Benjaminfikus
[ ]
Skaffa ett sommarjobb
[ ]
Skaffa en inneboende
[ ]
Byta glödlampor i garderob och toalett
[ ]
Betala skuld 1
[ ]
Betala skuld 2
[ ]
Betala skuld 3
[ ]
Driva in pengar 1
[ ]
Driva in pengar 2
[ ]
Klippa mig
[ ]
Må extremt bra i minst två dagar
[ ]
Planera in något att se fram emot
[ ]
Se The Edukators
[ ]
Fixa en picknick med Paulina och Jenny
[ ]
Ringa Telia
[ ]
Fixa mobiltelefon
[ ]
Ringa sjukvårdsupplysningen
[ ]
Ringa SL hittegodsavdelning
[ ]
Fria till Justin Pearson
[ ]
Kolla upp tatuering-ar
[ ]
Piercing (?)
[ ]
Möta upp Emilia på tisdag, 16:45
[ ]

Läsa färdigt Kafka på stranden

[ ]

...

Fortsättning följer...

Soma FM

I brist på annat att erbjuda, så kan jag rekommendera Soma FM. Kommer att lägga den som en länk här i högerkolumnen, de brukar kunna bjuda på varierad och bra musik om man mot all förmodan skulle vara trött på sin playlist.

I övrigt är läget som sådant att jag är på uruselt humör men försöker att samla mig så gott det går. Har rensat spisfläkten, intalat mig att en telefon är enbart en telefon även om det suger en hel del att mista sitt SIM-kort. Försöker även intala mig själv att jag duger gott som jag är, och att det är andra människors förlust när de slarvar bort en relation med mig eller sårar och har sig.

Livet blir verkligen inte bättre än vad man gör det till.

Color me once

Jag har en jätterolig grej till att skriva om; jag blev av med min mobiltelefon i natt! Den är jätteborta. Fan vad roligt, hurra hurra.

Dead girl

Äh, jag vet inte. Allt bara fuckar sig. Omtentan kom som en jävla SMÄLL PÅ KÄFTEN. Efter alla andra sådana.

Just nu är jag så HÄR nära till bristningsgränsen tror jag, därför att jag flyttade hit upp för att få en chans att på något vis "börja på nytt". Umgås med människor jag känner mig trygg med och gillar. Ny miljö, mjuka upp hjärnan, få lite distans till saker och ting. Men vad fan händer? Inte ett jävla piss. Att jag kuggade på salstentan för några veckor sedan har jag mig själv att skylla för. Att den sedan råkade vara i samband med psykisk ohälsa är väl en annan femma, men jag hade kunnat plugga betydligt mer, för jag pluggade i stort sett ingenting.

Jag är skitglad över att jag har Jenny och Paulina som funnits med mig sedan jag flyttade upp. De har verkligen varit otroliga stöttepelare hela tiden trots att de kanske inte tänkt på det. Men resten då? Vars fan är resten?

Jag är fly förbannad, och ledsen. Jag tänker fortfarande jätteofta på Honom. Och förstår faktiskt fortfarande inte. Vad saker handlade om och vad det var som vart så jävla värt att göra så här med mig för. För jag förlorade inte bara någon jag trodde det skulle funka med, utan även en jävla vän. Eller något. Och det gör mig så totalt ledsen och arg. Jag trodde inte att det skulle bli så här. Vi har ingen kontakt och kommer förmodligen inte att ha igen. Sedan vet jag inte...hur jag skulle reagera. Om jag bara hade låtit det vara ok igen. Det har gjort jävligt ont hela tiden, och jag har varit ledsen och brustit ut i tårar åtskilliga gånger p.g.a. Honom.

Varför skall jag gång efter gång vända andra kinden till och låtsas som att saker är ok när de inte är det? Jag funkar inte så. Fast ändå så gör jag det. "Var så god och slå."

Jag vill fan inte vara med mer, och jag vill inte träffa folk. Folk är riktiga jävla svin. Och om de inte är det så är de jävligt duktiga på att göra ont och såra. :(
Vet inte vad jag vill ta mig till något mer, för det här livet med tillhörande svineri och tårar som tillskrivits mig börjar kännas jävligt passé.

Jag trodde att jag gjorde ett klokt val som åkte hem nu efter förfesten och struntade i utgång, mycket med tanke på mitt humör. Men jag vet inte. Att vara aspackad i stan eller sitta här ensam och lipa. Jävligt svårt val.

Det är inte roligt att vara bitter, men vad fan skall jag göra då.

Lyssna på I Need Lunch med Dead Boys såklart. Fuck you.

Mitt nya revir

Igår gjorde jag Stureplan, och det med stil.

Jag mötte upp kära Paulina runt 18:00, vi satte oss på Carmen och Paulina bjöd på några öl. Det skulle vara en lugn kväll med tidig hemgång för oss båda. En stund senare satt vi vid samma bord som ett gäng från Norrköping och ytterligare en stund senare kom vi fram till att en av dem går i samma klass som mig på universitetet.

Paulina avrundade kvällen hyfsat tidigt medan jag beslöt mig för att sitta kvar en stund till och prata med en av tjejerna. Det blev till slut att jag drog vidare till Ljunggrens med de två tjejerna, blev bjuden på en öl och vi hade riktigt trevligt där. Träffade på Fritte, Paulinas pojkväns kompis, och när Ljunggrens stängde och jag tjatat färdigt på Mackan (?) från Fattaru så blev det taxi till Riche. Och där började Mia göra succé på Birger Jarlsgatan.

Det första jag får syn på när jag kommer in är Wille Crafoord. Min barndomsidol! Jag gick fram och tog honom i hand och det blev både ett glas vitt och champagne. Jag vet inte varför, men jag fick för mig att fulragga en aning på Wille. Pinsamt men riktigt jävla kul. Hur som helst så var han en mycket artig och trevlig herre.

Nästa anhalt var Spy Bar. Jag kommer inte ihåg hur vi hamnade där, men plötsligt står jag i baren jämte Wille och de två tjejerna jag var ute med. Sedan blir det totalt svart igen, och jag vet bara att jag står utanför Spy Bar, utkastad. Vakten var otrevlig, vilket man iofs inte blir så förvånad över. Då jag inte fick tag på mitt sällskap där uppe vid baren så bad jag honom mycket vänligt att bara bli följd till dem så jag kunde säga vars jag höll hus, vilket jag givetvis inte fick. Jag stod och tjatade på honom i en timme, frös häcken av mig och vinglade runt. Han sade att jag var alldeles för full. Jag var bitter. En kille som tyckte synd om mig kom förbi med en kaffe från 7eleven och jag brände hela gommen och munnen totalt. En stund senare frågade jag om jag jag, nu i nyktrare tillstånd, fick försöka ta kontakt med mitt sällskap. Självfallet fick jag inte det.

Bakom mig såg jag en piketbuss och kunde alltså känna lukten av polis. Det stod tre-fyra poliser och samtalade inne i ett hyreshus, jag kände på dörren men den var låst. Knackade försiktigt på glaset för att få deras uppmärksamhet men då kom plötsligt vakten flygande. Han tryckte in portkoden och motade mig när jag försökte ta mig in till poliserna. han bytte några snabba ord med dem, gick sedan tillbaka till Spy Bar och efter det nonchalerade poliserna mig totalt. Sådant jävla svineri!

Det slutade med att ett par tog med mig i en taxi till Gullmarsplan, jag var nedkyld och något vilsen. Tog t-banan till Slussen och Saltsjöbanan till Fisksätra. Kom hem ungefär vid 08:00 och lagom till att Kajsa som jag delar lägenhet skulle gå upp och kila till skolan.

Lade mig 12:00 och väcktes runt 16:00, känner mig oerhört trött och lite förvirrad då jag funderar kring nattens minnesluckor. Brukar nämligen aldrig ha sådana, och jag drack inte så värst mycket men vart ändå kalaspackad. Funderar ibland vagt på om jag kan ha fått något annat än alkohol i blodet, men det lär jag aldrig få reda på så det är väl ingen större mening med att älta det.

Hädanefter vill jag bli kallad för Stureplans-Mia.

Malin hade också funkat, btw.

Tänk om man hade hetat Josefine, Elin eller Emma och varit söt liksom.

Unemployed fuck

Kommer Du ihåg när vi rökte vass på stranden? Det var sensommar, kanske till och med övergången till höst. Vid Kattegatts högresta kropp gjorde vi avtryck i sanden tillsammans, satte oss ned med havsgräset som skydd. Mest för att ingen skulle se våra unga fingrar låta tändaren möta vasstråna. För vi var unga, och vassen blev snart till tjära, nikotin och tobak. Kommer vi någonsin att göra avtryck tillsammans i samma sand igen?

Man ser det som en frihet. Att omges av neonskyltar, trafikljus, uteservering efter uteservering och glatt folk överallt. Världsvant folk med planer och drömmar. Intressant folk. Men en kvinna står i Götgatsbacken med en hatt långt neddragen på hjässan och den grå rocken knäppt hela vägen. Trots att det är sommar. “Skulle Du möjligtvis kunna skänka några kronor så att jag kan bo någonstans i natt?” Man vill, men för tillfället känns en tjuga som ett betydelsefullt hål i budgeten. Hon blickar ned och går vidare när man försöker prata. Kommer en tår kommer flera, höger fot framför den vänstra. Det ordnar sig.

Vem kan Du lita på? De säger ingen.

Kommer Du ihåg när vi satt i soffan på Borgars väg 4? Alla var fulla. Du drack från hundens vattenskål. Hon trodde att hon var gravid. Du sade att det var ok att röka i vardagsrummet. M tände cigarett efter cigarett åt henne. Hon var aldrig gravid. Så vitt Du vet så tänder M fortfarande cigaretter åt folk. För att det är “kul”.

Man går på kullerstensbeströdda gator. Hjärtat bultar och man börjar småspringa för man vill vara framme nu. Framme där man på något vis känner sig hemma och trygg. Götgatan, Folkungagatan, Kocksgatan, Åsögatan, Bondegatan och Skånegatan. Ibland går man vilse och får försöka igen för fram skall man till varje pris. Det känns som att man annars går itu. Plötsligt när man börjar springa försvinner fasader som gränsar till kanske den första kullerstenen som lades. Till slut finns inga väggar kvar. Inga hus eller fönster att kika in i. Till slut stannar man upp där i det tomma rutmönstret och tittar sig omkring. Man jagar famnar som flytt, tittar upp mot himlen, sätter händerna mot huvudet, gräver med fingrarna i håret och faller ihop på marken som en pöl av meningslöshet.
Du vandrar på fel gator, baby. Vänd om. Inte bara för Din egen skull utan även för Deras.

Minns Du sensommarkvällen utanför Falkenberg? Vi hade supit oss aspackade i Skogstorp, de andra tog cyklarna till Olofsbo vid stranden men Du och E gick. Du tyckte att ni skulle korsa hagen; ni korsade hagen. Himlen var stjärnklar och hästarna kom springande med månsken i sina pälsar. Du stod kvar medan E tog till flykt. En sekund, två sekunder…E hamnade nästan i bäcken och Du fick dra upp henne. Ni lade er ned på cykelvägen och andades ut. Skrattade. Du tände en cigarett, och när ni låg på rygg med blickfånget på alla stjärnor som var era sade ni att ni aldrig skulle glömma. Känslan av krav- och tidlöshet. Allt snurrade på ett näst intill orgasmiskt sätt. Ni var nära men Du kom aldrig.

Och man vandrar på kullerstensgator igen, fast nu i trånga gränder. Allt är svart och sotigt, och skorstenarna högt där uppe spottar ifrån sig sorg. Lite varstans möter man blickar och flin man helst undviker. Själar man en gång rörde vid. Lät sitt finger bilda mönster på hud man ville skulle vara kvar för alltid, eller i alla fall en månad till. Och kanske därefter månad efter månad. Man hör industriellt ljud, skymtar ett stearinljus i en port med en kvinna avbildad i den vittrande stenen. I fönster som vetter ut mot de smala gatorna bildar fotogenlamporna siluetter av herrarnas slanka kroppar som lutar sig ut för att finna sina horor.

Man blir till slut ett med stenfasaden och bevittnar allt horeri. Det är F-skattsedel som gäller.

Bättre förr

Glommen, tidigt 90-tal

- Mia...
- Mm? svarade jag där jag satt högt uppe på en tallgren.
- Är du kär i mig?
- ...vet inte. Är du kär i mig? frågade jag generat men med en gnutta nonchalans.
- Jag är kär i dig om du är kär i mig, sade Martin som var två år äldre och min dagmammas granne.
- Ok...jag kanske är lite kär då, sade jag och klättrade vidare i trädet.


Glommen, fortfarande tidigt 90-tal

I vanlig ordning lekte jag med en av alla mina killkompisar, Mathias.
- Du Mia, får jag fråga en sak?
Mitt hjärta slog fortare och fortare, han var på väg att fråga chans!
- Ja...kan du väl?
- Eller nä, det var inget.
Skit också, tänkte jag. En kvart senare tog han mod till sig igen.
- Du Mia...
- Ja?
- Får chans på dig?
- ...
- ...
- Haha, du skojar, utbrast jag och hörde själv hur jag riktigt förlöjligade min vän.

Mathias blev sur och gick hem. Jag var barndomskär i Mathias, men jag var en chicken då som nu.

Godnatt.

Tillägnan

Här är en tillägnan åt mig själv. Fuck att inte Chris de Burghs version fanns på youtube.com.
Våga tillägna Er saker oftare!

Folk är idioter

Folk är idioter.

Alltså, folk! #@!&

Ok, mest en kort variant av något stort och överväldigande. Jag tror att det kommit ifatt mig nu, och jag känner mig socialt utmattad och totalknäckt p.g.a. det motsatta könet. Jag skall försöka göra allt för att verka så ointressant och ocharmig som möjligt, bära taggarna utåt och vad mer man nu kan göra för jag är så jävla trött på skiten nu.

Jag är fan en snäll människa, varför behandlas jag ibland som skit? Återigen; det spelar ingen som helst roll om jag är 21 eller 42 för saker gör ont likväl förbaskat! Som att det skulle vara legitimt att 18-30 handlar om att få smaka på livets törnar och växa upp som om man vore en jävla barnrumpa.

Fromma jävla fittor!

Och nej, jag kom inte upp i tid till föreläsningen idag, spank you very much.

Lax & ångest

Förra vecka är ett minne blott och inte ens det. Helgen kom fort och nu är även den över.

I fredags tror jag att vi satt och förfestade hos Paulina. Snäll som människan är så sponsrade hon mig med öl och även lite mat trots att jag åt en himmelskt god laxfilé här i Fisksätra innan jag begav mig in till stan. Vi gick sedan till Morgan som Paulina ibland fotoassisterar, där vi satt ett gäng i hans kontor och drack öl. Klockan 01:00 så gick Paulina och jag till Kellys och tog varsin öl innan vi begav oss till Zinkensdamm. Vi åt toasts och somnade sedan som två små barn. När jag vaknade på lördagen ungefär vid 13:00 så visste jag knappt vars jag var men det gick över efter en stund.

Paulina och jag knatade iväg till Systembolaget, inhandlade kvällens godis varpå jag skyndade hem till Fisksätra en snabbis för att duscha och byta kläder. Sedan skuttade jag tillbaka till stan med ett hyfsat glatt humör. Tillbaka till Zinkensdamm där Paulina lagade mat åt mig medan vi öppnade varsin Cube. Början av kvällen så satt Paulina, Alex och jag och bara småtjötade om allt från EBM och Hocico till massvis med saker jag inte kommer ihåg. Paulina och jag körde även lite sake men fan vad äckligt det var. Sedan ramlade människorna in och fullare blev vi allihop.

På väg till Rocks så fick jag massvis med komplimanger av en rar tjej som var med på förfesten, och ibland ville jag bara vända mig bort och slita av mig någon mask. Men det gick inte. Väl på Rocks slapp jag att betala inträde, och vi dansade som tokar och drack öl upptill. I slutet av kvällen vart det mest jag som fick stå för dansunderhållning vid baren längst in medan folket runt omkring drog på smilbanden. Vart uppbjuden av en herre som jag buggade lite med, vi försökte oss på en liten sväng foxtrot men det gick ju inte så bra.

Jag hade egentligen planerat att ta nattbussen hem till Fisksätra efter Rocks, men efter en jävla massa tjöt så följde jag med herren hem. Jag ville absolut inte att det skulle sluta med något intimt och obekvämt, och det visade sig att min intuition än en gång är finfin. Vi delade en flaska rött medan han satt och rökte gräs, spelade lite poker på nätet och spanade på myspace med tillhörande musikdiskussioner. Klockan blev sju på morgonen, och förmodligen så fick jag i mig en del rök då jag helt otippat somnade, för att vakna i fosterställning klockan 13:00-14:00. Jag flög upp snabbast möjligt då jag hade planerat in äventyr på eftermiddagen, tog mig till Fisksätra för att byta kläder och fräscha till mig en aning. Hade även tänkt få i mig något att äta men kände mig stressad, vilket inte direkt blev bättre av att David hetsade mig.

Någon timme senare så landade jag i alla fall på skånegatan, men självfallet var herr’n själv inte färdig. Segare pojkvasker får man leta efter. Vi satte oss på Nytorget med mina halvvarma öl och hade en himla trevlig stund. I vanlig ordning gick det mesta ut på att göra mig till åtlöje, David har ett skarpt sinne för humor. Eller var det tvärtom? Hur som helst så var det riktigt trevligt, vi fortsatte öldrickandet på Snottys (som för övrigt kan vara det fjantigaste namnet på en bar) och åt sedan en bit mat. David såg till att ta himla smickrande dagen efter-bilder på mig i solen, och självfallet snodde jag en för att lägga upp här.

Förvisso är jag i stort sett alltid innerst inne på trumpet och bekymrat humör, men jag blev ändå förvånad över hur snabbt det vände när jag var på väg till Fisksätra nu ikväll. Massiv jävla ångest. Något tungt som vilar över mitt bröst. Om jag ändå kunde få vara bekymmersfri för bara en liten liten stund eller två. Att det skall vara så jävla hopplöst och omöjligt.

Sådant jävla trams

Ossa va det ett sant har jakla jobbigt mail igen...:)

Ja då var det dax att fylla I årets frågeformulär! Ok, så här ska du göra, Och försök att inte vara lat och förstöra det roliga. Bara ge järnet! Kopiera texten (inte vidarebefordra) I ett nytt mail som du kan skicka.
Ändra alla svaren så att de stämmer för dig. (dvs sudda mina svar och skriv in dina) Skicka det sedan till en hel hög av människor I din maillista, INKLUSIVE den person som skickade det till dig. Poängen är att du skall lära känna en massa små fakta om dina vänner. Det är roligt, och det är lätt!

1. VAD HETER DU?
Linda Maria Josefine Lorentzon

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Svarta jeans som blivit grådaskiga.

3. VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
The Misfits - TV Casualty och puls i örat.

4. VAD GJORDE DU IGÅR?
Jag var aspackad och dansade på Rocks följt av efterfest.

5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
P-piller och en styck Cipralex.

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
Det är alltid höst i mitt hjärta, såklart.

7. DEN SISTA PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?
Kajsa som jag delar lägenhet med, hon hade låst sig ute.

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Inte är det oroväckande personlighetsdrag och trubbel i alla fall! Utstrålning kanske.

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Ja, innan hon skickade det här!

10. HUR MÅR DU IDAG?
Trött > full > nöjd med tillvaron > ångest.

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Öl.

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK?
Öl.

13. FAVORITSPORT?
Kampsporter.

14. HÅRFÄRG?
Blond samt violett som blivit grådaskig och rödbrun.

15. ÖGONFÄRG?
Blådask.

16.SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG??
Förmodligen soluppgång. Eller jag vet inte, det beror nog på vilket humör jag är på.

17. SYSKON OCH DERAS ÅLDER?
Helstorebror Magnus, 24 år samt halvlillebror Martin, 4 år (tror jag).

18. FAVORITMÅNAD?
En månad med extrainkomst som man kan förlusta bort.

19. VILKEN FILM SÅG DU SENAST?
The Banquet.

20. FAVORITDAG PÅ VECKAN?
Alla dagar känns likadana.

21. FAVORITHOBBY?
Att göra så jävla lite som möjligt, dricka öl och vara aspackad. Och röka, och slå mig.

22. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Oftast, ja. Eller?

23. FAVORITLÅT:
Det känns som att förnedra min breda och välutvecklade musiksmak när jag enbart svarar The Cramps - Human Fly.

24. SOMMAR ELLER VINTER?
Sommar.

25. KRAMAR ELLER KYSSAR?
Är barnsligt förtjust i tonårsaktigt hångel, men kramar värmer mest.

26. FÖRHÅLLANDE ELLER ONE-NIGHT STANDS?
Skall försöka lägga ned interaktioner med det motsatta könet.

27. CHOKLAD ELLER VANILJ?
Choklad. Om det inte rör sig om en ljuvlig vaniljpanacotta.

28. VILL DU ATT DINA VÄNNER SKA SVARA?
Det beror väl på vad jag frågar?

29. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Gud.

30. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Satan.

31. HUR BOR DU OCH MED VEM/VILKA?
I en trailer park med Billy Bob och ungarna.

32. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Just nu om kriminalpolitik och närbesläktade ämnen.

33. VILKEN VAR DEN SISTA SPELNINGEN DU VARIT PÅ?
Raised Fist, om man inte räknar Stampenspelningen med GO! With Fourteen O.

34. HUR SER DIN MUSMATTA UT?
Mycket privat fråga, usch.

35. FAVORITSPEL?
Gospel.

36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGA?
Självfallet.

37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
Har nog aldrig försökt och kommer inte att göra det heller.

38. ÄR DU ROMANTISK?
Vet ej. Numera knullar man väl bara? 2000-tal liksom.

39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
Absolut inte.

40. VILKA HAR DU SÄNT DETTA MAIL TILL?
Allas mammor.

41. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Förmodligen gå upp klockan 08:00, vara på betydligt bättre humör än nu (annars stiger jag nog inte upp), kirra en smoothie, bege mig till universitetet och föreläsning mellan 12:00 och 14:00 för att sedan spendera resterande delen av dagen med att klia mig på magen.

42. VAD ÄR KLOCKAN NÄR DU SVARAR PÅ DETTA?
00:49

Fylleskador

Jodå, nu börjar det bli dags att klaga - igen. Har idag haft djävulskt ont i min vänstra armbåge. Misstänker att det är efter den där gången jag ramlade i en stor pöl på medborgarplatsens is för ca. två månader sedan eller något. Kan man få halvsprickor? I sådana fall har jag nog det i hela kroppen, de gånger jag skadar mig på fyllan är fler än de gånger jag kommer hem välbehållen. Ett praktexempel är fylleskadan i mitt vänstra knä som då och då gör sig påmind sedan påskdagen förra året.

Borde man supa mindre, eller är det bra att härda sig? Är jag för lite tjej som springer runt och ramlar och har mig? Även om det är ganska så tråkigt att gå runt och ha ont så röstar jag för det andra alternativet! Det hade nog GG också gjort, och det är ju han och jag.

Käre styvfar

Jag såg Benny Gustafsson i lördags på Harry's i Falkenberg. Så fort mina gamla tjejpolare och jag kom in i puben så vände sig Marie mot mig.

-Mia, han är här!
-Vadå "han"?

Jag scannade hela stället och alla människor, något som jag med tiden lärt mig att göra fort som tusan. I baren ser jag en lång och tanig varelse. Han har vattenkammat råttfärgat hår, och hans seniga kropp är prydd med en skjorta, en brun skinnjacka och så jeans till det. Han ser precis ut som alltid. Jag kände hur avskyn växte i kroppen på mig och svärtade mina djupblå ögon.

-Det är hellugnt, det är ok, sade jag och hade fortfarande blicken på Benny.
-Är det säkert?
-Ja, han styr inte min vardag, sade jag.

Vi gick upp och hängde av oss våra jackor. Karin som kom lite efter med några andra av tjejerna tog tag i min arm och gjorde mig uppmärksam om att Benny var där nere. Jag sade att jag redan visste och att det inte var någon fara, vi var där för att ha roligt.

En stund senare stod jag en meter ifrån honom vid baren. Han stod och diskuterade med en storväxt herre som stod med ryggen mot mig. Snackade skit som vanligt. Jag fick sådan lust att knuffa bort herren jämte mig och dra min flaska Carlsberg Hof i tinningen på Benny. Jag kände friheten sprida sig i min högra hand, nerver och blodådror växte samman och blev till en häftig vilja istället och jag såg det hända. Men istället tog jag min flaska och letade upp mitt sällskap. Som om alla tankar vore rena eller aldrig ens existerat.

Men det är ett ständigt dilemma, det där. Jag är inte ett dugg rädd för honom egentligen. Min ilska väger över rädslan, men självfallet blir jag stissig när han är i närheten. En person som man levt tillsammans med i tolv år som är en jävla idiot. Som fått mor att blöda och gråta, som fått min storebror att gråta. En person som i ett telefonsamtal på fyllan till min morbror hotat min mor.

Om jag inte får chansen till att slå huvudet av henne så ser jag till att någon annan gör det.

Han har förmodligen även hotat mig. Min kusin befann sig en natt på Grand då han råkade ryka ihop med Benny. Efter det bad kusinen min mor att se till så att jag inte ger mig ut i Falkenberg längre. Vad Benny sagt till honom får jag nog aldrig reda på, men fan heller att jag håller mig borta p.g.a. honom. Och jag tror aldrig att han skulle våga göra något. Men det är minnen som gör ont.

Ps.

Vad som tilläggas bör är att förra inlägget (och egentligen alla jävla inlägg som jag postar) är baserat på min version av saker och ting och hur jag upplever det. Mest för att det inte skall bli något tjat om att "så där var det inte alls, du målar upp mig som något jag inte är" och så vidare. Så just att man har med sig att andra parter är inblandade och att De inte fått chans att göra sig hörda i sammanhanget. Det kan tyckas vara en självklar sak, men ibland händer det att människor glömmer det där. Det är viktigt för mig. Och jag har aldrig för avsikt att göra skada.

Is it wicked to care?

Jag önskar så innerligt att jag hade kunnat få känna något annat. Skulle precis gå och lägga mig när jag fick ett akut behov av det här. Jag vet inte vars jag skall göra av mina tankar. Tårarna strilar fritt från tårkanalerna men tankarna och känslorna är hundratusentals fångar i en och samma cell. Frågorna ungefär dubbelt så många.

Kan detta över huvud taget leda till något gott?

Jag tänker fortfarande mycket på Honom. Och jag förstår fortfarande inte vad som hände. Det kändes verkligen hur bra som helst och äntligen hade jag någon att tänka på. När jag har det, så släpper jag i regel fokus kring alla skitfrågor som gnager och sliter på min hjärna. Jag saknade Honom, jag längtade efter Honom. Han gjorde mig blyg och nervös, som få gjort innan på samma sätt. Han är en underbart fascinerande och intressant människa. Han fick mig att känna värme och trygghet. Efter all jävla skit. Så kände jag mig hemma i något. Även om det var något sporadiskt, så såg jag fram emot vad det hade kunnat bli. Så slutar Han höra av sig. Jag vet att jobb tar upp mycket tid. Hade tålamod, skrev något sms för att kolla läget någon gång eller två för att knappt få någon respons. Hade fortfarande överseende men däremot rejält förvirrad i skallen.

Jag tänkte att det var så totalt värt det. Om han hade sagt att han hade fyra tuffa veckor framför sig rent jobbmässigt så hade jag backat och väntat, för jag trodde att vi hade något som skulle kunna bli värt. Tydligen missuppfattade jag hela läget. Två veckor efter, utan någon vidare kontakt, så fick jag klämt ur Honom att det finns en annan.

Och så nu ännu en kille att drunkna i tårar för. P skickade sms till mig innan och skrev bl.a. att Han var på samma spelning med en tjej som P. Och så börjar man tänka. Som att det inte räckte med att dagen i övrigt varit fylld med ångest och en konstig känsla som tyngt mina axlar. Jag vill verkligen inte vara med mer. Jag vill typ lägga mig ned och dö tills något som är värt dyker upp. Pausa livet lite och dricka drinkar i mitt undermedvetna.

Det bara är så att det är viktigt för mig att ha någon. Jag vill verkligen ha någon att kunna tänka på och le. Jag vill inte längre attackeras av tankar kring personer som får mig att gråta hela nätterna, vad har jag gjort för att förtjäna det? Och att av dessa personer få höra tröstord som “du förtjänar det bästa” känns inte ett skit. Det känns inte ett JÄVLA SKIT, för de har precis bevisat motsatsen. Gång på gång.

Skrev det där natten till idag. Innan jag somnade tänkte jag att jag skulle strunta i att lägga upp det. Tänkte att det kanske räckte med att jag skrivit av mig lite, men så idag när jag vaknade så bestämde jag mig för att ändå publicera. Även om jag skäms eller känner mig patetisk över mitt kvidande, så var texten ämnad för att hamna här på min blog och då blir det så också.

Ikväll åker jag tillbaka till Fjollträsk. Det känns konstigt, för just nu är Stockholm lite ångest för mig. Är rädd för att gå ut och se saker jag inte vill se. Men jag måste komma över. Here we go again.

Jävla skit :(

Jävla skit :(

Efterpest

Jahaja. Nu var helgens äventyr över, förbytt med huvudvärk och trötthet. Och jag som i stort sett aldrig får huvudvärk dagen efter.

Klockan 17:00 igår grundade jag med champagne för att sedan dricka ännu mer champagne till maten följt av öl. Gott är det. Sprang till bussen vid 18:45, missade fanskapet och fixade skjuts av Sara till Falkenberg.

Så fort vi kom innanför dörren till Emmas lägenhet så satte jag mig framför Singstar med en öl i handen och skrålade med i låtarna. Det var underbart att träffa bl.a. Mica och Anneli igen då vi inte setts sedan jag flyttade upp till Stockholm. Mica hade köpt en Kilkenny till mig, det var ju bara otroligt rart! Mycket öl vart det, och jag beställde en taxi klockan 23:15.

Härligt nog slapp vi att stå i regnet och köa till Harry's och fick även in Jennifer som är arton och egentligen inte har åldern inne att komma in. Jag träffade en hel del gamla vänner och bekanta och var allmänt full och ful. Roligt var det, och jag hann även kramas lite med Emilia samt tvångspussa densamma.

Jag vart jävligt besviken på mig själv, blev medlurad på "efterfest" vilket slutade med att jag satt med ett glas rödvin i sällskap av en herre som helt plötsligt gjorde obehagliga närmanden. Som tur var kunde jag ta mig därifrån innan det vart allt för otäckt, men jag förstår ändå inte hur jag kunde lyckas försätta mig i den där situationen.

Tog taxi hem till Tvååker med några andra, vart arg över att de här hemma inte svarade när jag ringde och stod och bankade utanför deras sovrum vid 04:30 imorse. Mor släppte in mig, jag tog av mig skorna och lade mig i sängen jämte henne. Råkade somna och vaknade upp med djävulskt ont i ryggen klockan 12:00 idag.

Usch, just nu vill jag mest befinna mig i rätt jävla famn men det går ju inte. :/ Jag trodde att det skulle gå så jag är riktigt besviken.

Bajs. Dessutom känns det jobbigt att ta itu med tågbiljetter och skit till Stockholm, hjälp.

Rätt sida av Sverige

Skönt att vara på rätt sida av Sverige igen. I torsdags lämnade Mange, Jenny och jag Stockholm för att några timmar senare landa i kära Göteborg. Öl väntade på oss i Majorna och jag vart riktigt sugen på utgång. Dessvärre var de i mitt sällskap hyfsat trötta och vi satt i köket och drack våra öl. Innan vi gick och lade oss sade jag till Jenny att något inte stämde, jag hade en oroväckande känsla i hjärtat och hade känt så hela dagen.

Dagen efter hade jag satt klockan på 09:00, ringde min far och någon halvtimme senare hämtade han mig vid Mariaplan. Jag åt frukost i V. Frölunda, hälsade på fars fru, min halvlillebror samt min fars frus föräldrar och syster. Vi åke ut till Slottsskogen och promenerade samt åt lunch. Sedan fortsatte jag min resa ned längs kusten. Min storebror hämtade mig i Varberg och någon stund senare hade jag hälsat på de här hemma, och kelat med katten. På kvällen åt vi påskmat.

Idag skjutsade jag min storebror till Varberg och tåget, lämnade sedan av mor med sambo till deras sällskap för kvällen. Spelade lite Sims 2 innan jag körde till Falkenberg. Träffade mina kära gamla tjejkompisar hemma hos Madde. Hade missuppfattat grejen helt, när jag kom in satt de där med alkohol och glatt humör medan jag trodde att vi bara skulle träffas en stund. Det vankades utgång, och jag tänkte att jag hänger på ändå. Vi spelade Guitar Hero och lekte på dansmattan innan vi gick till Harrys. Det var härligt att träffa tjejerna, och jag fick i mig två mellanöl på krogen. Smakade även av lite champagne av de tre killar som satte sig jämte oss efter ett tag. De firade att en av dem skulle gifta sig med att ta in champagneflaska efter champagneflaska. Självfallet bodde de i Stockholm.

Imorgon blir det nog jävligt roligt, då träffar jag lite annat folk på förfest hos Emma, vi kör utgång och jag skall vara odrägligt full. Innan dess hinner jag mingla runt lite här hemma på vår invigning. En Volvo C70 Cab har anlänt till vårt hus, och vi firar givetvis med champagne, jordgubbar och grillfest med nära och kära.

Nu är jag trött.

Allas farväl

:(
Jag mår bra. Känner mig väldigt ensam bara.

Roadtrip

Är riktigt trött, gick och lade mig sent i natt och så nu upp klockan 08:00. Försöker piggna till med hjälp av lite te och sötgrindcore, nämligen The Locust. Tycker att de är totalt oemotståndliga i sina insektskostymer och musikaliska begåvningar. Och kolla keyboardistens apcharmiga moves!



Det roligaste med att vara på en grindcore-spelning är att låtarna går så snabbt att publiken reagerar på att låten är slut med cirka tre sekunders fördröjning, annars har jag inte så mycket till övers för grindcore som fenomen. Förutom Pig Destroyer och The Locust.

I förrgår sket det sig med kvällen, jag fick inte med mig någon ut och satt och blev riktigt trött framför datorn. Framåt 20:30-tiden ringde B och sade åt mig att sluta vara så jävla mesig och komma med detsamma. Det tog emot, men jag släpade mitt arsle till Gamla stan och kom precis lagom till Stampen då göteborgska GO! With Fourteen O skulle gå upp på scenen. De gjorde bra ifrån sig men publiken var inte fullt lika entusiastisk som de kunde ha varit. Min favorit vart helt klart deras 8bits-version av Refuseds New Noise.

Riktigt roligt var det att träffa B igen efter att inte ha setts på över ett år. Efter bandets spelning blev jag guide åt dem med sällskap inklusive Björn. Att vara guide åt ett gäng hungriga veganer är fan inte lätt, särskilt inte när de inte ville lämna Gamla stan då deras bil stod där. Vi gick till Medusa och tog några öl, sedan blev det taxi hem till Fisksätra. Dagen efter fick jag hjälpa en vän i nöd, han var strandsatt i Sthlm utan pengar. Det dumma är att efter att jag styrt honom till rätta, fått i honom mat och iväg med ett tåg till Göteborg så var jag själv strandsatt. Och fick ångest. Jag var smart nog att lägga mina sista pengar på det där, men är övertygad om att det ordnar sig. Jag hjälper gärna de jag bryr mig om och litar på.

Snart drar jag till västkusten, vi kör en liten roadtrip och lämnar Stockholm vid 13:00. Stannar till i Göteborg över en natt och sedan vidare ned till mor. Det är så många man borde träffa där nere så jag tror nästan att jag dör. men jag får helt enkelt prioritera dem jag inte träffade sist jag var nere vilket främst är far i Göteborg samt Anneli och Mica och förhoppningsvis Emilia. Om jag har riktig otur så blir jag förkyld lagom till hemfärd som förra gången, sitter och nyser stup i kvarten sedan igårkväll. Tror att jag är allergisk mot veganer.

Usch som i dusch - coincidence or conspiracy?

Att duscha på morgonen är ta mig fan en riktig jävla plåga.
Jag förstår inte personer som är villiga att gå igenom det var dag, det är helt sinnessjukt.

Nintendostamp

Och dagarna passerar som vanligt revy.
Revy...något som plötsligt fick mig att tänka på annat, men anyhow:

I lördags sov jag länge efter den jobbiga natten dessförinnan. Jag gick upp och var trött och rastlös. Lite halvt tagen och dränerad på mina känslor som en upp och ned-hängande gris före slakt. Jag började göra mig i ordning strax efter 15:00 då vi sagt att vi skulle hitta på något den här dagen. Satt framför datorskärmen och sminkade mig, bytte kläder hitan och ditan och försökte hålla mig à jour med kvällens händelser. Det tycktes inte gå enligt planerna, men vid 22:20 mötte jag upp Jenny på Medborgarplatsen. Vi gick mot Carmen men hamnade på andra sidan gatan p.g.a. mycket folk. Underbara Bar var ju också ett mysko jävla ställe. Varken Jenny eller jag kunde få något grepp om vad det var för stereotyp människa som hänger där. Åldern verkade ofattbart blandad, men nog skymtade man en hel del backslicks och barnsliga människor.

Vi drack enbart en öl, sällskapet vart utökat av två herrar varav en är Jennys nya flört, och gick sedan till Carmen. För att gå ut direkt igen. Det var fortfarande för mycket folk för att kunna ha det soft och trevligt med tillhörande sittplats. Vi gick sedan mot Kvarnen, men bestämde oss för att skippa det stället, gick och ställde oss en meter från Snaps kö för att konstatera att dit ville vi inte heller gå.

Vi hamnade på Clarion istället. Ingen kö, inget inträde och hyfsat avslappnat. Det blev en shot som jag från början vart väldigt skeptisk mot, någon drink och en hel del öl. Mårten vars lägenhet på Kungsholmen jag lånade i början av året skyndade förbi och vi hälsade, och en stund efter det fick vi syn på Jocke och Alex som bor i Paulinas lilla filmkollektiv. Jag tror att de var lika förvånade över att hitta oss där som vi var över att se dem. Dessvärre hann vi inte avsluta aftonen med stil, vi hade otur med vaktisar även den här kvällen. En i vårt sällskap hade råkat kolla ned för några sekunder då en fet, skallig och rödklar vakt fick för sig att slänga ut honom för att han satt och sov. Vi försökte vänligt få oss skonade, ingen av oss var direkt aspackad och fann liksom inga belägg för att bli utkastade. Men han hade bestämt sig, den bastarden. Vi försökte få hans namn och ta kort på honom för att vidta åtgärder men det gick givetvis inte. Ynkryggar.

Jag tog ensam t-banan till slussen och missade precis en nattbuss. Klockan var 02:50 och nästa buss gick om en timme. Jag frös och var ensam. Var dum och fick för mig att skicka olämpliga sms, men jag antar att det var p.g.a. att jag saknade hans värme och inte kände för att sitta ensam ute i kylan i en timme. Men så fick det bli. Kruxet med mig är att jag blir så jävla lätt nedkyld i hela kroppen och det tar lång tid innan jag tinar. Så jag vet alltid vad jag har att vänta. Satt och skakade i bussen hem och skyndade till sängen.

Dagen efter fick jag reda på det jag inte ville men verkligen i alla fall behövde få veta, och jag tog till mitt gamla knep. Ge mig ut. Jag gick över den lilla bron till Fisksätraholmen, gick längs vattnet runt ön och valde en klippa mot solen precis vid vattnet. Jag satte mig ned, tittade på vågorna som skvalpade en meter från mig och lyssnade på min mp3-spelare medan jag reflekterade. Lugnade ned mig. Analyserade. Tänkte på honom, såklart. Att han fortfarande är en fruktansvärt fin och fascinerande människa, att jag inte kan känna agg mot de jag verkligen bryr mig om och gillar. Att jag inte kan känna vrede över någon som inte gjort något fel mot mig trots att det hade känts lättare. Nej...de människor jag tar till mitt hjärta och kommer nära och tycker mycket om kommer jag alltid att vilja värna om, beskydda och till och med älska. Men dessvärre också fälla tårar över. Vilket är ytterst plågsamt.

När min mor frågade hur jag mådde när vi skrev på skype på kvällen så kändes det bara bra att berätta för henne. Att jag var ok men ledsen, och förklarade varför och vem.

Mor: Du träffar fel killar.
Jag: Jaha...men vad för killar skall jag träffa då?
Mor: Sådana som vill ha dig.

Den kvinnan vet verkligen hur man stöttar i känsliga situationer. Fast jag skrattade mest åt det.

Jag är fortfarande ledsen och förvirrad. Men jag träffade Jenny idag efter den här kursens första föreläsning, och det kändes bra. Vi åt kvällsmat på Taco Bar tillsammans och pratade om både det ena och det andra. Imorgon är det ytterligare en föreläsning, jag borde styra upp lite kurslitteratur och till kvällen hoppas jag få med mig Paulina och Jenny till Stampen. Där skall de här herrarna från Göteborg spela, och med sig har de en vän till mig. Björn, som jag kanske inte träffat på ett år. Det skulle vara himla trevligt, och så någon öl på det. Perfekt ju.

Dirty glass

Nu har jag gjort det igen, bränt mig själv. Jag är verkligen experternas expert på det. Det är förmodligen för att jag ofta har för mycket förväntningar och är oerhört sårbar. Ibland kan man inte skylla saker på andra, vid sådana här tillfällen är det jag som ser till att bränna mig själv. Så just nu är jag jävligt trött på mig själv, att jag är så jävla dum och gång på gång löser biljett till tåget där man är sårbar och har för mycket känslor.

Jag vet inte om man kan skylla på maximal otur. Att jag aldrig ror det i land, för det har jag aldrig gjort. Det blir ett hål i skrovet och jag drunknar i mina tårar. Och man måste lämna vraket och gå vidare. Men jag är så trött på att gå vidare och komma över nu. Jag är inte gammal, snart futtiga 21 och tjosanhejsan, klart jag har hela livet framför mig och kommer säkert få hålla hand en vacker dag. Men det har inte så stor betydelse, för sårad blir man och ont gör det. Och sedan jag ens började visa intresse för det motsatta könet så har det varit samma grej varje gång. Jag når aldrig ända fram. Jag orkar snart inte finna mig i det längre.

Finns det Tallinnresor för kvinnor?