Mitt nya revir

Igår gjorde jag Stureplan, och det med stil.

Jag mötte upp kära Paulina runt 18:00, vi satte oss på Carmen och Paulina bjöd på några öl. Det skulle vara en lugn kväll med tidig hemgång för oss båda. En stund senare satt vi vid samma bord som ett gäng från Norrköping och ytterligare en stund senare kom vi fram till att en av dem går i samma klass som mig på universitetet.

Paulina avrundade kvällen hyfsat tidigt medan jag beslöt mig för att sitta kvar en stund till och prata med en av tjejerna. Det blev till slut att jag drog vidare till Ljunggrens med de två tjejerna, blev bjuden på en öl och vi hade riktigt trevligt där. Träffade på Fritte, Paulinas pojkväns kompis, och när Ljunggrens stängde och jag tjatat färdigt på Mackan (?) från Fattaru så blev det taxi till Riche. Och där började Mia göra succé på Birger Jarlsgatan.

Det första jag får syn på när jag kommer in är Wille Crafoord. Min barndomsidol! Jag gick fram och tog honom i hand och det blev både ett glas vitt och champagne. Jag vet inte varför, men jag fick för mig att fulragga en aning på Wille. Pinsamt men riktigt jävla kul. Hur som helst så var han en mycket artig och trevlig herre.

Nästa anhalt var Spy Bar. Jag kommer inte ihåg hur vi hamnade där, men plötsligt står jag i baren jämte Wille och de två tjejerna jag var ute med. Sedan blir det totalt svart igen, och jag vet bara att jag står utanför Spy Bar, utkastad. Vakten var otrevlig, vilket man iofs inte blir så förvånad över. Då jag inte fick tag på mitt sällskap där uppe vid baren så bad jag honom mycket vänligt att bara bli följd till dem så jag kunde säga vars jag höll hus, vilket jag givetvis inte fick. Jag stod och tjatade på honom i en timme, frös häcken av mig och vinglade runt. Han sade att jag var alldeles för full. Jag var bitter. En kille som tyckte synd om mig kom förbi med en kaffe från 7eleven och jag brände hela gommen och munnen totalt. En stund senare frågade jag om jag jag, nu i nyktrare tillstånd, fick försöka ta kontakt med mitt sällskap. Självfallet fick jag inte det.

Bakom mig såg jag en piketbuss och kunde alltså känna lukten av polis. Det stod tre-fyra poliser och samtalade inne i ett hyreshus, jag kände på dörren men den var låst. Knackade försiktigt på glaset för att få deras uppmärksamhet men då kom plötsligt vakten flygande. Han tryckte in portkoden och motade mig när jag försökte ta mig in till poliserna. han bytte några snabba ord med dem, gick sedan tillbaka till Spy Bar och efter det nonchalerade poliserna mig totalt. Sådant jävla svineri!

Det slutade med att ett par tog med mig i en taxi till Gullmarsplan, jag var nedkyld och något vilsen. Tog t-banan till Slussen och Saltsjöbanan till Fisksätra. Kom hem ungefär vid 08:00 och lagom till att Kajsa som jag delar lägenhet skulle gå upp och kila till skolan.

Lade mig 12:00 och väcktes runt 16:00, känner mig oerhört trött och lite förvirrad då jag funderar kring nattens minnesluckor. Brukar nämligen aldrig ha sådana, och jag drack inte så värst mycket men vart ändå kalaspackad. Funderar ibland vagt på om jag kan ha fått något annat än alkohol i blodet, men det lär jag aldrig få reda på så det är väl ingen större mening med att älta det.

Hädanefter vill jag bli kallad för Stureplans-Mia.