Igår kom jag till insikt om att det är rätt kasst, fortfarande. Det gör mig uppgiven och trött då jag kämpat och haft mig fram och tillbaka genom åren, för att på senare tid ha blivit lite mer medveten om vad saker och ting handlar om. Det gäller då främst mig. Fast jag är inte säker på vad just det här är, det kan lika gärna vara den där spiralen som går nedåt efter att man haft en del sköna stunder med folks, och sedan när allt går över till vardag så dyker vemodet och ensamheten fram igen.
Jag känner mig fruktansvärt ursinnig på saker och ting, och framför allt trött på mig själv, de saker jag åstadkommer eller inte åstadkommer, mina tabletter, mitt leverne och mina icke existerande framtidsplaner. Jag tror att det hör väldigt mycket till just min ålder, då det känns som att man måste gå vidare, flyga ur boet för att sedan bygga eget och klara sig själv. Men den där mallen passar inte riktigt mig, så jag känner mig rätt lost. Det är väl mycket det också att jag i stort sett kämpar dagligen och är van. Därför brukar man inte märka så värst på mig en vanlig dag. Men som det ser ut nu så har jag fokuserat för mkt på att kämpa, och inte på att hämta andan. Jag måste hämta andan. Och sortera alla nya relationer jag plockat på mig. Jag förstår inte riktigt hur jag lyckas. Men jag tycker om människor, så jag skall inte klaga. Jag blir bara så utmattad av allt, låt mig vila.
Kommer säkert att skriva fler gånger idag, nu blir det rökpaus.
'cause I'm praying for rain
and I'm praying for tidal waves.
I wanna see the ground give way.
I wanna watch it all go down.
Mum please flush it all away.
I wanna see it go right in and down.
I wanna watch it go right in.
Watch you flush it all away...
Wednesday, July 26, 2006
Roadtrippin'
Det här är tredje dagen jag vaknat efter 16:00, sjukt förbaskat jävla trött på det är jag. Men jag jobbar ju och tjänar pengar, så man bör väl inte klaga egentligen. Nu jobbar jag inte natt på fem dagar än så jag hinner väl vila upp mig, även om jag jobbar dagar istället. Till tonerna av Zeppelins Dazed and Confused tänkte jag iaf försöka sammanfatta den senaste veckans händelser. Håll tillgodo.
Efter tre nätters hårt arbetande satte jag mig på cykeln för att cykla hemåt och få några timmars sömn. Två timmar blev det, sedan började jag bli rastlös inför helgens smidda planer, gick upp, tog en cigg och ringde Mica.
"Hallå är du vaken eller? -Ja, men jag kommer ju aldrig iväg, packar för fullt. Jaja, styr upp det där och kom snart. Puss hej. Puss hej!"
Pustade ut och kände att en minisemester-liknande sak började närma sig, en roadtrip med Guns 'n Roses i bilens kassettbandspelare. Eller iaf ett litet äventyr. När Mica väl kom så hade jag ytterligare tusen saker att göra och komma ihåg innan vi äntligen kom iväg vid två-tiden. Hann inte ens köra en mil förrän jag kom in i Varberg. Vi bestämde oss för att äta en bit mat innan jag skulle svänga ut på motorvägen. Paganinis Ceasarsallad sitter aldrig fel, och det bar iväg mot Marstrand.
(Fan vad man skall bli störd i sitt bloggskrivande, det här tar ju fan minst två timmar.)
Jag körde bil i två timmar i högklackat, jag har ingen aning om varför skovalet vart så galet, men fram kom vi, och jag kunde ta dagens första öl vid fyra-femtiden. Det blev tokmycket öl den kvällen, samt rosévin och Cuba Libre på Marstrands heta uteserveringar. Som kronan på verket höll jag på att ramla ut på gatan från den höga uteserveringen då jag skulle spotta ut snusen jag motvilligt hade under läppen. Det var en gemytlig natt.
Vaknade på förmiddagen i husvagnen jämte Mica, och efter många om och men satte jag mig åter i bilen för att köra hem. Den här gången med bekvämare skor, mina vita converse. Kinkig som fan p.g.a. nikotinbrist svängde jag av vid en mack och var tvungen att skippa Lucky Strike för Marlboro då de inte hade mina älsklingar. Fortfarande kinkig, efter någon timmes bilköande i Göteborg, så svängde jag av vid Sandsjöbackas Shell. Jag smällde igen bildörren lite väl häftigt, och äntrade macken. Gick raka vägen fram till disken, stirrade förbi kassörskan och sade mekaniskt "ett paket Lucky Strike, tack". Min dag var gjord. Glad i hågen skuttade jag ut, satte mig i förarsätet jämte Mica, fnittrade lite pillemariskt, tog upp en cigg och tändaren, körde ut från bensinstationen och tände min lyckostrajk medan jag svängde ut på motorvägen. Äntligen kunde jag tänka klart. Och tänkte gjorde jag. Axl sjöng. Mica gjorde inte ett jävla skit, snusade kanske.
"Nu börjar mina nerver äntligen lugna ned sig, aah!" utbrast jag med en öl i min hand och en cigg i den andra på Annelis balkong ca. fyra timmar senare. Innan dess hade min hjärna gått på högvarv då jag fick finbesök all the way från Amsterdam och ville ordna sovplats och en trevlig kväll för mina tre gäster. Det slutade med att jag fick låna Annelis lägenhet. Åkte långt in i skogen för att hämta nyckel, mötte upp mina gäster i Falkenberg och sedan vart det bara heltrevligt. Öl och Cuba Libre bjöd kvällen på, trevligare än så har jag inte haft på länge!
Nu är allt bara dött.
M.
Efter tre nätters hårt arbetande satte jag mig på cykeln för att cykla hemåt och få några timmars sömn. Två timmar blev det, sedan började jag bli rastlös inför helgens smidda planer, gick upp, tog en cigg och ringde Mica.
"Hallå är du vaken eller? -Ja, men jag kommer ju aldrig iväg, packar för fullt. Jaja, styr upp det där och kom snart. Puss hej. Puss hej!"
Pustade ut och kände att en minisemester-liknande sak började närma sig, en roadtrip med Guns 'n Roses i bilens kassettbandspelare. Eller iaf ett litet äventyr. När Mica väl kom så hade jag ytterligare tusen saker att göra och komma ihåg innan vi äntligen kom iväg vid två-tiden. Hann inte ens köra en mil förrän jag kom in i Varberg. Vi bestämde oss för att äta en bit mat innan jag skulle svänga ut på motorvägen. Paganinis Ceasarsallad sitter aldrig fel, och det bar iväg mot Marstrand.
(Fan vad man skall bli störd i sitt bloggskrivande, det här tar ju fan minst två timmar.)
Jag körde bil i två timmar i högklackat, jag har ingen aning om varför skovalet vart så galet, men fram kom vi, och jag kunde ta dagens första öl vid fyra-femtiden. Det blev tokmycket öl den kvällen, samt rosévin och Cuba Libre på Marstrands heta uteserveringar. Som kronan på verket höll jag på att ramla ut på gatan från den höga uteserveringen då jag skulle spotta ut snusen jag motvilligt hade under läppen. Det var en gemytlig natt.
Vaknade på förmiddagen i husvagnen jämte Mica, och efter många om och men satte jag mig åter i bilen för att köra hem. Den här gången med bekvämare skor, mina vita converse. Kinkig som fan p.g.a. nikotinbrist svängde jag av vid en mack och var tvungen att skippa Lucky Strike för Marlboro då de inte hade mina älsklingar. Fortfarande kinkig, efter någon timmes bilköande i Göteborg, så svängde jag av vid Sandsjöbackas Shell. Jag smällde igen bildörren lite väl häftigt, och äntrade macken. Gick raka vägen fram till disken, stirrade förbi kassörskan och sade mekaniskt "ett paket Lucky Strike, tack". Min dag var gjord. Glad i hågen skuttade jag ut, satte mig i förarsätet jämte Mica, fnittrade lite pillemariskt, tog upp en cigg och tändaren, körde ut från bensinstationen och tände min lyckostrajk medan jag svängde ut på motorvägen. Äntligen kunde jag tänka klart. Och tänkte gjorde jag. Axl sjöng. Mica gjorde inte ett jävla skit, snusade kanske.
"Nu börjar mina nerver äntligen lugna ned sig, aah!" utbrast jag med en öl i min hand och en cigg i den andra på Annelis balkong ca. fyra timmar senare. Innan dess hade min hjärna gått på högvarv då jag fick finbesök all the way från Amsterdam och ville ordna sovplats och en trevlig kväll för mina tre gäster. Det slutade med att jag fick låna Annelis lägenhet. Åkte långt in i skogen för att hämta nyckel, mötte upp mina gäster i Falkenberg och sedan vart det bara heltrevligt. Öl och Cuba Libre bjöd kvällen på, trevligare än så har jag inte haft på länge!
Nu är allt bara dött.
M.
Wednesday, July 19, 2006
Den sista mohikanen
Frukost:
Ostbågar
Cider
Saltlakrits
Efter min eminenta frukost sitter jag och funderar på om stranden är ett schysst alternativ till sysselsättning idag innan man går på ett nytt nattpass kl. 19:00.
Jag vet, jag vet, jag vet. Jag är en riktig slappröv när det gäller att blogga, eller egentligen när det gäller allting. Men, jag har äntligen tagit mig i kragen då jag självfallet har jättemycket nytt och spännande att Er förtälja. Jag har som vanligt varit ute och förlustat mig, socialiserat, bränt mig på stranden, blivit västkustsbrun, druckit öl, övertrasserat mitt konto osv osv. Jag började jobba så småningom i juni, och efter lite medelsvensson-slit hade jag åtråvärda ca. tio dagars ledighet! Nu skulle planerna smidas, ölen flöda och maneterna mötte sina dystra öden - Maria aka Killer ninja äntrade stranden. Jag lyckas som vanligt med att bränna mig direkt, och ni som inte vet hur det känns att sitta på toaletten efter att ha bränt låren rejält och sedan resa sig upp vet ta mig tusan inte vad smärta är! Efter att ha bränt mig rejält en andra gång, fast den här gången hela framsidan istället gav jag mig iväg som en go och glad röding till kära Götet. Jag hade ca. två timmar på mig innan min bror mötte upp mig vid Kungsportsplatsen att stabilisera min mage, mitt liv - min framtid. Kvällen innan led jag av något som påminde om en massiv näringsbrist, och efter att inte ha fått i mig fast föda morgonen därefter, alltså samma dag som nu fast då (ja, du fattar), så var goda råd dyra. Jag köpte en drickyoghurt, en flaska med Imsdals vatten och ett paket cigg, satte mig ute i friska luften och varvade de resurser jag nu besatt. Lagom till storebror kom var läget under kontroll, svagheten, illamåendet och skakningarna började gå över till en stark längtan av öltält och musik, så vi begav oss till Frihamnen och Metaltown! 12:30 lurade jag med storebror in i öltältet för att avnjuta dagens första öl. Kvällen löpte iaf på, jag träffade lite annat folk och festen förflyttades efter att Tool hade spelat färdigt till Trädgår'n.
Tool ja. Vilken underbar upplevelse. Jag har aldrig sett dem live innan, och jag blev så positivt jävla överraskad att jag nästan sket på mig. Fantastisk ljusshow, perfekt ljud, Maynard Keenan såg totalt HET ut där han stod lite i bakgrunden med något som jag tyckte liknade jeans, bar överkropp och en cowboyhatt. Kanske såg jag fel, men skit samma. Maynards vackra och otroliga röst tvingade fram tårar över mina kinder, och en kär vän och jag avslutade spelningen med att lyssna på de sista låtarna liggandes på asfalten lite längre bak och bara uppslukas av himlen, allt ljus från scenen och rytmen. Ibland tittade jag medvetet upp, rörde mig lite kontrollerat så att folk inte skulle tro att jag hade däckat. Rätt som det är så skuttar jag fem meter upp i luften för att landa på marken, då jag efter några hundradels sekunder intro hör att de avslutar med en av mina favoritlåtar. Där stod jag och skrålade med, och nio timmar senare satt jag dödsschleten på stationen. Utan sömn, mat eller pengar. En biljett hem, till mor. Klockan 14:00 kom jag hem, efter en evighetsväntan. Och fortfarande utan sömn och mat gav jag mig av till nästa kalas senare på kvällen - Falkenberg.
Sådär ser mitt sommarliv ut. Kaos, öl, människor och solbränna. Men det har en viss charm, annars skulle jag ha lagt av direkt. Jag kanske hamnar på psyket vid 30+ och käkar ostbågarna med bestick, men skit samma! Det har sin charm det med, allt bär med sig charm vad det än rör sig om.
Tack för mig, jag heter Maria, och jag är optimist.
Peace out
Ostbågar
Cider
Saltlakrits
Efter min eminenta frukost sitter jag och funderar på om stranden är ett schysst alternativ till sysselsättning idag innan man går på ett nytt nattpass kl. 19:00.
Jag vet, jag vet, jag vet. Jag är en riktig slappröv när det gäller att blogga, eller egentligen när det gäller allting. Men, jag har äntligen tagit mig i kragen då jag självfallet har jättemycket nytt och spännande att Er förtälja. Jag har som vanligt varit ute och förlustat mig, socialiserat, bränt mig på stranden, blivit västkustsbrun, druckit öl, övertrasserat mitt konto osv osv. Jag började jobba så småningom i juni, och efter lite medelsvensson-slit hade jag åtråvärda ca. tio dagars ledighet! Nu skulle planerna smidas, ölen flöda och maneterna mötte sina dystra öden - Maria aka Killer ninja äntrade stranden. Jag lyckas som vanligt med att bränna mig direkt, och ni som inte vet hur det känns att sitta på toaletten efter att ha bränt låren rejält och sedan resa sig upp vet ta mig tusan inte vad smärta är! Efter att ha bränt mig rejält en andra gång, fast den här gången hela framsidan istället gav jag mig iväg som en go och glad röding till kära Götet. Jag hade ca. två timmar på mig innan min bror mötte upp mig vid Kungsportsplatsen att stabilisera min mage, mitt liv - min framtid. Kvällen innan led jag av något som påminde om en massiv näringsbrist, och efter att inte ha fått i mig fast föda morgonen därefter, alltså samma dag som nu fast då (ja, du fattar), så var goda råd dyra. Jag köpte en drickyoghurt, en flaska med Imsdals vatten och ett paket cigg, satte mig ute i friska luften och varvade de resurser jag nu besatt. Lagom till storebror kom var läget under kontroll, svagheten, illamåendet och skakningarna började gå över till en stark längtan av öltält och musik, så vi begav oss till Frihamnen och Metaltown! 12:30 lurade jag med storebror in i öltältet för att avnjuta dagens första öl. Kvällen löpte iaf på, jag träffade lite annat folk och festen förflyttades efter att Tool hade spelat färdigt till Trädgår'n.
Tool ja. Vilken underbar upplevelse. Jag har aldrig sett dem live innan, och jag blev så positivt jävla överraskad att jag nästan sket på mig. Fantastisk ljusshow, perfekt ljud, Maynard Keenan såg totalt HET ut där han stod lite i bakgrunden med något som jag tyckte liknade jeans, bar överkropp och en cowboyhatt. Kanske såg jag fel, men skit samma. Maynards vackra och otroliga röst tvingade fram tårar över mina kinder, och en kär vän och jag avslutade spelningen med att lyssna på de sista låtarna liggandes på asfalten lite längre bak och bara uppslukas av himlen, allt ljus från scenen och rytmen. Ibland tittade jag medvetet upp, rörde mig lite kontrollerat så att folk inte skulle tro att jag hade däckat. Rätt som det är så skuttar jag fem meter upp i luften för att landa på marken, då jag efter några hundradels sekunder intro hör att de avslutar med en av mina favoritlåtar. Där stod jag och skrålade med, och nio timmar senare satt jag dödsschleten på stationen. Utan sömn, mat eller pengar. En biljett hem, till mor. Klockan 14:00 kom jag hem, efter en evighetsväntan. Och fortfarande utan sömn och mat gav jag mig av till nästa kalas senare på kvällen - Falkenberg.
Sådär ser mitt sommarliv ut. Kaos, öl, människor och solbränna. Men det har en viss charm, annars skulle jag ha lagt av direkt. Jag kanske hamnar på psyket vid 30+ och käkar ostbågarna med bestick, men skit samma! Det har sin charm det med, allt bär med sig charm vad det än rör sig om.
Tack för mig, jag heter Maria, och jag är optimist.
Peace out
Wednesday, July 05, 2006
Kära barn...
...av vår tid. Systrar och bröder samt alla andra jag skiter fullständigt i, skulle vilja inleda med att villigt erkänna att Fröken L. för tillfället är en pilsk stackare. Det känns verkligen primitivt och bra att ödelägga en kväll och natt p.g.a. pilskhet, stoppa skapandedrift och dylikt, men sedan är jag inte mer än människa.
Och på tal om människor, så tänker jag avsluta med en liten länk till en solklar sida! Jag har nog aldrig känt mig viktigare som person med tillhörande blogg som när jag kom över den där sidan, och fråga mig inte hur i helvete jag hittade dit.
Den där damen kan verkligen sin sak. Teach me tiger, roar!
Och på tal om människor, så tänker jag avsluta med en liten länk till en solklar sida! Jag har nog aldrig känt mig viktigare som person med tillhörande blogg som när jag kom över den där sidan, och fråga mig inte hur i helvete jag hittade dit.
Den där damen kan verkligen sin sak. Teach me tiger, roar!
Subscribe to:
Posts (Atom)
