Den sista mohikanen

Frukost:
Ostbågar
Cider
Saltlakrits

Efter min eminenta frukost sitter jag och funderar på om stranden är ett schysst alternativ till sysselsättning idag innan man går på ett nytt nattpass kl. 19:00.

Jag vet, jag vet, jag vet. Jag är en riktig slappröv när det gäller att blogga, eller egentligen när det gäller allting. Men, jag har äntligen tagit mig i kragen då jag självfallet har jättemycket nytt och spännande att Er förtälja. Jag har som vanligt varit ute och förlustat mig, socialiserat, bränt mig på stranden, blivit västkustsbrun, druckit öl, övertrasserat mitt konto osv osv. Jag började jobba så småningom i juni, och efter lite medelsvensson-slit hade jag åtråvärda ca. tio dagars ledighet! Nu skulle planerna smidas, ölen flöda och maneterna mötte sina dystra öden - Maria aka Killer ninja äntrade stranden. Jag lyckas som vanligt med att bränna mig direkt, och ni som inte vet hur det känns att sitta på toaletten efter att ha bränt låren rejält och sedan resa sig upp vet ta mig tusan inte vad smärta är! Efter att ha bränt mig rejält en andra gång, fast den här gången hela framsidan istället gav jag mig iväg som en go och glad röding till kära Götet. Jag hade ca. två timmar på mig innan min bror mötte upp mig vid Kungsportsplatsen att stabilisera min mage, mitt liv - min framtid. Kvällen innan led jag av något som påminde om en massiv näringsbrist, och efter att inte ha fått i mig fast föda morgonen därefter, alltså samma dag som nu fast då (ja, du fattar), så var goda råd dyra. Jag köpte en drickyoghurt, en flaska med Imsdals vatten och ett paket cigg, satte mig ute i friska luften och varvade de resurser jag nu besatt. Lagom till storebror kom var läget under kontroll, svagheten, illamåendet och skakningarna började gå över till en stark längtan av öltält och musik, så vi begav oss till Frihamnen och Metaltown! 12:30 lurade jag med storebror in i öltältet för att avnjuta dagens första öl. Kvällen löpte iaf på, jag träffade lite annat folk och festen förflyttades efter att Tool hade spelat färdigt till Trädgår'n.

Tool ja. Vilken underbar upplevelse. Jag har aldrig sett dem live innan, och jag blev så positivt jävla överraskad att jag nästan sket på mig. Fantastisk ljusshow, perfekt ljud, Maynard Keenan såg totalt HET ut där han stod lite i bakgrunden med något som jag tyckte liknade jeans, bar överkropp och en cowboyhatt. Kanske såg jag fel, men skit samma. Maynards vackra och otroliga röst tvingade fram tårar över mina kinder, och en kär vän och jag avslutade spelningen med att lyssna på de sista låtarna liggandes på asfalten lite längre bak och bara uppslukas av himlen, allt ljus från scenen och rytmen. Ibland tittade jag medvetet upp, rörde mig lite kontrollerat så att folk inte skulle tro att jag hade däckat. Rätt som det är så skuttar jag fem meter upp i luften för att landa på marken, då jag efter några hundradels sekunder intro hör att de avslutar med en av mina favoritlåtar. Där stod jag och skrålade med, och nio timmar senare satt jag dödsschleten på stationen. Utan sömn, mat eller pengar. En biljett hem, till mor. Klockan 14:00 kom jag hem, efter en evighetsväntan. Och fortfarande utan sömn och mat gav jag mig av till nästa kalas senare på kvällen - Falkenberg.

Sådär ser mitt sommarliv ut. Kaos, öl, människor och solbränna. Men det har en viss charm, annars skulle jag ha lagt av direkt. Jag kanske hamnar på psyket vid 30+ och käkar ostbågarna med bestick, men skit samma! Det har sin charm det med, allt bär med sig charm vad det än rör sig om.

Tack för mig, jag heter Maria, och jag är optimist.
Peace out