loWLANd

Jag har lämnat en hård vecka bakom om mig, och det verkar som att den här inte blir något bättre. Fast jag har väldigt trevligt, att vara socialt stressad och upptagen är ett lyxigt problem, men det kan vara svårt att kombinera med sina egna behov.

Förra veckan bestod av sedvanlig after work på tisdagen, jobbmingel med SL på Himlen Därtill, middag och sedan champagne på ett kontor i skrapan, fika i fredags och sedan mötte jag upp Paulina och sprang till Snaps, Stureplan och sedan snabbt tillbaka till Södermalm. I lördags kilade jag till Zinkensdamm där vi drack lite absinthe, hade trevligt och sedan blev ett rätt stort sällskap på Imperiet. Hem, efetr många om och men, jobba på söndag och sedan Tiger Lou på Debaser Medis. Det var en oerhört grym spelning, väl värd sina pengar.

Imorgon, tisdag, blir det förmodligen den sedvanliga after work-turen med vännerna, på onsdag skall jag förbi Berns salonger och Norman Cavazzanas utställning, på torsdag synth-after work på Sjätte Tunnan innan Debaser Slussen där Isobel Campbell & Mark Lanegan kommer att underhålla. På fredag var det tänkt Svart Hatt Vit Hatt på Mosebacke med liveband och bl.a. Damon som DJ'ar, och på lördag kanske födelsedagsfirande. Istället för att bli den där konstigt upptagna och snorkiga fröken kanske man skulle, när man har så mycket på gång, ta det lagom lugnt på samtliga tillställningar. Gå hem i tid, vara sparsam med förfriskningarna och försöka att göra saker för sig själv också.

Ikväll kom jag hem efter att ha avböjt after work på Clarion, tappade upp ett bad och för första gången på mycket länge så satt jag still i badet i mer än fem minuter. Annars har jag inte ro till det, utan reser mig nästan direkt och sköljer håret. Men idag tog jag det lugnt. Andades ut och slöt ögonen. Så jävla skönt.

De senaste dagarna har jag funderat fruktansvärt mycket. De senaste veckorna har jag stressat än mer. De senaste nätterna har jag drömt i samma mönster fast om olika personer, men det har verkligen följt samma mönster. Jag har nästan gått igenom alla killar jag träffat och det har känts mycket underligt men inte särskilt jobbigt. Och det är ju jävligt bra faktiskt! Jag känner mig nöjd.

För tillfället är mitt WLAN trasigt eller något, så därför känner jag mig begränsad med nättiden då jag enbart kan vara uppkopplad när Maria inte behöver sin nätverkskabel. Jag får ordna upp det snart, och då har jag en del saker att ta upp och skriva om. Bland annat sammanfatta min tid i Stockholm so far. Det har ju faktiskt hänt en hel del, från sorgsna till glada och sjuka händelser. Det finns så mycket annat jag vill få ur mig likaså men jag tänker inte tvinga mig själv om jag inte riktigt känner för det eller känner mig allt för stressad.

Det är nästan så att jag önskar mig sjuk, så jag hade haft en anledning till att vara ledig några dagar från jobbet och bara vara. Det känns som att jag jobbat fjorton dagar konstant nu då jag gått in extra två söndagar i streck nu. En dags ledigt på helgen i veckan är för lite, men jag har själv valt att ställa upp.

Jag behöver skaffa mig vinterskor och jacka.

Boys don't make it warmer outside.

Återigen vinter

I fredags fick jag smaka på medaljens baksida, en dödskyss som tog luften ur mig. Jag skyndade ut ur lägenheten och in i hissen, ned fem våningar och sedan ut i friska luften.

Några minuter innan satt jag vid köksbordet och försökta värja mig från att känna, värja mig från att släppa ut ångesten som smög på. Gick villrådigt och tog dagens tablett, sköljde ned med min öl och satte mig igen. Jag ville inte bli lämnad, ändock försökte jag hålla käften och stå emot. Tårarna smög fram bland ögonfransarna men jag torkade snabbt under ögonen igen. Jag var ju inte ensam hemma. Andningen blev alltmer kaosartad och oregelbunden, jag gick hastigt med min mobil i handen och hämtade en cigarett på mitt rum, tog med mig nycklarna och krånglade slarvigt på mig ett par skor. Och så skyndade jag stumt ur kvalmet.

Det syntes inte till någon på innergården, där jag ensam satt i mörkret på en bänk intill porten. Jag tog djupa, djupa andetag och diktade ihop ett förlåt-sms till P som satt där uppe. Som jag lämnat med ett hastigt "jag går ut och röker" och knappt svarade när hon frågade om jag ville ha sällskap. "Jag vet inte men jag måste gå ut nu" sade jag bara. Och så samlade jag mig och gick upp igen. Ganska så mycket lättad av ren och frisk luft. Har inte fått en ångestattack på väldigt länge.

Någon timme senare var jag uppfräschad i snäv kjol och höga skor, uppsatt hår och folk runt omkring mig, i stan. Jag ville inte sitta hemma den kvällen, så jag mötte upp Ronnie på Snotty en stund för att sedan bege mig in till postenterminalen för att hämta upp P och sedan åka till Imperiet. Träffade A i t-banan på väg dit, blev väldigt paff när han knackade på fönstret till vagnen och en stund senare kom in. Mina kollegor satt på Imperiet, vi tog några öl med dem och sedan följde jag A en stund till hemska, hemska 54. Jag visste inte alls vad det var för ställe innan, men usch. Hur som helst så blev det till slut en trevlig kväll och jag åkte hem till mig.

På lördagen såg P och jag på Queer as folks och drack rödvin för att sedan piffa till oss och bege oss in till stan. Imperiet blev det öven den här kvällen där vi mötte upp Morgan och hans barndomscrew. Det blev nästan lite för trevligt, och avslutades på Himlen Därtill eller vad tusan det nu heter där P och jag dansade hem natten. Men man måste ju få lov att säga att utsikten där var inte att leka med. Ofattbart vackert. Sedan blev det hemgång när de stängde, och jag försov mig igår när jag skulle jobba extra. Det var dock himla avslappnande att sitta på kontoret en söndag.

Jag önskar mig en ny vecka, av ny sort. Förra veckan var hemsk. En plåga. Jag var ledsen fullständigt hela tiden, kunde inte le eller uppskatta välmenande skämt. Jag vill ju så väldigt gärna att någon håller om mig mest, men istället så finns det inget sådant som värmer. Inte en famn, ingenting.

Trams

Är urtrött och skall sova bums efter att jag länkat till en ofattbart underhållande blogg! Jag måste börja läsa bloggar, läser för nuvarande ingen alls men går starkt ut i startfältet genom att ha roat mig med Högerkängan. Herregud - ungjävlar!

Hur jag hamnade där? Jag googlade Von Thronstahl och gick vilse.



Sedan stötte jag på en gammal favorit.

Don't want to be

Köttmaskin

I just realized I had to turn on my car, but I had no guide, no pilot, no road outside.

I knew - in that moment in which visions end but flesh remains - I was just a skin engine, ruled by mechanic reactions and devoid of an aware or autonomous will.

In that moment, I tried to run.

Family affair

Jaja. En vanlig dag, inget särskilt. Ytterligare en vän har blivit en kollega och vi gick efter jobbet till Sjätte tunnan för synth-after work där jag satt bland en hel drös med väldigt goda vänner. Stack dock hem ganska tidigt då jag är så jävla trött nu för tiden, något som känns lite halvtråkigt.

Jaja. Människor slutar aldrig att förvåna mig. Nu, så här en timma innan spöktimmen så har jag förstått att både min far och min mors nuvarande partner läser min blogg. Är Ni oroliga? Var inte det. Allt kommer att bli bra. Sedan att Ni läser om mina historier om utekvällar, alkohol, cigaretter och sexrelaterade ämnen känns väl lite underligt men samtidigt så är det ju inget extraordinärt eller onaturligt.

Min storebror vägrar ens känna av min blogg för han tycker att det är rätt mycket attentionwhore (hans uttryck) över att skriva om sitt känsloliv så här över nätet men ja, visst. Det är lugnt, man får tycka som man vill, och han gör ju då klokt i att inte läsa. Jag älskar min storebror ändå. Jättemycket!

Jobbigt, hade inte Josh Homme varit känd och upptagen så hade jag snott honom direkt.

The Sun Smells Too Loud

Skall se Mogwai live imorgon på Cirkus. Det kommer att blir ofattbart grymt och jag kommer självfallet stå där och låta tårarna rinna av mig men det får det vara värt! Lyssna bara på Batcat från deras senaste album The Hawk Is Howling. Vilka influenser!



Eller så kan man somna till I'm Jim Morrison, I'm Dead.

Tais-toi mon coeur

Hade sparat ett rätt så långt draft, men självfallet kom det på villovägar. Tyvärr, för jag fick ur mig en hel del och ganska så bra sammanfattat. Jag har inte varit överambitiös här den senaste veckan och tänkte ta igen det. Nu tänker jag sammanfatta det ännu mer effektivt genom att spalta upp det mest relevanta som skulle kunna få känneteckna den senaste perioden fram till just nu.

• "Måndag...ångest."
• Borttappad mobiltelefon och kamera.
• Sjukt nära att avancera på jobbet, men icke.
• Slarv.
• Planerad flytt i februari.
• Något sörjande över ryktet Dennis Lyxzén - Amanda Jenssen.
• Mysmiddag med vänner på Ramblas.
• Stött på Oskar på t-banan, vilken överraskning!
• After work på bl.a. Akkurat, Vampire Lounge och Bagpipers Inn.
• Svartsjukedrama på Imperiet, Skrapan mellan roomie, hennes pojkvän och galen ganska nybliven flamma. Mia rycker in och kirrar biffen - köper sedan Maltesers på t-banan.
• Förbaskad Mia på t-bana, samma sena lördag p.g.a. hormonstinn tribalkilles antastande.
• Inköp av ny mobiltelefon.
• Att bli hånglad inför av person som kysst Dig en liten stund dessförinnan. Varpå jag bl.a. slänger ur mig "och så står du där med en ful och fet, blond brud", något som så här i efterhand känns en aning tokigt.
• Satt igång larmet på kontoret.

Vad har jag mer haft för mig då...kilade en sväng till Sci Fi-mässa igår, söndag, och köpte det som kanske var minst Sci Fi på hela stället, nämligen ett stort foto på Clintan. Det är dock ett stenhårt foto, jag tycker mycket om det och det kommer att göra sig bra på väggen.

Jag har varit ledsen en hel del. Mörkret och kylan närmar sig, och det är med en stor bunt bitterhet och med vemod som jag möter det ensam. Ännu en gång. Jag har alltid fasat för det. Varje år. Jag vill inte vara ensam något mer...särskilt inte den här tiden, jag vet att jag förgås var gång vintern sätter sina klor i mig. Ingen vill vara ärlig mot mig, ingen vill ge mig en chans. Ingen intresserar mig. Jag trodde att jag besatt kvalitéer som var åtråvärda på många sätt och vis, men gång på gång så blir jag motbevisad. Det är väldigt svårt för mig att se det på något annat vis, även om jag vet att jag borde.

Jag har fått reda på lite saker som gör att jag inte skriver här lika lätt och ledigt. Eller jag trodde åtminstone att jag inte skulle kunna göra det, men jag har bestämt mig för att inte göra någon stor grej av det utan fortsätta som vanligt. Vill man inte läsa det som skrivs här så avråds man vänligen att sluta upp med att läsa. Om man vet vem "man" är, så skall jag bara snabbt säga att jag älskar Dig trots att jag aldrig säger det.

Jag har börjat gilla tystnaden här nu. Faktiskt. Så som min blogg ser ut nu, så tror jag kanske ta mig tusan inte att det hör hemma en massa kommentarer och trams här. Innan störde jag mig något fruktansvärt på det men nu förstår jag lite grejen. Jag vet inte, kanske har jag fel. Kanske intalar jag mig själv att det känns bra, men hur som helst så har det väl inte någon jättestor betydelse ändå. Det är ju det här, som har betydelse.