Återigen vinter

I fredags fick jag smaka på medaljens baksida, en dödskyss som tog luften ur mig. Jag skyndade ut ur lägenheten och in i hissen, ned fem våningar och sedan ut i friska luften.

Några minuter innan satt jag vid köksbordet och försökta värja mig från att känna, värja mig från att släppa ut ångesten som smög på. Gick villrådigt och tog dagens tablett, sköljde ned med min öl och satte mig igen. Jag ville inte bli lämnad, ändock försökte jag hålla käften och stå emot. Tårarna smög fram bland ögonfransarna men jag torkade snabbt under ögonen igen. Jag var ju inte ensam hemma. Andningen blev alltmer kaosartad och oregelbunden, jag gick hastigt med min mobil i handen och hämtade en cigarett på mitt rum, tog med mig nycklarna och krånglade slarvigt på mig ett par skor. Och så skyndade jag stumt ur kvalmet.

Det syntes inte till någon på innergården, där jag ensam satt i mörkret på en bänk intill porten. Jag tog djupa, djupa andetag och diktade ihop ett förlåt-sms till P som satt där uppe. Som jag lämnat med ett hastigt "jag går ut och röker" och knappt svarade när hon frågade om jag ville ha sällskap. "Jag vet inte men jag måste gå ut nu" sade jag bara. Och så samlade jag mig och gick upp igen. Ganska så mycket lättad av ren och frisk luft. Har inte fått en ångestattack på väldigt länge.

Någon timme senare var jag uppfräschad i snäv kjol och höga skor, uppsatt hår och folk runt omkring mig, i stan. Jag ville inte sitta hemma den kvällen, så jag mötte upp Ronnie på Snotty en stund för att sedan bege mig in till postenterminalen för att hämta upp P och sedan åka till Imperiet. Träffade A i t-banan på väg dit, blev väldigt paff när han knackade på fönstret till vagnen och en stund senare kom in. Mina kollegor satt på Imperiet, vi tog några öl med dem och sedan följde jag A en stund till hemska, hemska 54. Jag visste inte alls vad det var för ställe innan, men usch. Hur som helst så blev det till slut en trevlig kväll och jag åkte hem till mig.

På lördagen såg P och jag på Queer as folks och drack rödvin för att sedan piffa till oss och bege oss in till stan. Imperiet blev det öven den här kvällen där vi mötte upp Morgan och hans barndomscrew. Det blev nästan lite för trevligt, och avslutades på Himlen Därtill eller vad tusan det nu heter där P och jag dansade hem natten. Men man måste ju få lov att säga att utsikten där var inte att leka med. Ofattbart vackert. Sedan blev det hemgång när de stängde, och jag försov mig igår när jag skulle jobba extra. Det var dock himla avslappnande att sitta på kontoret en söndag.

Jag önskar mig en ny vecka, av ny sort. Förra veckan var hemsk. En plåga. Jag var ledsen fullständigt hela tiden, kunde inte le eller uppskatta välmenande skämt. Jag vill ju så väldigt gärna att någon håller om mig mest, men istället så finns det inget sådant som värmer. Inte en famn, ingenting.