Rossz Csillag Allat Született

Mina strängar har nog gått av.


Jag skall försöka fixa det.

P.

Dessa flytande diamanter som pryder ögat, nattetid. Till Sophie Zelmani och Oh dear...vilket faktiskt inträffade början av sommaren -04, i ett tält på festival. Härliga repeat som påminner en om att...jag borde kunna hantera detta. Hela sommaren -04 utgjordes i stort sett av Oh dear och Shakawkaw på billig skiten mp3-spelare. Fan, sådant vill man bara inte bli påmind om.

Man ser ett namn, refererar till olika bilder, känslointryck och ord. Skriftligt som muntligt. But never face to face.
Allt var ju mitt fel, jag plågas av det än. Vill så gärna säga förlåt, men min tunga krampar, och mitt s.k. förstånd säger att det ändå inte spelar någon roll. Inte nu längre. Vilket får en att känna sig ännu mindre. Men att få någon ned till botten, att få någon att må så dåligt, är nog det fulaste jag någonsin upplevt. Och vill definitivt aldrig vara med om det mer, någonsin. Jag har ända sedan kaosets början verkligen intalat mig själv om att jag kommer att få chansen att gottgöra mitt/mina misstag, men tystnaden säger annat. Jag har även svurit på att försöka ordna upp alla småsaker som liksom tynger mig och kanske andra i min omgivning, nu när jag vart speedad i några veckor, för att sedan få en jämn downhill och även en chans till att lyfta i saker.

Men diamanterna flödar åter en gång fritt, och jag blir ett med saltärr och blodblindhet. De rinner nedför mina pianohänder - och fingrar.

Här, käre Mr. Thåström, kan man varken andas eller älska.

Och med ens känner jag, att jag är bannlyst från nåden ni äter till frukost.

Take me to the water

Jag trevar för tillfället efter vackert. Något vackert att fästa ögonen på för att slippa annat, om så bara för en liten liten stund. Var tog mitt flow vägen? Förmodligen har det bara gömt sig, eller har jag måhända skjutit det ifrån mig då det blev för bra? Även om det inte ens var bra, över huvud taget.
Jag vill inte lamslås totalt, igen. Jag vill verkligen inte, men det känns som att marken jag står på ändå aldrig var så stabil som jag kanske trodde att den hade blivit.

När jag var mindre och hälsade på mina farföräldrar varannan helg för att träffa min far, så var jag expert på det där. Att springa två kilometer från gården ned till den lilla sjön, bära ut årorna och skjuta ut den relativt stora ekan (iaf var den det då, i jämförelse med mig), som en frigörelse när man är ledsen, må kanske ses som en aning udda eller onödigt ansträngande. Särskilt vid en så låg ålder som från åtta år. Men att skjuta båten från land och hoppa i, var nog en av de bästa saker jag någonsin gjort hittills i mitt liv. Därför att varenda gång vid låg ålder som jag kände att marken försvann under fötterna på mig, så gav jag mig ut på vatten, för där flöt jag ju säkert. Och rofyllt. Där kunde jag tänka ifred, sväva omkring fritt som bara ett barn kan, på vattnets sfärer. Och jag plockade näckrosor. (Hur är det nu, är de fridlysta eller inte?) Obefintligt nu, för det är ett vackert tragikomiskt minne.

Men nu har jag ingen båt. Och jag har inga näckrosor. Inget vackert att fästa mitt fokus på. Istället kontakter som jag krampaktigt håller kvar vid som spottar mig i ansiktet och karvar upp marken jag står på ännu mer. Ni karvar upp mina vävnader, och jag ler tillbaka. Det äcklar mig.

Tiger Lou - Take Me To The Water

...

Nu faller snön, igen. Jag förstår inte varför det skall vara så fruktansvärt nödvändigt, nu vill vi ju ha vår.

Det har inte hänt så värst mycket nytt den senaste veckan. Förra helgen var det utgång både fredag och lördag, dock i nyktert tillstånd på lördagen då jag även körde. Men det var mycket trevligt att festa med gamla tjejkompisarna ändå, det var bara skönt för mig att vara nykter för en gångs skull.
Den här helgen som precis varit innebar vanlig utgång i fredags, lokalspelning i lördags i nyktert tillstånd (igen), och äventyr i Göteborg på söndagen. Det var jättehärligt att träffa en massa kompisar på lokalspelningen som jag inte träffat på ett tag, och att se Trendkill på scenen vilket var ett rejält tag sedan. Tåget till Göteborg avgick från Varberg vid halv fyra-tiden, och när jag mött upp Erik och Oscar så gick vi till vårt hotell, checkade in och gick till närmsta thai - och sushibar. Medan vi väntade på maten vi skulle ta med oss på rummet avnjöt vi alla tre varsin kall Falcon Export 50 cl. (bästa ölet i bästa formatet). Dagens första öl, alltid samma sköna känsla. Att malt, jäst, humle och vatten kan bli till något så sinneskittlande.
Nåväl, resten av kvällen bestod av mer öl i gott sällskap samt spelning på Sticky Fingers i form av Grand Magus, Electric Wizard och Cathedral. Vi avrundade natten med efterfest på hotellrummet.

Och nu sitter jag här, med fruktansvärd värk i hela kroppen, främst nacke, hals och huvud.

---

HAHA. Usch vilket kasst blogginlägg. Jag avslutar det genast!

Blank Page

Ryggrad som bränner, tårar på läppar som bränner. Djävulskt, klyscha med huvudvärk. Det känns mest som klyschor över huvud taget. Det jag skriver, allt jag känner, det vi hör och trycket. Det jävla trycket över mitt bröst som tvingar mig ned med polisgrepp, järngrepp, ned mot avgrunden och min smälta fasad, av dessa heta jävla tårar. Fasaden som ligger likt en hånflinande mask som plötsligt flyger upp och bryter nacken på mig för att sedan rinna nedåt igen. För att ömt rinna ned för min nötta ryggrad.

Fan vad kallt här är. Och en lampa i min spotlight har gått. Kan undra när resten går...fast vem bryr sig, jag är ju ändå arbetslös med B-körkort.

Idag körde Mica och jag till Kinna, då Mica skulle köpa tyg. Vi passade dessutom på att hälsa på två vänner till mig, Erik och Oscar. Efter starkt kaffe och alldeles för många cigaretter i deras studio kilade vi till en restaurang och avnjöt lite thaimat. Spontankäk liksom. En trevlig dag, trots mycket bilkörande för min del.
Ikväll beställde jag biljett till Sticky för att se Electric Wizard, Cathedral och Grand Magus på söndag med bl.a. Erik och Oscar. Förmodligen blir det övernattning på vandrarhem och frukostbuffé på morgonen. Äventyr! Imorgon blir det jobbsökande, hela ett jobb skall jag jaga. Det är ju alltid något. Dessutom har jag ju B-körkort, har du?

This is a blank page...