Svin, flygplan och jag

Jag tittar på flygplanen som flyger här ovanför om kvällarna, på de förbannade joggarna som passerar nedanför balkongen, ofta i par. Jag sitter mitt emot svinrädda personer på t-banan på min väg till jobbet och jag har aldrig varit så frestad till att hosta extra mycket. Utan att hålla för munnen.

Jag har aldrig varit så trött som jag är nu.

Det är snart sex veckor sedan jag skrev något här. Innan dess var det jävligt knackligt och oregelbundet och jag visste nästan att det skulle bli så. Tråkigt nog. Nu få det dock vara nog. Jag har haft min period nu. Jag har domnat av, saktat ned, kört på säkra kort, halvt gömt mig och haft en hel del att ta itu med.

Jag är för trött nu för att skriva så mycket längre eller fyndigare, men jag är stark nu. För varje dag, vecka och månad som går så blir jag starkare och jag tänker minsann inte sluta. Projekten skall utformas, planer skall smidas på nytt och inget blir som innan. Inget! Mer om det imorgon.