Jaga get.

Sådär ja, nu var det ett tag sedan. Har verkligen inte orkat skriva eller varit motiverad till det den senaste tiden, vill inte gå in på detaljer. Men nu är jag här, så Sverige kan försätta sig i rörelse igen. Grattis!

So, en förälderlös vecka har passerat, och mor m. sambo kom hem från Rhodos tidigt imorse vid 04:30. Då vaknade jag av en moders kram, och jag måste bara få påpeka att det var det bästa jag varit med om på länge. För det första är jag i behov av kramar för tillfället, och att vakna sådär var underbart drömskt och vackert. Jag älskar verkligen min mor. Hon är underbar, och har inte minst lyckats très parfait med att skapa en fantastisk varelse, nämligen mig! Haha.

Under veckan som varit har jag sysselsatt mig själv med att äta för lite, jobbat några turer, misskött mina sysslor i hushållet samt varit ute på småäventyr. Tisdagen spenderades en liten stund i Falkenberg med Anneli. Jag åkte hem till henne och drack lite kaffe och käkade glass. Mest snackar vi ju skit, men det behöver inte nämnas. På onsdagen tog jag bilen (vars turbo var ur funktion till mitt förtret) en sväng till kära Göteborg. Plockade upp födelsedagsbarnet Maria, som fyllde 26 år, och parkerade inne i stan vid Heden. Vi lunchade på Rockbaren och gick sedan lite i affärer innan vi körde hem till Erik i Mölndal för att fika och tjöta lite, plus att jag inte sett honom på ett bra tag. Där var även Eriks nyfunna skånska, Jannika. Hon var en urgullig och sansad person, och tiden gick fort medan kaffet slank ned i våra sötmagar. Jag tog först farväl av Mölndal, och släppte sedan av Maria i Balltorp. Sedan vart det en timmes ensam bilfärd hemåt, och väl hemma gick jag och kände av mina nyinköpta Cheap Mondays. Torsdagen blev tredje kvällen jag satt i min ensamhet på kvällen med ett glas vitt eller en öl och filosoferade ända till gryningen gjorde sig påmind.

Fredagen kom, och kvällen bjöd på två förfester med gamla tjejgänget, och sedan utgång. Förfesterna var sjukt trevliga, och trots att Harry's mest var belägrat av 40+ så var det trevligt även där. Vi dansade oss svettiga, för att sedan hämta ut våra jackor och spendera sista halvtimmen på Zäta's. Stortrivdes där med, så over all var det en störtskön kväll med kära återseenden titt som tätt. Bl.a. 3/4 av Vains of Jenna som satt på uteserveringen, där jag försäkrade mig om att det fortfarande går åt rätt håll för dem. Inget personligt favoritband, Jimmy som sjunger låter som en skitunge på speed för det mesta, och enligt min smak så blir det lite för mycket knulla/supa/knarka-image. Men, man kommer inte ifrån att bandet besitter talanger, och jag tänker då främst på Nicke som lirar gitarr. Han är även den som enligt mig är mest avslappnad och står stadigt på jorden. Nog om det!
Till slut följde Sara mig till bussen som tydligen inte gick, så jag mitt nöt ringde direkt till taxi och åkte hem för 500 kr. Det kändes jävligt bra, håll käften.

Efter att det ännu en gång kändes jävligt bra dagen därpå då jag vaknade jämte laptopen med sminket kvar och urvidrig stank i käften efter pizza utan tandborstning efteråt, så jobbade jag 14:30-21:00, åkte hem och gjorde mig snabbt i ordning igen och körde till Falkenberg och Annelis lägenhet. Där satt tre salongsberusade flickor, och jag drog med mig en av dem, Mica, till Smedjan. Jag gick dit för att se mina vänner i By Night leverera musik på scen med samma eminenta klass som vanligt. De bjöd även på en hel del nytt material från deras andra fullängdsalbum som släpptes i Europa idag, vilket var intressant och inte sämre det. Stämningen var underbar, jag träffade massvis med killkompisar där som jag inte ser så ofta, och jag blev lyft och buren hitan och ditan i vanlig ordning. Efter att ha fått en smärre kick av att bli piskad av Nicke S' dreads i ansiktet då jag stod längst fram till Adrians vassa stämma, så bestämde jag mig för att fortsätta kvällen i Falkenberg, trots jobb tidigt nästa morgon. Egentligen gick jag fram för att röja utav bara helvete, men så när jag kom fram så upptäckte jag att mina skor inte alls var väl lämpade för detta. Vilket självfallet inte hindrade mig från att deltaga i mosh pit då snälle Nicke backade upp mig och snällt slängde in mig i kaoset. Fast jag kom lindrigt undan, det gör jag för det mesta.
Efter spelningen gick Mica och jag in bakvägen för att få en glimt av Adrians relativt nyfödda Nova, och sedan begav vi oss till Anneli igen och vidare ut på stan. Eftersom jag körde den kvällen så vart det alkoholfritt, men det har inte så stor betydelse för mig. Och när man ändå var nykter så märkte jag att man faktiskt då kan passa på att boosta sitt självförtroende med alla komplimanger man får under kvällen, istället för att tvärt glömma av dem. Den roligaste helgen på ett bra tag, jag körde hem, pratade med söderkis för att sedan sova i två timmar innan jobb igår på morgonen.


Jag behöver ingenting tillägga mer än att det här tillkom på MSN ikväll. Det är skönt att ha en själsfrände som är lika slö och cp som en själv. Vi diskuterar udda personligheter, och att isolera sig för att ägna tid åt att, tja...skapa, typ?

Erik: Men jag är rädd för att bli helt ensam.
Jag: Mm, jag med.
Jag: Vill inte isolera mig liksom. Kanske periodvis, men nä.
Erik: Jag skulle vilja isolera mig med nån ett tag.
Erik: Nu skall msn starta om sig.
Jag: Oj. Ja, men precis. Jag hade nog hellre isolerat mig MED någon ett tag då.
Erik: Ja, det vore skönt. Är man två kan man samtala, och dra sig undan om man börjar störa sig på varandra. Men är man ensam kan man börja störa sig på sig själv, och det är svårt att dra sig undan från sig själv.
Jag: Precis, det vore koolt. Fast jag hade helst velat dokumentera det mestadels, också.
Erik: Jaaa, plus att jag skulle vilja isolera mig på ett naturskönt ställe.
Erik: Typ en vacker stuga, eller nåt. I bergen, förslagsvis.
Jag: Jo
Jag: Elda brasa
Erik: Ja! Och laga god mat.
Jag: Mm
Jag: Jaga get
Jag: :D
Jag: Eller kanske inte
Erik: Läsa böcker framför brasan, sitta och fundera, samtala, jaga get
Erik: Eller, vadå jaga get :D
Jag: Jaga get
Jag: :D
Erik: Hahaha
Jag: Du och jag måste fan jaga get någon gång.

Godnatt folks, jag gillar er!

Valmani-fest

Sådär ja. Jag har precis läst igenom alla partiers valmanifest och är nog nästan helt säker på vars jag lägger min röst. Spännande! Jag är lättad, och nu däckar jag.

Covered In Clichés

Igår: Åkte till Falkenberg med mor, var på rutinmässig synundersökning då mina linser är slut, kollade affärer och bjöd mor på en fika. Vi köpte likadana linnen, pubertalt sött, inte sant? Jag köpte även ett par hängslen. Motiv? Jag har ingen jävla aning, kommer förmodligen inte ens att använda dem. Passade sedan på att sätta mig ute i solen och njuta av en cigg, även det dokumenterades med vår nyinköpta kamera.

Idag: Steg upp ur sängen vid fascinerande 14:30, högg en fullkornssmörgås och följde med mor på en promenad när hon kom hem från jobbet. Högt tempo och sommarvärme - vi var slutkörda när vi kom hem båda två. Till kvällen slängde jag ihop lite Paneng Gai som vart helt ok, och resten av kvällen fylldes ut av diskussioner, ett par öl och åtskilliga rökpauser.

Nu: Negativt. Haft en del att tänka på den senaste tiden vilket gör att jag känner mig lite stressad/pressad. Natten började helt ok, men efter att ha sett en film på femman, Hemlig till döds, så slog det ned lite mer påtagligt. Det var något i filmen som framkallade någon form av tillbakablick hos mig själv, och det jag ser gillar jag inte. Även om huvudrollen inte kan identifieras med mig, så är det ångest, ångest och ångest som allt kretsar kring. Nåväl, enough 'bout that. Lite tråkigt att natten skulle sluta som den gjorde bara. För nu skall jag gå och lägga mig, somna och slippa det här. Slippa dåtid.

Ha en bra dag.

Guilloutine

Ja du, Janne. Efter lite läsning på aftonbladets hemsida så hittade jag äntligen ett ämne att mala sönder till en tråkgrå pappersmassa. Vad skall man börja med att säga? Du är en rikskänd provokatör och tycks älska att stå där och hånflina likt Svante Thuresson medan du slänger ur dig verbala pratbubblor härs och tvärs genom etern vilka upprör och irriterar så det förslår. Och om de mot all förmodan inte skulle uppröra, så sitter det säkert en och annan skäggig gammal mansgris/dam på sin pinnstol i köket som är klätt med syntetpälsar och plasthorn och tänker att "ja fy bubblan, den där mannen visar verkligen vad han tycker, det är STAKE i honom" medan de tuggar moderkaka. Nu är bara frågan, vars är staken i dig? Det kan bli så fel. [Insert fri tolkning]

Nej, jag avskyr inte Jan Guillou. Jag vet på tok för lite om karl'n för att ens egentligen tycka något om honom. Men det är intressant, det här. När jag gick in i bloggvärlden för ett år sedan ungefär så hade jag lite kluvna åsikter när det kom till bloggande vilket jag tog upp som hastigast i mitt allra första inlägg. Jag delade ungefär samma argument som Janne själv, det där med att vem fan bryr sig egentligen? De som nu blivit provocerade av hans uttalande menar på att bloggar påverkar medier och i vissa fall politik - jag skiter fullständigt i vilket. Som vanligt när jag skapar, så gör jag det inte för någon annans skull än min egen i första hand. Sedan går det inte att komma ifrån att det ibland känns himla mäktigt när människor betraktar ens saker och uppskattar det, men som med pianot och målandet så är jag sparsam med mitt officiella skyltande.

(Ungefär här blir jag medveten om att fan, jag däckar nog snart. Säkrast att skriva fort, fort, fort.)

Att skriva är en konstform. Vad jag inte riktigt kan förstå är att en person som Jan Guillou med tillhörande sysselsättning kan fälla kommentarer på det där viset. Som sagt, att skriva är en konstform, konst tar tid. För vissa måste den få spira och växa fram, medan den fullständigt flödar i härliga former och kulörter från andra. Själv skriver jag inte blogg för att folk skulle bry sig om vad jag äter till lunch och hur dags min närmsta väninna ringde nu ikväll, utan mer för att få underhålla mitt skapandebehov som jag vet ligger och gnager i många andra också. För andra kan det öppna helt nya dörrar och folk träder in i rum de aldrig någonsin trodde att de skulle bestiga. Vissa rum de inte ens vet existerar. Och jag hyllar dem. Jag hyllar er! Att skriva är en konstform.

Att nyttja text är dessutom nyttigt. Alla vet väl att det är nyttigt att både skriva och läsa? Alla vet väl att det är viktigt och skönt att ibland bara tömma sitt inre, sätta färg och ord på det och faktiskt åstadkomma något. Vad är det som gör Guillous skrivande mer vettigt än en okänd herr Kalle Svenssons skrivande? Det faktum att han tjänar pengar på det? Ok, han lägger förmodligen ned mer tid på det han sammanställer i slutändan, men ändå, such shitty thoughts!

Nåväl, det är inte utan att jag dör lite nu av trötthet, uttråkan och huvudvärk, så jag snabbar mig med att påpeka att jag tycker skarpt om provokation i vårt lättstötta samhälle och dess utövare. Go you guys!

Och keep bloggin'.

Tankespån

Efter att nu varit hemma ungefär en vecka från storstaden så har vardagen gjort sig påmind, och allt är som vanligt igen. Allt är som vanligt igen, förutom kanske ett utökat dagdrömmande och tankar fokuserade på David. Det är inte riktigt så att tankarna aldrig föll på karl'n innan mitt besök i Sthlm, men det blir lite mer påtagligt när man varit uppe och hälsat på. Kan stundtals vara lite småjobbigt men samtidigt riktigt härligt. Vanligtvis brukar jag se till att ha alldeles på tok för många relationer på G hitan och ditan vilket suger musten ur mig efter ett tag, så det är skönt. Samtidigt som man har oddsen mot sig, och absolut inte orkar bli bränd en jävla gång till.

I fredags aktiverade jag mig själv med att ge mig ut på svampjakt på Höråsen som ligger en liten bit härifrån. Utan något vidare resultat, gick jag hem i regnet som hade skänkts från ovan bara ca. fem minuter efter att jag lämnat huset. Nedkyld ställde jag mig i duschen, och vi åkte sedan upp till Björnås för att fira morbror och kusin som fyllt år.



På lördagen äntrade mor och jag Varberg för en liten enkel shoppingtur. Efter många om och men fick jag köpt ett par nya skor och är såhär på efterhand riktigt riktigt nöjd med inköpet!
På kvällen vart det avskedsfest för Sanna och Patrik som åkte till Japan idag. Kvällen bestod av en hyfsat trevlig förfest där bl.a. Mica och jag fick en nära väninna att visa stjärten flera gånger för oss, och det var självfallet skitroligt. Innan jag lämnade förfesten tillsammans med Anneli så fick jag mig ett ordentligt piskrapp över baken och ryggen av Mica med hjälp av ett ridspö som Sofie införskaffat. Det gjorde så ont att jag rullade runt och kved på golvet. Väl ute på krogen och Zätas hände inget nytt, jag träffade på en massa människor jag inte sett på ett tag vilket var trevligt, och efter efterfest hos Per tog jag taxi hem till Anneli.

Dagen efter (åh, du härliga söndag!) spenderades mestadels i sängen. Jag lyssnade på när Anneli i entimmesintervaller (som senare blev allt oftare) sprang till toaletten och kräktes medan jag själv lekte med Annelis handklovar. Jag måste medge att jag vart fruktansvärt besviken över att man kunde ta av dem själv, dessutom var det massvis med rosa fluff-fluff på. Näe, skall det vara så skall det vara!

En, två, tre, fyra, jag är en partymyra.

Div.

Bajare?

Epilog Stockholm

Jahaja, och här hamnar då allt jag känner att jag glömt i de tidigare delarna, möjligtvis en och annan tanke kring saker och ting också.

Börjar med att tacka alla jag mötte på min väg under stockholmsresan, allra mest min värd som visade mig runt, lät mig slippa bekymmer om boende och dylikt, gjorde honungsvatten åt stackars lilla mig samt skänkte en och annan puss - jag saknar det nästan lite redan. Att min husvärd lagade underbart god mat gjorde heller inte saken värre. Husvärds nära och kära hjälpte även till att göra min vistelse trevlig, det är skönt att träffa nya människor som är tillmötesgående och öppna.
Ett kärt återseende av mina västkustflickor Malin och Karin uppskattades också, jag är väldigt mån om att ha koll på hur de har det i sitt Stockholm, att folket och miljön och varje vardag de möter behandlar dem väl. Att träffa Emma en snabbis för att traska runt lite från söder till city till söder igen, röka och snacka lite allmänt trams var också välkommet i min lilla resplan. Särskilt då hon flyttar tillbaka till Norge ganska snart.

Att känna sig trygg i Sthlm är en viktig del för att jag ens skall kunna lyckas stå ut med den där staden. Någon som hjälpte till väldigt mkt med detta var min kära Paulina. Det har jag inte riktigt kommit på förrän efteråt, men hon fanns i stort sett med mig under hela resans gång och jag visste egentligen hela tiden att hon var en trygg back up ifall något skulle gå snett och jag behövde något/någon att falla tillbaka på. Än en gång slår det mig att det är tjejen som verkligen känner mig mer än vad jag tror, och som även är mig väldigt lik. En något avlägsen god vän som jag verkligen vill se mer av, och behålla.

Något jag lärt mig förstå är att jag avskyr inte Sthlm. Jag tror att man som individ behöver hitta sitt tillhåll, ett ställe där man trivs med mindre ställen t.ex. i form av affärer, fik, pubar, parker, träd och människor för att få lite distans till staden som helhet. Jag gillar inte city, då behöver jag inte befinna mig inne i city heller. Och kanske bör jag låta de som hänger där göra det utan att spotta och fräsa kvalmiga ångestförklaringar över dem och deras place. Fast nej, det tänker jag inte sluta upp med när jag tänker närmre kring frågan. Något jag däremot inte förstår är vad det är i kärnan av Sthlm som får mig att verkligen må sådär dåligt. Det är bara betong, fasader, struktur och människor. Man kan ta på allt där, förutom min ångest. Någon som vet? Någon som har det svart på vitt?

Fundering nummer två handlar om storstadsmänniskors högljudda existens. Hallå, vad är det för fel på er? Jag kunde förstå att man får höja rösten på många offentliga platser i en storstad, men vad är det som gör att man inte kan sänka sin röst när det faktiskt inte behövs X decibel för att göra sig förstådd i sitt sällskap (eller mobilsamtal med handsfree, classic). Tappar man förmågan till att anpassa sig i olika sammanhang så fort man andas storstadsluft i mer än en månad? "Hörs jag inte, finns jag inte"? Jag vet inte, jag kanske är extremt känslig som person, men jag har faktiskt gått och funderat på det.

Med dessa frågor on my mind går jag ut och röker och förbereder mig för jobb 15:00-21:00, jag orkar inte skriva mer.

Er Maria

Stockholm pt. III

Vaknade ännu en morgon på söder, fick en puss av min värd och blev sedan ensam då han var tvungen att leka lite working class hero. Hade ändå lyckats umgås lite med Karin och Malin de tidigare dagarna, samt Emma från Solna, så fredagen blev en dag med lite soloshopping. Trots att förkylningen kändes rätt ok på morgonen så märkte jag till mitt förtret att näsan fortsatte att envisas med att snora och ha sig. Medan jag stod i köer till provrum, systembolagskassan och div. annat nödvändigt och mumlade för mig själv hur förjävligt det är att leva som förkyld, flöt dagen sakta men säkert på och min värd kom hem och fixade käk efter 18:00. För att ge min värd lite space, och dessutom för att få träffa Paulina en längre stund än fem minuter så började jag traska iväg till Zinkensdamm.

Efter att ha frågat Sthlms halva befolkning om jag började närma mig mitt mål svängde jag in vid Zinkensdamms t-banestation, ringde ett samtal och vackra Paulina kom och mötte mig någon minut senare. Efter det följde en förfest med öl, vin, romdrink och tjejsnack på en av lägenhetens två balkonger. Jag välte en drink över min väska precis lagom till att vi skulle bege oss ut, men det stoppar inte en partyfirre som mig. Ivägskuttande på mina converse följde jag mitt festsällskap på t-banan och kanske en kvart senare steg vi ned i Tech Noirs mörka salar.

Att nästan vilket uteställe som helst kan liknas vid ett högstadiedisco var väl inte direkt något nytt, men lite högre förväntningar än så hade jag faktiskt om TN. Även om jag bär min ringa ålder så tyckte jag ändå att det kändes väldigt påtagligt med ungt folk, ölen var äcklig och det stora dansgolvet som tydligen vanligtvis brukar vara the main thing på stället, hade plötsligt förvandlats till en intetsägande sal full med långbord. När jag går på klubb betackar jag mig kräftskivekänsla när jag går in i en lokal, och där kändes det verkligen så. Men kvällen var inte så shitty ändå, jag var i gott sällskap och på hyfsat gott humör när jag beslöt mig för att gå hemåt. Ett kärt besök gjordes dock på McDonald's vid Slussen på väg hem där jag otåligt väntade på min tur att få beställa då en kille var fenomenalt urusel på att ragga upp mig. Jag flydde med min burgare i näven och skyndade mig snabbt till Skånegatan.

Andra lördagen av min visit dagades och både min värd och jag rusade iväg på några ärenden. Sedan blev det mest att vi slappade, åt, drack öl och gjorde oss i ordning inför kvällen. Det som var inplanerat var att göra ett besök på nya Debaser Medis som hade premiär dagen innan, och när vi började röra oss ditåt kändes det roligt då det visade sig att en större skara med vänner till David skulle dyka upp under kvällen. Som vanligt dök vi två upp först av vårt tilltänkta sällskap, men till slut blev det ett stort och härligt kalasgäng. Vi satt uppe på coctailvåningen för det mesta, men till slut blev nog både David och jag lite för rastlösa och förflyttade oss nedåt och minglade runt lite och kollade läget. Jag tillät mig själv att köpa oss varsin Cuba Libre, och när de var slut så lämnade vi stället för natten.

Min sista dag i Stockholm bestod på förmiddagen av att ligga i sängen, sedan äta pizza, sedan att ligga i sängen till ca. 14:00 då jag började förbereda min avfärd genom att stämma träff med Karin och Malin som skulle möta upp mig på centralen plus att jag packade ihop mina saker. Det kändes på något vis lustigt att lämna söder, och min fördömda jävla avskedsångest gjorde ett kärt återbesök och fick någon tår att falla innan jag stängde dörren bakom mig och drog min resväska över stenplattor, asfalt och kullersten. Det kändes som att jag släpade en vecka bakom mig, men jag kom iaf fram till slut och hittade mina två vänner på ett fik. Det blev som hastigast, vi sammanfattade våra tankar just för stunden och de följde mig de 25 meter vi hade till spår 10, och mitt tåg. Jag tog snabbt farväl och steg in i en tågvagn. Ett snabbt beslut med två okända tjejer som även de var utan platsbiljett tog mig till restaurangvagnen i vilken vi tre hamnade vid samma bord. Tre tjejer där ingen kände varandra. Vi pratade och diskuterade konstant i fyra timmar om allt mellan killar och politik innan vi bytte msn-adresser och gick olika vägar på centralstationen i Göteborg. Jag mötte upp Maria och tog en kvällsfika innan mitt tåg gick mot Varberg.

Tre tjejer på väg någonstans. Jag vet bara inte var mitt någonstans är, eller vad det är för något...


Janis Joplin - Misery'n

Stockholm pt. II

Jag vaknade den tredje dagen i Sthlm och kände mig slö utav bara helvete. Den obligatoriska bakfyllepizzan låg och hånflinade mig lite oskyldigt rakt upp i ansiktet likt en gammal pensionär som går före en i kön, jag blev mätt och tog en cigg. Jävla pensionärer.
Innan jag packade min väska och gick över stock och sten till Slussen spenderades en hel del tid i sängen, vilket förmodligen var lika bra då molnen låg tätt på himlen efter två helsoliga dagar. David följde mig, och vi tog farväl och tackade för en trevlig helg med öl, samtal, mys och god mat.

"Portkoden är ****, bara att komma upp", läste jag på min mobil, sittandes på Skånegatan en dag senare. En aning lättad, faktiskt. Dagen innan mötte jag upp min kompis Karin på Slussens t-banestation och vi hjälptes åt med hennes massiva packning som hon hade med sig hemifrån västkusten och skulle få med ut till Djursholm där hon nu bor och jobbar sedan ett år tillbaka ungefär. Skratt, flims och flams utbyttes till två något mer seriösa flickor när pappan i hennes värdfamilj kom och hämtade oss vid någon vårdcentral. Ångerfull över byxvalet tidigare på dagen försökte jag röra mig så graciöst som möjligt in och ut ur bilen för att inte göra hålen ännu större. Mina Miss Sixty-jeans från sjuan visar nämligen nästan mer än vad de skyler, oh shame on me. Föga imponerad av det liv en svensson-djursholmare tydligen lever, lämnade jag stället med Karin för att ta oss in till stan för att äta något tillsammans, vilket jag kom att ångra djupt något senare.

Stockholm city, en återkommande källa till djup ångest, bemötte mig med ett större hånflin än Svante Thuresson och alla andra äckliga pensionärer någonsin skulle kunna ge tillsammans. Vi gick och tittade efter ställen att äta på, och det visade sig att även Stockholms fucking innercity är totalt dött och nedpissat en söndagskväll. Regnet pissade på mig och min igenkänneliga ångest, och jag beställde i all hast en tacotallrik på botten av Kungshallen vid Hötorget. Medan jag befann mig på botten av mitt tålamod till att tolerera mig själv att må på ett visst sätt. Aldrig flytt till Stockholm, tänkte jag, åt upp min äckliga mat, och ignorerade min huvudvärk som inte vart bättre av en jävla pundare som satt och skrattade konstant, nonstop tills en väktare slängde ut henne. Jag hade nog också behövt vara hög som ett höghus för att palla city, tänkte jag sedan, lyfte på mitt arsle och spatserade hemåt med Karin.

Äntligen tillbaka på söder, tänkte jag, tog en cigg och pustade ut en aning där jag drog på min resväska, ännu en gång. När vi kom hem från city kvällen innan somnade vi efter en stund, och dagen därpå tog jag Roslagsbanan in till t-banan för att sedan äntra Stureplan. Väl där letade jag upp caféet som Karin och hennes barnflickekompisar satt på, lämnade min nyckel och drack en dubbel espresso. Tjötade lite omotiverat skit med bejbsen, tog sedan hjälp av Fanny i t-banan och begav mig till söder. Kände mig underlättad då jag satt på Skånegatan med kranvatten och cigg och fick sms:et, även om jag självfallet kom ihåg portkoden. Att jag däremot hittade tillbaka förvånade mig. Jag kom iaf till lägenheten till slut, och efter lite slappande så begav sig David och jag till en ölhak på söder för att bevittna en oerhört fascinerande och lärorik match, Hammarby-Djurgården, tillsammans med öl, hamburgertallrik och några fler fotbollsfantaster.

En öl på Pet Sounds Bar lockade oss båda på vägen hem. Trevligt ställe, det lilla jag hann se. Följande dagar var min värd vänlig nog att låta mig stanna i hans näste trots att han jobbade både natt och dag. Förutom att vi åt mat tillsammans och umgicks när han kom hem, så passade jag på att leka lite snäll genom att bl.a. städa lyan lite och fylla på ölförrådet som vi druckit upp (som vi iofs drack upp tillsammans rätt snabbt igen). På torsdagen var det dock Davids tur att pyssla om mig lite igen då jag på morgonen insjuknade i en sällsynt exotisk farsot (typ förkylning kanske). Även om jag kämpade på dagen, medan han jobbade, med att gå i affärer och promenera så blev han illa tvungen att göra mig lite honungsvatten på kvällen då jag låg som en grönröd röra i hans säng och överproducerade snor och halsont. "Smittar du mig så får du stryk."

Fortsättning följer...

Stockholm pt. I

Tjej med handkräm
Personal med huvud på bricka
Tant med rutig kjol och gul blus (gult är fult)
Bög
Trevlig röktant
Figur med suspekt kalufs
15744 hål (varför?)
Gubbe med tunga i mun

X2000 mot Sthlm efter att ha tagit en übersnabb kaffe med Maria och min hjärna gick på högvarv, resultatet ser ni ovan. Min mobiltelefon fick fungera som anteckningsblock, och medan jag surplade min frukost i form av Norrlands guld lade jag märke till helt fantastiska saker som nu såhär på efterhand kan tyckas fruktansvärt intetsägande. Jag räknade bl.a. ut hur många hål i takplattorna det var i en vagn, och äcklades något fruktansvärt av en granne på andra sidan gången som sov med öppen mun och inte hade vett nog att hålla inne tungan. Det var fruktansvärt, men samtidigt träffade jag på en fruktansvärt trevlig tant som gick ut och bolmade vid varje stopp.

De första trevande stegen på perrongen, väl framme i Sthlm, möttes av en David. Med frisk Sthlmsluft i mina lungor och en eminent guide jämte mig gick jag slalom mellan stolpar och folk dragandes på min lilla resväska på hjul, ned för trappor, upp för trappor och över gator och torg. Rusningsstressen i t-banorna sade att nu hade folk slutat jobba och hade bråttom hem. Till slut och äntligen kom jag innanför dörren till en lägenhet på Skånegatan. Satte mig direkt i det där efterlängtade fönstret, tände en cigarett, fick en öl och ah...lugnet började genomsyra mitt som vanligt överstressade jag. God mat, en flaska rött och ett okänt antal öl visade sig vara en del av grunden till en trevlig och lagom lugn fredagskväll.

Nytorget, lördag eftermiddag. Jag och David satt i skuggan på gräsmattan med varsin öl, diskuterandes bl.a. våldtäkt och dess hårfina gräns till att existera eller ej (alltså var man drar gränsen). Jag rökte lagom många cigaretter, såklart, och David pratade i telefon. Vi hade innan dess hunnit vakna, slappa, fixat väldigt god frukost i form av smörgåsar från smörgåscaféet runt andra hörnet, duschat och planerat kvällen som skulle komma. När vår öl på torget var slut gick vi till Davids lägenhet igen och gjorde oss i ordning.

"Rålis" och dess maskeradpicknic var en trevlig mellanlandning som vi äntrade först av allt. Där satt ett härligt glassande gäng i utstyrslar som hade fått skådisarna på Dramaten alldeles gröna av avund. Dessvärre var vi två inte lika entusiastiska när det gällde att klä ut sig då vi med ett större sällskap beställt bord på en restaurang kl. 19:00. Efter att ha tagit farväl av partygänget och alla kaniner och kollat läget på en ravetillställning på Långholmen så närmade vi oss matdepå.

Konstig toalett, tapenade och heta räkor - vi hade kommit till en tapasbar. Maten där var underbar och jag var i gott sällskap. Ett litet minus då de inte kunde trolla fram sangria när jag frågade efter det, men annars var det ett jättemysigt ställe! Ölet flödade, och medan resten av gänget skulle satsa på en soft utekväll så begav vi (David och jag) oss vidare till nästa ställe.

Ölen på Debaser var inte sämre, och vi fick sällskap av två kompisar till David som var oförskämt trevliga. Kvällen flöt på, jag träffade fler av Davids kompisar och rätt som det var så kom vackra Paulina förbi och skänkte mig lite glädje. Musiksnack i baren, knacklig engelska på uteserveringen under min rökpaus med tre amerikaner (som visserligen tyckte att det inte alls var något fel på min engelska), lite småtjafs efter fittigt beteende och hemgång med ännu mer tjafs vilket slutade med en öl och tårdrypande cigg i lägenhetsfönstret och sedan sömn i Davids famn.

Fortsättning följer...