Efter att ha frågat Sthlms halva befolkning om jag började närma mig mitt mål svängde jag in vid Zinkensdamms t-banestation, ringde ett samtal och vackra Paulina kom och mötte mig någon minut senare. Efter det följde en förfest med öl, vin, romdrink och tjejsnack på en av lägenhetens två balkonger. Jag välte en drink över min väska precis lagom till att vi skulle bege oss ut, men det stoppar inte en partyfirre som mig. Ivägskuttande på mina converse följde jag mitt festsällskap på t-banan och kanske en kvart senare steg vi ned i Tech Noirs mörka salar.
Att nästan vilket uteställe som helst kan liknas vid ett högstadiedisco
var väl inte direkt något nytt, men lite högre förväntningar än så hade jag faktiskt om TN. Även om jag bär min ringa ålder så tyckte jag ändå att det kändes väldigt påtagligt med ungt folk, ölen var äcklig och det stora dansgolvet som tydligen vanligtvis brukar vara the main thing på stället, hade plötsligt förvandlats till en intetsägande sal full med långbord. När jag går på klubb betackar jag mig kräftskivekänsla när jag går in i en lokal, och där kändes det verkligen så. Men kvällen var inte så shitty ändå, jag var i gott sällskap och på hyfsat gott humör när jag beslöt mig för att gå hemåt. Ett kärt besök gjordes dock på McDonald's vid Slussen på väg hem där jag otåligt väntade på min tur att få beställa då en kille var fenomenalt urusel på att ragga upp mig. Jag flydde med min burgare i näven och skyndade mig snabbt till Skånegatan.Andra lördagen av min visit dagades och både min värd och jag rusade iväg på några ärenden. Sedan blev det mest att vi slappade, åt, drack öl och gjorde oss i ordning inför kvällen. Det som var inplanerat var att göra ett besök på nya Debaser Medis som hade premiär dagen innan, och när vi började röra oss ditåt kändes det roligt då det visade sig att en större skara med vänner till David skulle dyka upp under kvällen. Som vanligt dök vi två upp först av vårt tilltänkta sällskap, men till slut blev det ett stort och härligt kalasgäng. Vi satt uppe på coctailvåningen för det mesta, men till slut blev nog både David och jag lite för rastlösa och förflyttade oss nedåt och minglade runt lite och kollade läget. Jag tillät mig själv att köpa oss varsin Cuba Libre, och när de var slut så lämnade vi stället för natten.
Min sista dag i Stockholm bestod på förmiddagen av att ligga i sängen, sedan äta pizza, sedan att ligga i sängen till ca. 14:00 då jag började förbereda min avfärd genom att stämma träff med Karin och Malin som skulle möta upp mig på centralen plus att jag packade ihop mina saker. Det kändes på något vis lustigt att lämna söder, och min fördömda jävla avskedsångest gjorde ett kärt återbesök och fick någon tår att falla innan jag stängde dörren bakom mig och drog min resväska över stenplattor, asfalt och kullersten. Det kändes som att jag släpade en vecka bakom mig, men jag kom iaf fram till slut och hittade mina två vänner på ett fik. Det blev som hastigast, vi sammanfattade våra tankar just för stunden och de följde mig de 25 meter vi hade till spår 10, och mitt tåg. Jag tog snabbt farväl och steg in i en tågvagn. Ett snabb
t beslut med två okända tjejer som även de var utan platsbiljett tog mig till restaurangvagnen i vilken vi tre hamnade vid samma bord. Tre tjejer där ingen kände varandra. Vi pratade och diskuterade konstant i fyra timmar om allt mellan killar och politik innan vi bytte msn-adresser och gick olika vägar på centralstationen i Göteborg. Jag mötte upp Maria och tog en kvällsfika innan mitt tåg gick mot Varberg.Tre tjejer på väg någonstans. Jag vet bara inte var mitt någonstans är, eller vad det är för något...
Janis Joplin - Misery'n
No comments:
Post a Comment