Morgon

Denna hemska tid på dygnet. Morgon.
Jag har iaf fått en bra start på dagen, såklart. Kellog's All-bran med äpple och fikon i, med en liten lätt touch av landet, jordbruk (gödsel och incest, mm), och röd jävla standardmjölk från Arla. Så nu är jag gödd, jag ser alldeles yrvaken och förjävlig ut, och funderar på vad som skall ske härnäst. Packa, duscha?

I min mellanlandning på centralen i Göteborg skall jag snabbt ta en kaffe med Maria. Då får man söta kaffemuggar med en söt liten klisterlapp på som vanligtvis får en att le. En fin insats för mänskligheten, jag skulle kunna ge pengar för att se människor le på en centralstation. Nu är det i vanlig ordning vi som får betala för att le.
Pay up, and we'll give you that big ol' fat american smile, baby.

Oh, I sure as hell wish I was beautiful in the morning.

Långa ränder.

Det här är mitt Stockholm. Ser du det jag ser?

Ja, nu när min stockholmsresa närmar sig sin begynnelse, så kan jag inte låta bli att tänka på de tidgare erfarenheter från Stockholm som jag har. De är få, men starka. Fotot här ovan kom till på väg hem till vandrarhemmet, när vi med klassen precis beskådat pjäsen Kung Lear på Dramaten. Jag tror att det var -04.

Hur som helst, idag begav vi oss till Varberg för en shoppingtur, min storebror, mor och jag. Förargad över att jag t.o.m. har för små bröst och är för spinkig upptill för att kunna bära strl. 34 el. XS lade jag ned min shoppinglycka och försök till att hitta en snygg jävla väst (konstigt, ibland är strl. 36 och S för smått). Vi åt glass, retades med varandra, handlade lite, och senare på kvällen hade vi en liten kräft- och räkmåltid med öl och vin här hemma. En halvt om halvt jobbig natt med hjärnspöken och ytterligare mer vin förbyttes efter många om och men till att jag stoppade en Zooklubba i käften och försökte sluta tänka.

Nu är jag lugn.

Snart är det val. Frågan är om man orkar att engagera sig. Någonting inom mig säger att man är en egoistisk och dålig medborgare om man inte "orkar" bry sig om vilket. Jag har för vana att skylla på att jag inte orkar engagera mig i saker och ting hitan och ditan, men är det verkligen en stabil anledning? Stundtals tycker jag att svensk politik är långrandig och gubbig, och skulle det vara några ungdomar som engagerar sig så springer de runt och försöker febrilt varva medlemmar till MUF och div. andra ungdomspartier för att få in medlemsavgift att supa sig fulla för på olika jättepolitiska tillställningar. Nej tack, så intresserad av politik är jag inte.

Nåväl, mer valtänk, gäspningar och tv-spel imorgon, nu skall jag däcka.


xx

Dungkärlek.

Hur som helst så ligger kärleksfullhet i min natur, jag är oerhört omtänksam och en ständig optimist. Tack vare min kärleksfulla mor som uppfostrat både min bror och mig med enorm kärlek och värme så har ändå kärlek aldrig varit något som fattats mig. Men med åren nöjer man sig inte bara med en moders kärlek, utan vänner och ev. partner spelar stora roller i ens känsloliv. Och det är väl lite det jag saknar just nu, men vill samtidigt inte göra en stor grej av det. Jag klarar mig, och saker och ting förändras ständigt. Kanske är det så att jag trivs med att ha det just så här, och omedvetet väljer det själv. Jag vet att jag inte är lätt att ha och göra med, haha.

Tänkte slå ett hårt slag för det härliga uttrycket "det var bättre förr". Gick idag med på att uppdatera min blog till blogger BETA, fan vad koolt liksom. Men fan vad kasst. Jag förstår ingenting, jag trivdes bättre som det var innan. Iofs så förstod jag inte mkt av min dåvarande blog heller, men ändå.

Så igår invigde jag min nya arbetslöshet med att kila till Majas i Apelviken och beskåda Dungen i sällskap av min storebror, några öl och ett ciggpaket. Det var trevligt värre, Dungen bjöd på en GRYM spelning, en av de absolut bästa jag sett. Där har ni Sveriges främsta liveakt. Hinner jag så ser jag dem på Liseberg nästa onsdag den 30/8, beror helt på om jag hinner hem till Göteborg från min Stockholmsvisit eller ej.

Med kärlek.

Fan vad omotiverad jag känner mig till att skriva det här...but here we go (skall försöka skriva så snabbt som möjligt, posta det för att sedan slänga mig i sängen, somna och glömma allt):

Jag föddes, mina föräldrar ville inte leva ihop efter ett och ett halvt år varav min storebror och jag flyttade med mor. Vi levde tillsammans med en ny karl i tretton år som förvandlade vår vardag till en sjuk och ångestfylld tillvaro, där tillrättavisningar var kärlek. Kärlek mitt framför ögonen på mig. Jag fick stryk av min storebror och mina killkusiner, och både mormor och farmor valde att favorisera de flesta barnbarn utom just mig. Min mor fick många gånger ta hand om storebror då exsambon ofta var elak mot honom, vilket ledde till att jag indirekt kände mig bortstött. När jag var fjorton år så sade en polis i tjänst att jag förmodligen kommer att ge mig in i förhållanden med karlar som påminner om mors ex. Som kommer att behandla mig på samma sätt. Med kärlek.

Jag har aldrig haft ett förhållande, jag har knappt dejtat över huvud taget. Jag är rädd för närhet för det mesta. Jag har aldrig varit kär.

Fortsättning följer, jag orkar inte skriva mer. :D

Puss.

Infiltrate.Destroy.Rebuild

Skådebröd: 1 st. tortilla, 2 st. tacoskal, köttfärs, mild salsa, hackad tomat och röd paprika, 1 st. klick crème fraîche chili & något, majs, hackad rödlök, 1 st. skivad banan samt slaktad isbergssallad, toppat med solrosfrön


Efter att ha varit en duktig flicka och ha ätit upp allt på tallriken (det var faktiskt ett rejält lass), så börjar min onda nacke göra sig påmind, och jag slänger iväg ett blogginlägg innan jag däckar, som jag gjort de andra kvällarna.

Fan. Jag satt tidigare idag och kollade igenom tidningsartiklar för att kunna länka och kommentera lite sådär intressant man kan göra när man vill hävda vissa åsikter, men jag blir så jävla trött. Det står ju fan bara en massa tröttsamt skit överallt. Och med ens känner jag mig jättekorkad. För jag är totalt ointresserad av allt. Alla fakta, och all information som strömmar fram och tillbaka. Jag vet hur det ligger till, saker och ting säljer och ältas därför. Men ändå. Jag gav iaf ifrån mig ett missnöjt äh och stängde ned tidningarnas hemsidor.
Efter lite pepp från en vän fick jag däremot tummen ur och jagade min läkare via telefon, men självfallet utan något vidare resultat. Man blir ju hänvisad fram och tillbaka tills man kommer tillbaka till det ursprungliga, och jag vet att sådant här kan kännas igen av alla på ett eller annat vis. Men skit samma, jag kom till slut fram till en söt och hjälpsam sekreterare som kunde meddela mig att min läkare har semester fram till v. 35. Fan, tänkte jag, det lär ju vara hur lång tid till dess som helst! Faktum är att jag inte har någon koll på vilken vecka det är över huvud taget, men jag bara antog. "Jaha, men min medicin är snart slut, jag måste ha ny. Och öh...jag hade tänkt diskutera en eventuell ökning på min dos med henne också". Sekreteraren hummar, letar i papper och hummar återigen. Därefter säger hon helt naturligt att en annan läkare som heter Leif och något konstigt i efternamn skriver ut åt mig istället, och att hon skulle skriva en lapp till honom om det och även om att jag skulle öka till si och så många mg. "Nej alltså...jag vill prata med min läkare om ökningen innan jag gör det...?"

Alltså, kontentan med hela den här ointressanta jävla texten, är att psykvården och all övrig vård, är så jävla fucked up och sned så det förslår. (Ordet förslå dök f.ö. upp på högskoleprovet i våras, jag vet vad det betyder). Det skall inte vara så lätt, så slarvigt och div. andra välpassande ord. Vad jag förstod så skulle jag alltså ha kunnat, genom en simpel sekreterare, öka doser, bett om andra läkemedel som jag en gång stått på and so on. Jag vill inte ha det så, jag vill inte ha sådana privilegier som i sin tur blir förfall, för var dag blir människor pillerknarkare.

Eller kanske tänker man för mkt. Kanske man skulle ta sina piller, fungera normalt. Normalsaltat är nog fan ta mig det löjligaste ordet jag någonsin kommit att tänka på, idag.

Nu skall jag nog passa på att skicka ett sms medan jag är någorlunda klar i knoppen, och sedan slagga. Vila nacken i säng utan kudde ty det är det enda rätta, mitt herrskap. Skulle vilja vila i en dryg och svår famn, men nä. Fuck it. Det finns ju sms.


Imorgon, eller nästa gång...då skall jag skriva om kärlek.

Kärlek

Close yet far - CKY

Eftersom jag inte är på något vidare blogghumör, egentligen, så tänker jag inte anstränga mig för att få till ett varken charmigt eller lustigt inlägg den här gången. Veckan som varit som spenderades i kära Göteborg beskrivs på följande sätt:

Äventyret tog sin form och kulör när jag anlänt på centralstation vid 14:00. Träffade två bekanta falkenbergare som jag fick lov att visa värdeskåpen för, för att sedan möta upp Maria vid spår 10. Då hade jag redan öppnat den första ölen eftersom det var sjukt varmt och jag var törstig, och tillsammans med öl i hand och Maria så gick jag till spår 4 där resten av vårt kommande temporära kollektiv skulle utöka. Ca. en timme senare var vi i Marias lägenhet benägen i Balltorp. Matintag prioriterades, och sedan var det styling och öldrickande som gällde. Senare på kvällen trivdes jag på öltältets uteservering på frihamnen, med livemusik precis bredvid, och efter en misslyckad runda på stan som slutade med bråk så tog vi svarttaxi hem till Balltorp och kirrade en efterfest. Jag somnade gott i Marias dubbelsäng. Följande dagar bestod av killsnack, parksocialisering, alkohol, musik, lite irritation och för det mesta härligt väder. En kväll satt vi på frihamnen och lyssnade på Tiger Lou vilket var himla mys, och en annan lite mer berusad dag satt vi och lyssnade på CKY, ända till jag sprang ut ur öltältsområdet, knödde mig längst fram och i mitten, och röjde stenhårt. Jag kom tillbaka som en dränkt katt, då jag hade hällt vatten på mig som jag fått av vakterna. Hurra.
Sista riktiga utekvällen var på torsdagen, då Erik, Maria och jag drack några öl hemma hos henne. Vi liftade med en snäll själ till Avenyn och äntrade Rockbaren. En mestadels lyckad kväll, träffade även på lite andra bekanta.

Sammanfattat var det en extremt hård vecka. Trevligt sällskap, härligt varmt, men tankarna borta någon annanstans...

Godnatt.

Oi!

Nu ringde en styck svår söderkis, jag har läget under kontroll, och återkommer för vidare rapportering.

Over and out.

Fick äntligen upp en av mina favoriter här då. Rent personligen så tycker jag att Alexander och jag är som gjutna för varandra, men hans urläckra eventuella flickvän skulle kanske inte samtycka, eller så skulle hon inte kunna bry sig mindre eftersom jag är en liten plutt. Hoppas han inte har kids och skit, det är så tråkigt att behöva förstöra seriösa förhållanden liksom, usch. :/
Sådär ja, där kom en bild på mig med. Jag vet att jag ser ut som en full gammal anka 24/7, men det är charmigt. Dessutom hade jag jobbat tre nätter där, sch. Jag känner att min förmåga till att skapa struktur med bilder och div. skit i min blogg är oslagbar. Hur som helst, även om det är en skitig bild, så är det sådär jag kommer att se ut när jag spänner ögonen i Alexander och säger att "nu får det ta mig fan vara nog". För det är ju så det kommer att bli, jag känner till er karlar, ni är lömska.

Nu skall jag inte plåga er med det något mer, utan vara seriös. Dessvärre har jag inget seriöst att komma med. Har fixat ledigt från jobbet nu en vecka så att jag skall kunna vila upp mig lite samt njuta av öl och förhoppningsvis sol. Gärna en drös med härligt skönt folk också. Jag hade gärna kilat till Sthlm, men det får nog bli en aning senare tyvärr. Skall se vad jag kan åstadkomma, helt enkelt. Först och främst blir det fönsterplats nr. 92, vagn 11 i tåget fr. Köpenhamn till Göteborg imorgon. 14:20 andas jag göteborgsluft och mina äventyr kan börja. Eventuellt ansluter jag mig med några falkenbergsfolks på tåget och ölar, och väl framme i Göteborg skall jag dumpa mina prylar hos en bekant, och vad som händer därefter är fortfarande hyfsat oklart. Men jag hade väl tänkt hinna umgås med lite olika människor hitan och ditan. Har funderat lite på att gå och kirra lite mat, åka hem till far och laga kvällsmat till dem, men ja. Vi får se, jag orkar inte vara överambitiös och vettig på förhand. Känner för att prata med den svåra söderkisen, men jag orkar typ inte ringa, heller. Livet är hårt när man är ung.

F.ö. njuter jag till Tool, och min kissnödighet.
Och vill kramas. :(
Fuck you.

Häromnatten när jag satt i soffan på jobbet och som vanligt tittade på stentuffa Plektrum som sänds på Ztv med en del bra musik, så vart jag plötsligt som paralyserad. Oj oj oj, jag hade verkligen totalt glömt bort hur jävla het Alexander Hagman i Raised Fist är. Det är ju helt otroligt, jag ryser av blotta tanken på honom. Fast han kanske är något för muskulös nu för min smak, men jag kan väl ha överseende med det, liksom. Om det är någon som känner Alex och han är singel, så kan ni väl lägga in några väl valda ord om mig till honom?



Äh, tänkte infoga en bild på herr Hagman också, men det sket sig. Här är iaf ett urkasst foto på mig, man ser lite hur jag ser ut efter att ha varit hos frisören, ingen större skillnad.

Äh, jag däckar snart.
Peace.

Down slow

1.

2.

1. Hälsning från Mica och Sofie på Gotland. Inte var dag man får vykort, trevligt! Jag blev nästan glad.
2. Hälsning från min kära mor som låg på min uppbäddade säng imorse när jag kom hem från 15,5 timmars nattpass. Jag tycker att hon är rar, och blev helt glad.

Så har man börjat på en ny tredygnsperiod med nattpass. Härligt värre, när man när allt kommer kring istället ödslar ca. fem dygn för att få en vettig jävla dygnsrytm. Men eftersom jag planerat ta ungefär en veckas ledigt efter det så känns det inte så farligt trots allt. Då skall det glassas och levas gott, förhoppningsvis får jag tur med vädret. Något besök i Götet lär det bli, även om det kan vara lite jobbigt med allt folk som kommer att vistas i staden då både EM och göteborgskalaset äger rum ungefär samtidigt.

Förra veckan var lika med angst och slöhet, jag var väldigt utmattad efter allt jobb, och jag var väl inte direkt nöjd över hur jag spenderade dygnen heller. Noll umgänge, sova till 17:00 varje dag och dessutom kändes det som att jag ständigt bar mina arbetskläder. Känns helt fel på sommaren. Men så tog jag mig i kragen på torsdagskvällen, körde till Falkenberg vid 22:00 efter jobbet och besökte tre gamla tjejkompisar som satt på Vallarna och drack öl bland träden och mörkret, och sommarkvällen var gemytlig. En sväng om Bratt kändes aktuell, jag träffade på en hel del sköna folks och pimplade CocaCola hela kvällen. Körde hem vid 02:30, fick två timmars sömn då jag pratade i telefon länge med en svår söderkis till 04:00 ungefär, och begav mig till jobbet vid 07:00.

Fredagen flöt på, och efter massiv beslutsångest och ingen som kände för att gå ut så fick jag tag på en gammal barndomskompis som visserligen skulle börja en timme tidigare än jag på lördagen, 06:00, men som vänligt ställde upp på att vara mitt sällskap. Yasmin konstaterade att koffeintabletter och vätsketillskott inte är fy skam alltid. Jag hoppade snabbt in i duschen, greppade en vinare i kylen och sprang till bussen. På väg till Yasmins lägenhet i Falkenberg blev jag kallad för bombnedslag, jag har faktiskt ingen aning om vad det betyder. Kan ju vara dåligt som fan eller bra. Jag kanske såg arg ut? Väl uppe i lägenheten korkade jag upp vinaren, vi satte oss på balkongen och rökte medan man hörde toner från Shine On-konserten på Rådhustorget prcis bredvid. Det är alltså ett Pink Floyd-coverband, som verkligen sköter sig excellent och levererar fina versioner som fan. Schysst bakgrundsmusik. Jag kom självfallet för sent till Sillen & Co's spelning på Grandterassen som jag lovat besöka, och efter att ha upptäckt att mitt VISAkort var borta, för andra gången på tre veckor, så tog jag två öl på krita på Zätas, lånade pengar av André till bussen, sprang om Rådhustorget och tjötade en snabbis med Johnny som rev scenen och sprang sedan vidare till bussen. Hurra.

Lördagen blev lugn förutom jobb, och söndagen likaså. Har två nätter kvar nu, faktum är att jag måste ta cykeln om en liten liten stund då jag börjar 19:00.

Imorgon skall jag till frisören, det blir fruktansvärt spännande och dyrt.

Love.