Kärlek utan gränser gick ju åt helvete, rent ut sagt. Ingen liten miniromans att skriva om, inga kärleksmums, ingen uppvaktning och maken till vecka att framkalla angst i en liten trasdocka som mig.
Det jag lyckades åstadkomma var ett gäng sms som jag skickade på tisdagskvällen när jag satt på t-banan. Det var sann kärlek; jag diktade ihop några rader till var och en om varför jag tycker om dem och det handlade inte alls om något massutskick trots att jag slängde iväg ett tiotal kärlekssms. Det var ett tappert försök till att börja kärleksveckan i den mån jag kan, singel som jag är. Alltså sprida kärlek till kompisar, och de flesta blev jäkligt glada om än något förvånade.
Det var ett tappert försök, MEN då slog det mig också att folk är ta mig fan too busy for love ibland. Folk blir förvånade när det kommer lite spontan kärlek, ja jag tror tyvärr att 'spontan kärlek' är något som underskattas något oerhört. Man är van vid att säga "jag älskar dig" till sin respektive, man är van vid att krama sina kompisar när man ses till helgen och man kan även vara van vid att ge sina föräldrar en varm kram när man möts. Typ några gånger per år. Men mer då? Är det allt vi har? Fan vilket hjärtlöst jävla samhälle egentligen. Jag säger inte att alla rent generellt är självupptagna svin (ok då) men jag lägger verkligen stor vikt i de där få ord som kommer utan någon vidare anledning eller förväntning, och kan förgylla en hel vecka.
Våga vägra slentrianälska. Jag forsätter med att spontanangsta.
Wednesday, April 22, 2009
Den obotliga optimisten
Föregående vecka gick ju som smort. Att vara sjukligt positiv var en baggis och inte alls särskilt jobbigt, åtminstone inte för mig!
En klar fördel med en positivitet utan dess like var att jag inte lät mig dras ned av människors negativitet vilket annars är jävligt lätt. För mig är positiv energi A och O för att jag skall orka med över huvud taget, så jag stormtrivdes med de facto att personer inte riktigt "vågade" gnälla och klaga som annars. Jag tror att det är en win-win situation för jag vet själv hur jag drar ned även mig själv när jag har en gnälldag.
Gnälla får man och gnälla BÖR man göra ibland, men man kanske skall tänka sig för en liten stund innan man gör det till någon slags dagsessens; då börjar nästan till och med jag påvisa att det finns hjälp att söka för många problem - psykiska som fysiska. Jag är inte den som INTE är villig att komma med råd eller helt enkelt bara lyssna men förvandlas jag till en klagomur så slutar det med loads of ångest för mig. Tillåt mig vara en aning egoistisk när jag gärna besparar mig själv detta otäcka fenomen. Du har inget för det, jag har inget för det. Skall vi lägga ned det? Ja, det skall vi!
Fler sådana här veckor!
En klar fördel med en positivitet utan dess like var att jag inte lät mig dras ned av människors negativitet vilket annars är jävligt lätt. För mig är positiv energi A och O för att jag skall orka med över huvud taget, så jag stormtrivdes med de facto att personer inte riktigt "vågade" gnälla och klaga som annars. Jag tror att det är en win-win situation för jag vet själv hur jag drar ned även mig själv när jag har en gnälldag.
Gnälla får man och gnälla BÖR man göra ibland, men man kanske skall tänka sig för en liten stund innan man gör det till någon slags dagsessens; då börjar nästan till och med jag påvisa att det finns hjälp att söka för många problem - psykiska som fysiska. Jag är inte den som INTE är villig att komma med råd eller helt enkelt bara lyssna men förvandlas jag till en klagomur så slutar det med loads of ångest för mig. Tillåt mig vara en aning egoistisk när jag gärna besparar mig själv detta otäcka fenomen. Du har inget för det, jag har inget för det. Skall vi lägga ned det? Ja, det skall vi!
Fler sådana här veckor!
Styr upp, inte ned.
Veckan rullar på och så gör även jag. Paulina är i L.A. så det är ganska tomt hemma. Fast så känner jag visserligen i stort sett alltid. Den där saknaden som ibland blir olidlig och påfrestande för humöret. Det som jag verkligen inte behövt den senaste tiden. Men jag reser mig igen och nu är det nog mest det gråa vädret som irriterar mig.
Två morgnar har jag nu gått upp 05:30. Dragit på mig lite kläder och gett mig ut på snabb promenad i runt fyrtio minuter. När jag kommer hem sköljer jag ansiktet i iskallt vatten gång på gång, drar ihop en bra och nyttig smoothie och drar sedan iväg till jobbet strax efter 07:30. Visserligen drabbades jag av ett smärre missöde idag då jag välte ut nästan all min smoothie och det var fan inte lätt att torka upp och dessutom så får jag, när jag kommer hem, försöka lyfta på spisen och torka där under. Men skit samma, det känns bra att motionera innan jobbet i alla fall, och idag sprang jag till och med en liten bit av rundan. Det får inte bli för ambitiöst, då lurar jag mig själv. Men så länge jag faktiskt orkar ta mig upp innan jobbet på morgnarna så kommer jag fortsätta. Det är skönt att slippa känna att det är saker man bör göra efter jobbet ibland. Då vill jag bara ta det lugnt.
Visst är det så att man jämt kommer ha saker att göra? Det tar fan aldrig slut. Men det gäller väl bara att beta av allt eftersom helt enkelt och lära sig att prioritera. Jag skickade in en remiss till ögonläkare och väntar på svar därifrån. Snabb tid tack. Jag borde gå med i A-kassan, jag borde gå till tandläkaren för kontroll och även till öronläkare när man ändå håller på. Jag behöver skaffa pass. Och gardiner och överkast, måste styra upp mitt rum så att jag faktiskt trivs i det. Stortrivs i lägenheten som sådan, den är charmig med högt i tak, vardagsrummet har blivit mysigt med mycket levande ljus, röda sammetsgardiner och en fet tv. Köket är småcharmigt, om än något litet, men det funkar helt klart. Vi har en balkong på fasadens hörn vilket betyder stor balkong! Hallen går inte att göra så mycket åt just nu men den funkar den med. Så det är mest mitt rum som behöver fräschas till lite.
Jobbet funkar bra som vanligt. Det är nu på gång att jag skall ta lite HR-ansvarsområden vilket känns bra. Utmaningar är välkommet just nu, jag är singel och jag har all tid i världen för mig själv och saker runt omkring mig. Vilket förmodligen är anledningen till att jag börjat med mina temaveckor. Vet inte alls vad jag tänkte på när jag började med det men jag var förmodligen jävligt rastlös och tänkte att det kanske inte vore så dumt att sätta ett tema på nästkommande vecka. Den första veckan skulle jag försöka vara så sjukligt optimistisk som möjligt, och faktum är att saker kändes så himla lätt den veckan. Därför tyckte jag att det verkade vettigt och fortsatte att sätta teman. Jag kommer att börja skriva om dem här istället för på facebook som jag tidigare gjort, och som en liten uppdatering så har de gångna veckornas tema varit obotlig optimist-vecka som sagt, kärleksvecka, jesu lidande-vecka (under påskveckan) och nu den senaste Mia fixar-veckan. Det kan hända lite vad som helst.
Jag är rastlös, på ett bra sätt.
Två morgnar har jag nu gått upp 05:30. Dragit på mig lite kläder och gett mig ut på snabb promenad i runt fyrtio minuter. När jag kommer hem sköljer jag ansiktet i iskallt vatten gång på gång, drar ihop en bra och nyttig smoothie och drar sedan iväg till jobbet strax efter 07:30. Visserligen drabbades jag av ett smärre missöde idag då jag välte ut nästan all min smoothie och det var fan inte lätt att torka upp och dessutom så får jag, när jag kommer hem, försöka lyfta på spisen och torka där under. Men skit samma, det känns bra att motionera innan jobbet i alla fall, och idag sprang jag till och med en liten bit av rundan. Det får inte bli för ambitiöst, då lurar jag mig själv. Men så länge jag faktiskt orkar ta mig upp innan jobbet på morgnarna så kommer jag fortsätta. Det är skönt att slippa känna att det är saker man bör göra efter jobbet ibland. Då vill jag bara ta det lugnt.
Visst är det så att man jämt kommer ha saker att göra? Det tar fan aldrig slut. Men det gäller väl bara att beta av allt eftersom helt enkelt och lära sig att prioritera. Jag skickade in en remiss till ögonläkare och väntar på svar därifrån. Snabb tid tack. Jag borde gå med i A-kassan, jag borde gå till tandläkaren för kontroll och även till öronläkare när man ändå håller på. Jag behöver skaffa pass. Och gardiner och överkast, måste styra upp mitt rum så att jag faktiskt trivs i det. Stortrivs i lägenheten som sådan, den är charmig med högt i tak, vardagsrummet har blivit mysigt med mycket levande ljus, röda sammetsgardiner och en fet tv. Köket är småcharmigt, om än något litet, men det funkar helt klart. Vi har en balkong på fasadens hörn vilket betyder stor balkong! Hallen går inte att göra så mycket åt just nu men den funkar den med. Så det är mest mitt rum som behöver fräschas till lite.
Jobbet funkar bra som vanligt. Det är nu på gång att jag skall ta lite HR-ansvarsområden vilket känns bra. Utmaningar är välkommet just nu, jag är singel och jag har all tid i världen för mig själv och saker runt omkring mig. Vilket förmodligen är anledningen till att jag börjat med mina temaveckor. Vet inte alls vad jag tänkte på när jag började med det men jag var förmodligen jävligt rastlös och tänkte att det kanske inte vore så dumt att sätta ett tema på nästkommande vecka. Den första veckan skulle jag försöka vara så sjukligt optimistisk som möjligt, och faktum är att saker kändes så himla lätt den veckan. Därför tyckte jag att det verkade vettigt och fortsatte att sätta teman. Jag kommer att börja skriva om dem här istället för på facebook som jag tidigare gjort, och som en liten uppdatering så har de gångna veckornas tema varit obotlig optimist-vecka som sagt, kärleksvecka, jesu lidande-vecka (under påskveckan) och nu den senaste Mia fixar-veckan. Det kan hända lite vad som helst.
Jag är rastlös, på ett bra sätt.
Monday, April 20, 2009
Försök II
En ny vecka känns bra. Att lämna det som varit bakom mig och istället styra upp saker. Det finns så mycket jag inte hunnit skriva här den senaste tiden, men samtidigt har jag nog inte heller varit riktigt motiverad till att göra det heller. På något vis har jag känt större behov av att uttrycka mig verbalt istället för skriftligt.
Den senaste tiden har inneburit mycket som jag redan nämnt. En flytt är aldrig bekymmersfri, men nu har vi i alla fall kommit till ro här i Kristineberg. Jag har även smågrälat med nära vänner vilket även det tagit ofattbart mycket energi och nu är nog första gången på länge som jag känner att jag vill passa på att vila upp mig.
Ni som känner mig eller läst här regelbundet vet att jag är känslig. Jag tänker mycket och jag kan fan inte sluta. Det är som ett evighetsmaskineri innanför pannbenet på mig, vilket natten till idag då jag faktiskt skrev här att jag hade svårt att hålla mig vaken, gjorde att jag låg sömnlös i runt två timmar i natt innan jag somnade. Jag skall nu göra ett nytt försök. Det blir inte så mustiga inlägg än så länge, men bara ge mig tid så skall jag dela med mig av det jag har att ge och det jag brukade kunna prestera.
Bryta bröd.
Den senaste tiden har inneburit mycket som jag redan nämnt. En flytt är aldrig bekymmersfri, men nu har vi i alla fall kommit till ro här i Kristineberg. Jag har även smågrälat med nära vänner vilket även det tagit ofattbart mycket energi och nu är nog första gången på länge som jag känner att jag vill passa på att vila upp mig.
Ni som känner mig eller läst här regelbundet vet att jag är känslig. Jag tänker mycket och jag kan fan inte sluta. Det är som ett evighetsmaskineri innanför pannbenet på mig, vilket natten till idag då jag faktiskt skrev här att jag hade svårt att hålla mig vaken, gjorde att jag låg sömnlös i runt två timmar i natt innan jag somnade. Jag skall nu göra ett nytt försök. Det blir inte så mustiga inlägg än så länge, men bara ge mig tid så skall jag dela med mig av det jag har att ge och det jag brukade kunna prestera.
Bryta bröd.
Sunday, April 19, 2009
Hej
Back on track, eller typ i alla fall. Veckorna jag nu har bakom mig har varit ett enda blurr med jobb och sociala tillställningar, omställning till den efterlängtade våren och även några kraschlandningar. Jag har varit en hel del förvirrad gällande i stort sett allt och, som om inte det skulle ha räckt, slarvat med min medicin. Rejält.
Medan flygen går till och från Bromma utanför vår lägenhet så har jag ibland själv vankat av och an och inte riktigt vetat var jag skall ta vägen. Rent allmänt alltså. Jag känner att jag glider ifrån min omgivning och ibland även mig själv. Analyserar kring vad jag egentligen har och besitter för krafter, varför det känns så jäkla ensamt, tomt och varför jag ofta känner mig som något form av avskräde. Jag känner mig inte som en av alla andra, och jag bara ger och ger utan några vidare villkor på att få något tillbaka.
Jag har mycket att säga, men just nu får det här räcka. Jag håller på att somna här i soffan och jag behöver verkligen sömn. Känns som att jag skulle kunna sova i flera dygn. Det som jag egentligen mest ville påvisa med det här inlägget är att jag är på väg tillbaka efter jävligt mycket gruff.
Hej igen.
Medan flygen går till och från Bromma utanför vår lägenhet så har jag ibland själv vankat av och an och inte riktigt vetat var jag skall ta vägen. Rent allmänt alltså. Jag känner att jag glider ifrån min omgivning och ibland även mig själv. Analyserar kring vad jag egentligen har och besitter för krafter, varför det känns så jäkla ensamt, tomt och varför jag ofta känner mig som något form av avskräde. Jag känner mig inte som en av alla andra, och jag bara ger och ger utan några vidare villkor på att få något tillbaka.
Jag har mycket att säga, men just nu får det här räcka. Jag håller på att somna här i soffan och jag behöver verkligen sömn. Känns som att jag skulle kunna sova i flera dygn. Det som jag egentligen mest ville påvisa med det här inlägget är att jag är på väg tillbaka efter jävligt mycket gruff.
Hej igen.
Subscribe to:
Posts (Atom)
