Sunday, April 19, 2009

Hej

Back on track, eller typ i alla fall. Veckorna jag nu har bakom mig har varit ett enda blurr med jobb och sociala tillställningar, omställning till den efterlängtade våren och även några kraschlandningar. Jag har varit en hel del förvirrad gällande i stort sett allt och, som om inte det skulle ha räckt, slarvat med min medicin. Rejält.

Medan flygen går till och från Bromma utanför vår lägenhet så har jag ibland själv vankat av och an och inte riktigt vetat var jag skall ta vägen. Rent allmänt alltså. Jag känner att jag glider ifrån min omgivning och ibland även mig själv. Analyserar kring vad jag egentligen har och besitter för krafter, varför det känns så jäkla ensamt, tomt och varför jag ofta känner mig som något form av avskräde. Jag känner mig inte som en av alla andra, och jag bara ger och ger utan några vidare villkor på att få något tillbaka.

Jag har mycket att säga, men just nu får det här räcka. Jag håller på att somna här i soffan och jag behöver verkligen sömn. Känns som att jag skulle kunna sova i flera dygn. Det som jag egentligen mest ville påvisa med det här inlägget är att jag är på väg tillbaka efter jävligt mycket gruff.

Hej igen.

2 comments:

Anonymous said...

varför slarvar du med din medicin?

Jane Doe said...

Jag vet inte riktigt. Jag säger att jag är slarvig, men jag tror att det är något jag undermedvetet väljer att göra.

Kanske är det så att jag är trött på skiten efter flera års bruk. Jag har byggt upp min egna lilla trygga zon, känner mig starkare med fastare boende och jobb och får kanske för mig att medicinen är skit samma nu - nu är det dags att börja leva. På riktigt.

Om jag håller upp några dagar så märker jag skillnad. Om jag sedan tar en tabletterna i en eller två dagar och sedan glömmer igen...så är det ganska lätt att komma in i en ond cirkel där det slutar precis så där; att jag inte tar min medicin på en vecka eller två. Möjligtvis någon enstaka dag för att jag kommer på mig själv med att slarva. Hinner jag gå ned mig rejält så tror jag inte riktigt att jag känner för att ta min medicin.