Jag vet verkligen inte vars jag skall ta vägen. Jag kan inte försvinna i mitt kvidande eller i mina tårar. Att dränera mig själv på tårar och därefter försvinna spårlöst vore skönt ibland men det funkar ju inte. Jag kan ringa en hel del men jag vill aldrig göra det just när det är så här.
Vill verkligen ha den där Någon just nu. När inget annat spelar roll än Vi. Allt jag vill ha är en partner som håller om mig, stryker min ryggrad, inte kind, och säger att det kommer att bli bra. Jag vill inte ligga. Jag vill inte ha något annat just nu, än det jag först nämnde. Jag vill inte förhandla, omedvetet. Fuck that.
Trots att jag suttit med några grymma brudar nu ikväll och haft jättetrevligt, så har det varit en hemsk dag. Jag vill inte tillbaka. Men varje dag är likadan, ibland.
Jag vill ha två dagar helt fria, enbart tillsammans med min gitarr. Den är det enda jag kan tillförlita mig på just nu men jag har fan inte tid. Jag har inte tid till att känna mig trygg, och lika bra är väl det då ingen kan eller är villig till att ge mig det just nu.
Jag klarar mig, som vanligt. Jag avskyr det. Jag låter tårarna droppa på mina händer och "allt skall bli bra".
1 comment:
Men att bara klara sig räcker ju inte, du ska må BRA också. Jag var tvungen att svälja all stolthet och omvärdera mig själv totalt, när jag insåg att jag verkligen behövde hjälp - något jag har sjukt svårt att be om. Varför försöka traggla på med ett normalt liv om det känns som att det spricker upp och kracklererar nästan varje dag? Är det inte bättre att ge sig själv respiten att endast fokusera på sitt välmående? Annars kommer det antagligen bara fortsätta och fortsätta, och knappast bli bättre...
Jag hoppas i alla fall du tar hand om dig själv på bästa möjliga sätt, skatten.
Post a Comment