Gick igenom massvis med gamla saker I mitt gamla rum igår, söndag. Har velat scanna in lite gamla foton ett bra tag nu men aldrig tagit itu med saken. Som det känsloknippe jag är, så blev det ganska så sentimentalt. Jag har en hel del sparade brev. Och foton. Gamla texter och dagböcker. Man lär känna sig själv igen och det kan ibland kännas mycket främmande.
Jag läste lite gamla anteckningar jag gjort. Jag önskar att jag hade kunnat vrida tillbaka tiden och omfamna mig själv när ingen annan gjorde. Prata med mig själv när ingen annan gjorde och fylla mig med förstånd på ett annat sätt som jag har idag, för mycket jag läste var sorgligt.
Jag skrev många gånger om att jag var ful och önskade något annat. Jag bekräftade allt människor sade till mig, och kryddade det måhända lite extra. Om hur konstig kropp jag hade, långa och fula ben samt inga bröst. När till och med mina närmsta vänner talade om för mig att jag hade fruktansvärt långa ben, och verkligen inte som något positivt, så lät jag väl acceptera en allmän bild av mig själv. Jag var inget speciellt, inget nämnvärt och ingen man egentligen ville ha att göra med.
Jag hade glömt den självbilden av mig själv, faktiskt. Den värdelösa råtta jag var.
Gick även som sagt igenom mina foton. Scannade in ett hundratal foton vilket känns skönt, men gick även igenom breven. Många är från min farfar och det gör fortfarande ont. Jag har nog fortfarande inte accepterat att han försvann som han gjorde.
1 comment:
Galet det där med längd och vikt under tonåren. Själv önskade jag under hela högstadiet att jag var både kortare och tjockare haha! Kul att du fått tillbaka inspirationen till att skriva igen!
Post a Comment