Innan jag försöker somna skriver jag några rader. Jag måste, det är en del av ritualer.
Före jag visste vad jag skulle skriva så höll jag min hand kupad under hakan och hindrade mina tårar från att nå satinlakanet. Ibland hann inte handflatan absorbera de salta stänken men nu är det upp till mina kinder och läppar. Ikväll har, i sitt diskreta tempo, varit ett helvete. Varför, kanske Ni tänker. Men inget särskilt har hänt, och jag har suttit hemma i soffan i lugn. Inte ro.
Jag är omgiven av dessa eldflugor av angst som cirkulerar i hörn men även ett hjärta har en vrå.
En favorit i repris. för kanske fjärde gången. Jag kan bara inte låta bli.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment