Slånbär

Det måste vara ett skämt; mors ex har flyttat till Stockholm. Trodde jag skulle kunna ta en sådan grej med hyfsad ro, nu när det gått så lång tid. Men jag sitter och gråter och undrar varför jag aldrig kan få lite jävla frid. Vad gör jag för att förtjäna att ha det så här?

Det är väl bara att smälta. Ser jag honom och känner för det så smäller det, på ett eller annat sätt. Nu har jag spritont i min torso, men två underbara killkompisar ringde precis på dörren och en öl lät för lockande.

Jag vill ha kramar, i massor.

Sammanfattning och sådär.

De två senaste veckorna har det inte blivit något skrivande här. Men jag har inte slutat tänka bara för det. Jag skall verkligen uppdatera oftare men just den senaste tiden har varit en smärre katastrof. Däremot har jag vid två tillfällen pletat ned en rad bland anteckningarna i min mobiltelefon. En gång på jakt efter sömn i min säng, och en gång på t-banan efter jobbet, igår.

Önskar någon smekte min ryggrad och tog mig hem igen. Så där som det skulle ha varit så många gånger.
Dricker jag för mycket?
Skrattar jag för mycket?
Ni har aldrig gett mig något val. Om ni hade stannat så hade även jag gjort det, och inte behövt skriva sådant här.


Dagar som den här skulle man helst bara vilja bannlysa. En temporär känsla av vad jag var för något år sedan eller två, en y2k-trasa med ett dött foster i buken.
Klart som fan jag är för abort. Ville ju inget hellre än att bli av med det som svärtade ned min unga själ.

Jag har mest mått tokdåligt, skakat, haft ont i huvudet och jagat efter sömn. Och kört en Ford Mustang GT.

Oh my golly

Skulle hämta posten idag för jobbets räkning. Stod lutad mot Hovets tegelvägg och rökte i solen. Kände mig svag och konstig, illamående och totalt uppgiven. Väntade på samtal från läkare. Fick recept utskrivet. Ett bekymmer mindre. Men nu har det gjort så himla ont i flera dagar.

Satt precis och kämpade mot tårarna, inte en gång till och inte för Någon. Fan. Vad har hänt? Varför blir det alltid såhär? Håller på att bli heltokig. Snälla...gör inte såhär mot mig - igen. Jag går sönder, totalt.

Skall lägga mig och dö till jag går upp och skall jobba igen. Jag önskar jag vore ledig. Jävla skit.

Dålig dag, söndag

Vitabergsparken.
Kanske en plats där jag kan låta allt komma ifatt mig. Just nu känns det som att jag går utan mål och sikte. Surrealism gör sig påmind var dag. Jag vet inte var jag är, vem som är med mig eller vem jag själv är.

I ett anteckningsblock från förra året som jag inte öppnat på ett bra tag. Såg andra saker jag har skrivit. Om insomnia, om Någon och vad jag kände då. "Oj...vad jag saknar dig...Vad gör du nu? Har du någon att älska? Är du lika fin utan mig? Klart du är."

Jag önskar att saker vore annorlunda nu. Jag känner ingen trygghet i mig själv. Känner mig inte bekväm med mig själv heller och känslan av att vara världens största OCH minsta nolla är så jävla påtaglig. Varför gör jag såhär mot mig själv? Det är jävligt orättvist och jag behöver rättvisa för att orka resa mig upp igen. Tänk om vi hade spelat efter helt andra regler. Då hade jag kanske inte känt att jag alltid drar det kortaste strået. Men jag måste ändå le. Som att le mot sin värsta fiende efter en rejäl och blodig uppgörelse. Känner mig sargad och illa däran.

Snart kommer Phil och kanske kan han få mig att ändra inställning, om bara för en liten stund. Fast jag har aldrig gillat det där, att prata med vänner om allt det här. Man blir den svaga och utsatta. Den hopplösa. Kanske pratar jag inte alls.

Solen värmer min hud så himla skönt. Jag önskar att något hade kunnat värma mig inombords på samma sätt. Men jag kan bara ligga och titta på alla andra. Hur han ligger här i solen och tar i hennes hår. När inte vinden gör det. Jag ligger och tuggar sönder min underläpp istället.

Gräset lever. Syrénen blommar som allt annat. Det är ju verkligen jättevackert, jag hade gärna bara funnit mig själv i allt det vackra.

Han leker med ett grässtrå över hennes hud. Det är fint det med. Jag tänder en cigarett.

Morgondagen är Min

För Er som fortfarande vill läsa denna bloggs innehåll så kan jag meddela att hädanefter kommer den att uppdateras oftare, med start snarast möjligt. P.g.a. brist på respons och feedback så känner jag mig inte ett dugg sporrad till det, men det är nog just det som motiverar mig.

Sedan blev det natt.