Det måste vara ett skämt; mors ex har flyttat till Stockholm. Trodde jag skulle kunna ta en sådan grej med hyfsad ro, nu när det gått så lång tid. Men jag sitter och gråter och undrar varför jag aldrig kan få lite jävla frid. Vad gör jag för att förtjäna att ha det så här?
Det är väl bara att smälta. Ser jag honom och känner för det så smäller det, på ett eller annat sätt. Nu har jag spritont i min torso, men två underbara killkompisar ringde precis på dörren och en öl lät för lockande.
Jag vill ha kramar, i massor.
skip to main |
skip to sidebar
1 comment:
Stockholm är stort. Det är inte ens säkert att du kommer träffa på honom. Ta det bara lugnt. Kram :)
Post a Comment