Saturday, February 23, 2008
Stjärtmat
Alltså jag kan inte hjälpa det, och jag kanske är helt fel ute...men jag förstår inte varför man skulle vilja äta här?
Tre
Tredje veckan; so far so good. Hyfsat i alla fall. Jag mår skit lite då och då men det hade jag inte räknat med att undkomma. I tisdags var det företagsmiddag 19:30 på Ulla Winbladh. Tio svenskar från mitt kontor vid Globen och lika många australiensare som flugit in från huvudkontoret i Perth. Det är rätt trevligt med dem på kontoret även om det blir lite trångt.
Jag lyckades välja en svart klänning på morgonen innan jobbet som är jäkligt urringad. På med en scarf bara så märks ju inte det. Tji fick jag, var tredje minut ungefär satt jag och rättade obekvämt till klänning och BH. Det är ta mig fan inte värt det. Hur som helst så gick Phil och jag till Vampire Lounge, stället där vi sitter varje tisdag annars också, och tog några öl innan middagen.
Vi kom något försent, och då bristen på kvinnor på vårt jobb är oerhört uppenbar så fick jag sätta mig vid ett gäng australiensar samt min chef osv. Jag höll god min, var trevlig, social och professionell. Champagne, Toast Skagen och öl. Rökpaus. Jag smög ensam ut och stod där i kylan på Djurgården och svor över mitt klädval.
Förresten; vad är grejen med Ulla Winbladhs garderobiär?
Jag kom in, beställde well done Tournedos och smakade av vin. Det var faktiskt skittrevligt, men det var även då som man känner att man kanske borde ta ett glas vatten, eller två. Maten var fruktansvärt god, förutom att jag petade undan något som låg på köttet som såg jävligt suspekt ut samtidigt som någon nämnde gåslever. Efter maten var de flesta runda under fötterna. Det är då folk som inte röker röker trots att de springer från kontoret på lunchen och tränar flera dagar i veckan. Det är då man kan få lite mer intern inblick i företaget. Vem ogillar vem, vem är bra att håla sig på god fot med osv. Det är väldigt intressant! Sprit är människans bästa vän.
Nu till kvällens avrundning. Efter Crème Brûlé, då kaffe och likör åkte fram, så var västkusten på tal.
"Jag kan sjunga en visa på dialekt! Skall jag göra det?"
Sade jag det där? Nej...jo, jag gjorde det. Varför är jag jämt så jävla dum mot mig själv! Hur som helst, jag ställer mig upp på Ulla Winbladh och sjunger två snapsvisor på en dialekt som kallas för morpekanska. Varför håller man inte käft ibland? Jag håller aldrig käft. Aldrig. Fast det är inte så farligt. Jag var inte så fruktansvärt full, och jag tycker egentligen om att underhålla folk och bjuda på mig själv. Och folk skrattade och var glada så varför inte. Men jag känner mig som Bridget Jones på jobbet ibland.
Taxi på företagets bekostnad hem, perfekt. Två dagar senare drack vi champagne på jobbet p.g.a. ett nytt påskrivet kontrakt. Jag önskar att jag hade kunnat applicera de där privilegierna på vårdanställda.
Igår dansade vi som tokar på Esque. Det var kul. Jag var precis lagom full. Och låg. Nu skall jag duscha.
Jag lyckades välja en svart klänning på morgonen innan jobbet som är jäkligt urringad. På med en scarf bara så märks ju inte det. Tji fick jag, var tredje minut ungefär satt jag och rättade obekvämt till klänning och BH. Det är ta mig fan inte värt det. Hur som helst så gick Phil och jag till Vampire Lounge, stället där vi sitter varje tisdag annars också, och tog några öl innan middagen.
Vi kom något försent, och då bristen på kvinnor på vårt jobb är oerhört uppenbar så fick jag sätta mig vid ett gäng australiensar samt min chef osv. Jag höll god min, var trevlig, social och professionell. Champagne, Toast Skagen och öl. Rökpaus. Jag smög ensam ut och stod där i kylan på Djurgården och svor över mitt klädval.
Förresten; vad är grejen med Ulla Winbladhs garderobiär?
Jag kom in, beställde well done Tournedos och smakade av vin. Det var faktiskt skittrevligt, men det var även då som man känner att man kanske borde ta ett glas vatten, eller två. Maten var fruktansvärt god, förutom att jag petade undan något som låg på köttet som såg jävligt suspekt ut samtidigt som någon nämnde gåslever. Efter maten var de flesta runda under fötterna. Det är då folk som inte röker röker trots att de springer från kontoret på lunchen och tränar flera dagar i veckan. Det är då man kan få lite mer intern inblick i företaget. Vem ogillar vem, vem är bra att håla sig på god fot med osv. Det är väldigt intressant! Sprit är människans bästa vän.
Nu till kvällens avrundning. Efter Crème Brûlé, då kaffe och likör åkte fram, så var västkusten på tal.
"Jag kan sjunga en visa på dialekt! Skall jag göra det?"
Sade jag det där? Nej...jo, jag gjorde det. Varför är jag jämt så jävla dum mot mig själv! Hur som helst, jag ställer mig upp på Ulla Winbladh och sjunger två snapsvisor på en dialekt som kallas för morpekanska. Varför håller man inte käft ibland? Jag håller aldrig käft. Aldrig. Fast det är inte så farligt. Jag var inte så fruktansvärt full, och jag tycker egentligen om att underhålla folk och bjuda på mig själv. Och folk skrattade och var glada så varför inte. Men jag känner mig som Bridget Jones på jobbet ibland.
Taxi på företagets bekostnad hem, perfekt. Två dagar senare drack vi champagne på jobbet p.g.a. ett nytt påskrivet kontrakt. Jag önskar att jag hade kunnat applicera de där privilegierna på vårdanställda.
Igår dansade vi som tokar på Esque. Det var kul. Jag var precis lagom full. Och låg. Nu skall jag duscha.
Sunday, February 17, 2008
Helgvila
Nu har det gått två veckor på jobbet. Känns konstigt, intressant, spännande, nytt osv osv. Men vad gott det är med helg.
I fredags åkte Paulina och jag ut till Abrahamsberg och blev bjudna på mat av hennes kompis Linda. Vi snackade om allt möjligt, och jag fick även ett samtal från min käre vän Erik i Göteborg. Vi kom fram till massvis med vettiga saker, vilket jag återkommer med. Trots att det var himla trevligt så började jag få problem med att hålla ögonen öppna, och en stund efter det så satt vi på t-banan in till stan igen. Kollade förbi Bröderna Olsson en sväng, och sedan blev det Snaps då Paulina fixade gratis inträde och hela tjofaderittan. Billig dricka, en massa avsnäsningar åt äckliga gubbar och lite fuldans och fulragg senare så rullade min kompanjon och jag hem mot Klippgatan. Jag gjorde laxpasta åt oss och sedan somnade vi som stockar.
I lördags mötte jag upp två vänner som även de är från västkusten. Jag ville ta dem till Svart Kaffe men där var fullt som vanligt, så vi gick till String istället. Alla pratar om String. Jag har aldrig varit på String. Jag tycker att de har ett fult namn. Och det var så högljutt och jobbigt, usch. Vi fick i alla fall i oss lite fika och tjejsnack, sedan begav jag mig hemåt. Paulina och jag var totalsega. Till slut fick vi gjort en tårta åt Ingemar som fyller år imorgon men firade det igår. En Black Metal-tårta såklart. Vi äntrade födelsedagskalaset strax efter 22:00 och blev genast offer för bitska små intriganta äckeltjejer. Hur som helst så var det för Ingemars skull vi var där, och vi planerade ändå inte att stanna så länge då jag ville titta in en snabbis på Nada Bar.
00:45 trillade jag in på Nada Bar, sade hej till David som jag inte sett på ett bra jävla tag och tryckte i mig en starköl i full njutning då det blev folköl på festen innan. Stressad var jag också. Nada Bar stängde i alla fall, och medan Paulina, hennes Simon och hans kompis gick mot Zinkensdamm och sömn så tog jag t-banan till Kungsträdgården. Sjukt tråkigt att åka t-bana ensam på natten. Mötte upp lite folk som redan befann sig på 2.35:1 eller Kinateatern eller vad tusan det nu kan tänkas heta och planerade att bli full. En sexa Cuba Libre är alltid bra. 132 spänn. Som hittat, varför hänger man inte mer på Stureplan? Den var i alla fall god, och efter tequila och lite öl så var jag i högform. Hade himla trevligt med mina vänner och träffade även på en bekant Andreas vilket var trevligt.
Det är alltid skönt att komma hem.
I fredags åkte Paulina och jag ut till Abrahamsberg och blev bjudna på mat av hennes kompis Linda. Vi snackade om allt möjligt, och jag fick även ett samtal från min käre vän Erik i Göteborg. Vi kom fram till massvis med vettiga saker, vilket jag återkommer med. Trots att det var himla trevligt så började jag få problem med att hålla ögonen öppna, och en stund efter det så satt vi på t-banan in till stan igen. Kollade förbi Bröderna Olsson en sväng, och sedan blev det Snaps då Paulina fixade gratis inträde och hela tjofaderittan. Billig dricka, en massa avsnäsningar åt äckliga gubbar och lite fuldans och fulragg senare så rullade min kompanjon och jag hem mot Klippgatan. Jag gjorde laxpasta åt oss och sedan somnade vi som stockar.
I lördags mötte jag upp två vänner som även de är från västkusten. Jag ville ta dem till Svart Kaffe men där var fullt som vanligt, så vi gick till String istället. Alla pratar om String. Jag har aldrig varit på String. Jag tycker att de har ett fult namn. Och det var så högljutt och jobbigt, usch. Vi fick i alla fall i oss lite fika och tjejsnack, sedan begav jag mig hemåt. Paulina och jag var totalsega. Till slut fick vi gjort en tårta åt Ingemar som fyller år imorgon men firade det igår. En Black Metal-tårta såklart. Vi äntrade födelsedagskalaset strax efter 22:00 och blev genast offer för bitska små intriganta äckeltjejer. Hur som helst så var det för Ingemars skull vi var där, och vi planerade ändå inte att stanna så länge då jag ville titta in en snabbis på Nada Bar.
00:45 trillade jag in på Nada Bar, sade hej till David som jag inte sett på ett bra jävla tag och tryckte i mig en starköl i full njutning då det blev folköl på festen innan. Stressad var jag också. Nada Bar stängde i alla fall, och medan Paulina, hennes Simon och hans kompis gick mot Zinkensdamm och sömn så tog jag t-banan till Kungsträdgården. Sjukt tråkigt att åka t-bana ensam på natten. Mötte upp lite folk som redan befann sig på 2.35:1 eller Kinateatern eller vad tusan det nu kan tänkas heta och planerade att bli full. En sexa Cuba Libre är alltid bra. 132 spänn. Som hittat, varför hänger man inte mer på Stureplan? Den var i alla fall god, och efter tequila och lite öl så var jag i högform. Hade himla trevligt med mina vänner och träffade även på en bekant Andreas vilket var trevligt.
Det är alltid skönt att komma hem.
Thursday, February 14, 2008
Oh happy day for crying out loud
"Though, it is a horrible day. I got late for work this morning, it's bloody Valentine's Day, I just noticed it's snowing outside, I am extremely tired, my semi tinitus is complaining after being mysteriously vanished for a month or two...and I feel like puking."
Thursday, February 07, 2008
Sömnbehov
Ok, om jag skall vara riktigt ärlig så tycker jag att det är dödligt jobbigt med förändringar. Eller nej, så här är det;
Jag kommer inte ifrån något. Och jag kommer inte ifatt något heller för den delen. Det är så jag känner just nu. Just nu i denna minut alltså. De facto att jag för tillfället har en lägenhet jag trivs med och ett bra jobb underlättar givetvis. Två steg åt rätt riktning. Kanske? Men jag behöver mer stimulans än så.
Jag är ensam. För...åh, jag vet inte vilken gång i ordningen. Och ibland när jag är bland folk så känner jag att jag absolut inte kan vara mig själv. Men när jag är själv så är jag ju själv. Är det ett pris man bör få betala om man verkligen behöver blotta sig själv, helt ärligt. Jag har inte gråtit sedan jag kom upp hit till Stockholm, men ikväll kom det över mig som så många andra gånger.
Jag har många kompisar här uppe. Gamla och nyvunna. Trivs väldigt bra med många. Men det finns väl liksom olika slags ensamheter. Jag blir bara mest trött på skiten.
Jag kommer inte ifrån något. Och jag kommer inte ifatt något heller för den delen. Det är så jag känner just nu. Just nu i denna minut alltså. De facto att jag för tillfället har en lägenhet jag trivs med och ett bra jobb underlättar givetvis. Två steg åt rätt riktning. Kanske? Men jag behöver mer stimulans än så.
Jag är ensam. För...åh, jag vet inte vilken gång i ordningen. Och ibland när jag är bland folk så känner jag att jag absolut inte kan vara mig själv. Men när jag är själv så är jag ju själv. Är det ett pris man bör få betala om man verkligen behöver blotta sig själv, helt ärligt. Jag har inte gråtit sedan jag kom upp hit till Stockholm, men ikväll kom det över mig som så många andra gånger.
Jag har många kompisar här uppe. Gamla och nyvunna. Trivs väldigt bra med många. Men det finns väl liksom olika slags ensamheter. Jag blir bara mest trött på skiten.
QX
Jag vet inte om det bara är jag...men QX-galan som visades på tv idag var för jävla färglös. Vars fan är gayglädjen?
Första veckan
Imorgon har jag varit i Stockholm en vecka. Jag är totalt slut. Eller iaf nästan.
Trivs jävligt bra i lägenheten, den är ljus, fräsch och fin. Klart att jag skulle vilja ha större men med det här läget kan jag inte annat än att trivas mycket väl. Den duger till att sova och ha påhälsande gäster i, helt klart. Däremot behövs fönsterrutorna putsas, men det får vi ta när den första riktiga vårsolen dyker upp.
Har träffat många nära och kära. På fredagen när jag kom upp så mötte Paulina och jag bl.a. Phil, Jasmin och Ingemar på Bröderna Olsson. Det blev några kannor öl för Paulina och mig innan vi drog vidare till Rocks med en vän från Falkenberg vi stötte på vid BO's stängningsdags. Äckligt nog såg jag hur de hällde i överblivna öl i kannorna man köpte, vilket färgade min mun med avsmak en del. Men men, det var fredag och det var öl. Jag var för trött för att gnälla.
I lördags kom Jasmin och David över till vår lägenhet och vi satt mest och drack vin i gott sällskap. Det blev ett ihärdigt jagande efter gästlista till Vice-eventet, vilket misslyckades och kvällen slutade på Berns med några fler och sedan efterfest hos Phil. Söndagen blev slappdag, har jag för mig, och i måndags var Paulina och jag på Stampen för att se Ingemar uppträda med två band för att sedan ta en öl på BO på vägen hem. Det var Sunkittjafs på BO och fy fan vad äckligt med folk det var där. Det gick knappt att andas på nedervåningen. Usch. På dagen hade jag varit på arbetsintervju.
Då intervjun visade sig gå bra så började jag jobba i tisdags och har alltså idag jobbat min tredje dag. Det är jobbigt att gå in på mer detaljer kring vad jag jobbar med, men man skulle kunna säga kort och gott att jag kommer att funka som en help desk-operatör för ett företag som heter ERG, beläget precis intill söderstadion. Skönt med bara drygt tio minuter till jobbet. Förutom idag, då t-banesystemet strulade. Det verkar hur som helst vara ett bra internationellt jobb, med bra lön och möjlighet till att lära sig massvis med nya saker som kommer att se bra ut på framtida CV'n. Det krångliga är att det är Phil som lär upp mig. Phil pratar bara engelska, och facktermer på engelska (särskilt datortermer) suger. Men man lär väl sig på det med.
Nu längtar jag något fruktansvärt till helg så att jag kan få en jävla sovmorgon. Jag är inte alls van vid nio till fem-jobb. Imorgon skall jag försöka vara där redan vid klockan 08:00 så att man kan göra helg en timma tidigare. Det vore underbart, och gå direkt till after work.
Trivs jävligt bra i lägenheten, den är ljus, fräsch och fin. Klart att jag skulle vilja ha större men med det här läget kan jag inte annat än att trivas mycket väl. Den duger till att sova och ha påhälsande gäster i, helt klart. Däremot behövs fönsterrutorna putsas, men det får vi ta när den första riktiga vårsolen dyker upp.
Har träffat många nära och kära. På fredagen när jag kom upp så mötte Paulina och jag bl.a. Phil, Jasmin och Ingemar på Bröderna Olsson. Det blev några kannor öl för Paulina och mig innan vi drog vidare till Rocks med en vän från Falkenberg vi stötte på vid BO's stängningsdags. Äckligt nog såg jag hur de hällde i överblivna öl i kannorna man köpte, vilket färgade min mun med avsmak en del. Men men, det var fredag och det var öl. Jag var för trött för att gnälla.
I lördags kom Jasmin och David över till vår lägenhet och vi satt mest och drack vin i gott sällskap. Det blev ett ihärdigt jagande efter gästlista till Vice-eventet, vilket misslyckades och kvällen slutade på Berns med några fler och sedan efterfest hos Phil. Söndagen blev slappdag, har jag för mig, och i måndags var Paulina och jag på Stampen för att se Ingemar uppträda med två band för att sedan ta en öl på BO på vägen hem. Det var Sunkittjafs på BO och fy fan vad äckligt med folk det var där. Det gick knappt att andas på nedervåningen. Usch. På dagen hade jag varit på arbetsintervju.
Då intervjun visade sig gå bra så började jag jobba i tisdags och har alltså idag jobbat min tredje dag. Det är jobbigt att gå in på mer detaljer kring vad jag jobbar med, men man skulle kunna säga kort och gott att jag kommer att funka som en help desk-operatör för ett företag som heter ERG, beläget precis intill söderstadion. Skönt med bara drygt tio minuter till jobbet. Förutom idag, då t-banesystemet strulade. Det verkar hur som helst vara ett bra internationellt jobb, med bra lön och möjlighet till att lära sig massvis med nya saker som kommer att se bra ut på framtida CV'n. Det krångliga är att det är Phil som lär upp mig. Phil pratar bara engelska, och facktermer på engelska (särskilt datortermer) suger. Men man lär väl sig på det med.
Nu längtar jag något fruktansvärt till helg så att jag kan få en jävla sovmorgon. Jag är inte alls van vid nio till fem-jobb. Imorgon skall jag försöka vara där redan vid klockan 08:00 så att man kan göra helg en timma tidigare. Det vore underbart, och gå direkt till after work.
Subscribe to:
Posts (Atom)
