Monday, September 11, 2006

Tankespån

Efter att nu varit hemma ungefär en vecka från storstaden så har vardagen gjort sig påmind, och allt är som vanligt igen. Allt är som vanligt igen, förutom kanske ett utökat dagdrömmande och tankar fokuserade på David. Det är inte riktigt så att tankarna aldrig föll på karl'n innan mitt besök i Sthlm, men det blir lite mer påtagligt när man varit uppe och hälsat på. Kan stundtals vara lite småjobbigt men samtidigt riktigt härligt. Vanligtvis brukar jag se till att ha alldeles på tok för många relationer på G hitan och ditan vilket suger musten ur mig efter ett tag, så det är skönt. Samtidigt som man har oddsen mot sig, och absolut inte orkar bli bränd en jävla gång till.

I fredags aktiverade jag mig själv med att ge mig ut på svampjakt på Höråsen som ligger en liten bit härifrån. Utan något vidare resultat, gick jag hem i regnet som hade skänkts från ovan bara ca. fem minuter efter att jag lämnat huset. Nedkyld ställde jag mig i duschen, och vi åkte sedan upp till Björnås för att fira morbror och kusin som fyllt år.



På lördagen äntrade mor och jag Varberg för en liten enkel shoppingtur. Efter många om och men fick jag köpt ett par nya skor och är såhär på efterhand riktigt riktigt nöjd med inköpet!
På kvällen vart det avskedsfest för Sanna och Patrik som åkte till Japan idag. Kvällen bestod av en hyfsat trevlig förfest där bl.a. Mica och jag fick en nära väninna att visa stjärten flera gånger för oss, och det var självfallet skitroligt. Innan jag lämnade förfesten tillsammans med Anneli så fick jag mig ett ordentligt piskrapp över baken och ryggen av Mica med hjälp av ett ridspö som Sofie införskaffat. Det gjorde så ont att jag rullade runt och kved på golvet. Väl ute på krogen och Zätas hände inget nytt, jag träffade på en massa människor jag inte sett på ett tag vilket var trevligt, och efter efterfest hos Per tog jag taxi hem till Anneli.

Dagen efter (åh, du härliga söndag!) spenderades mestadels i sängen. Jag lyssnade på när Anneli i entimmesintervaller (som senare blev allt oftare) sprang till toaletten och kräktes medan jag själv lekte med Annelis handklovar. Jag måste medge att jag vart fruktansvärt besviken över att man kunde ta av dem själv, dessutom var det massvis med rosa fluff-fluff på. Näe, skall det vara så skall det vara!

En, två, tre, fyra, jag är en partymyra.

1 comment:

David said...

Ah, det händer väl att jag ägnar dig en tanke då o då också..