Guilloutine

Ja du, Janne. Efter lite läsning på aftonbladets hemsida så hittade jag äntligen ett ämne att mala sönder till en tråkgrå pappersmassa. Vad skall man börja med att säga? Du är en rikskänd provokatör och tycks älska att stå där och hånflina likt Svante Thuresson medan du slänger ur dig verbala pratbubblor härs och tvärs genom etern vilka upprör och irriterar så det förslår. Och om de mot all förmodan inte skulle uppröra, så sitter det säkert en och annan skäggig gammal mansgris/dam på sin pinnstol i köket som är klätt med syntetpälsar och plasthorn och tänker att "ja fy bubblan, den där mannen visar verkligen vad han tycker, det är STAKE i honom" medan de tuggar moderkaka. Nu är bara frågan, vars är staken i dig? Det kan bli så fel. [Insert fri tolkning]

Nej, jag avskyr inte Jan Guillou. Jag vet på tok för lite om karl'n för att ens egentligen tycka något om honom. Men det är intressant, det här. När jag gick in i bloggvärlden för ett år sedan ungefär så hade jag lite kluvna åsikter när det kom till bloggande vilket jag tog upp som hastigast i mitt allra första inlägg. Jag delade ungefär samma argument som Janne själv, det där med att vem fan bryr sig egentligen? De som nu blivit provocerade av hans uttalande menar på att bloggar påverkar medier och i vissa fall politik - jag skiter fullständigt i vilket. Som vanligt när jag skapar, så gör jag det inte för någon annans skull än min egen i första hand. Sedan går det inte att komma ifrån att det ibland känns himla mäktigt när människor betraktar ens saker och uppskattar det, men som med pianot och målandet så är jag sparsam med mitt officiella skyltande.

(Ungefär här blir jag medveten om att fan, jag däckar nog snart. Säkrast att skriva fort, fort, fort.)

Att skriva är en konstform. Vad jag inte riktigt kan förstå är att en person som Jan Guillou med tillhörande sysselsättning kan fälla kommentarer på det där viset. Som sagt, att skriva är en konstform, konst tar tid. För vissa måste den få spira och växa fram, medan den fullständigt flödar i härliga former och kulörter från andra. Själv skriver jag inte blogg för att folk skulle bry sig om vad jag äter till lunch och hur dags min närmsta väninna ringde nu ikväll, utan mer för att få underhålla mitt skapandebehov som jag vet ligger och gnager i många andra också. För andra kan det öppna helt nya dörrar och folk träder in i rum de aldrig någonsin trodde att de skulle bestiga. Vissa rum de inte ens vet existerar. Och jag hyllar dem. Jag hyllar er! Att skriva är en konstform.

Att nyttja text är dessutom nyttigt. Alla vet väl att det är nyttigt att både skriva och läsa? Alla vet väl att det är viktigt och skönt att ibland bara tömma sitt inre, sätta färg och ord på det och faktiskt åstadkomma något. Vad är det som gör Guillous skrivande mer vettigt än en okänd herr Kalle Svenssons skrivande? Det faktum att han tjänar pengar på det? Ok, han lägger förmodligen ned mer tid på det han sammanställer i slutändan, men ändå, such shitty thoughts!

Nåväl, det är inte utan att jag dör lite nu av trötthet, uttråkan och huvudvärk, så jag snabbar mig med att påpeka att jag tycker skarpt om provokation i vårt lättstötta samhälle och dess utövare. Go you guys!

Och keep bloggin'.