Dead girl

Äh, jag vet inte. Allt bara fuckar sig. Omtentan kom som en jävla SMÄLL PÅ KÄFTEN. Efter alla andra sådana.

Just nu är jag så HÄR nära till bristningsgränsen tror jag, därför att jag flyttade hit upp för att få en chans att på något vis "börja på nytt". Umgås med människor jag känner mig trygg med och gillar. Ny miljö, mjuka upp hjärnan, få lite distans till saker och ting. Men vad fan händer? Inte ett jävla piss. Att jag kuggade på salstentan för några veckor sedan har jag mig själv att skylla för. Att den sedan råkade vara i samband med psykisk ohälsa är väl en annan femma, men jag hade kunnat plugga betydligt mer, för jag pluggade i stort sett ingenting.

Jag är skitglad över att jag har Jenny och Paulina som funnits med mig sedan jag flyttade upp. De har verkligen varit otroliga stöttepelare hela tiden trots att de kanske inte tänkt på det. Men resten då? Vars fan är resten?

Jag är fly förbannad, och ledsen. Jag tänker fortfarande jätteofta på Honom. Och förstår faktiskt fortfarande inte. Vad saker handlade om och vad det var som vart så jävla värt att göra så här med mig för. För jag förlorade inte bara någon jag trodde det skulle funka med, utan även en jävla vän. Eller något. Och det gör mig så totalt ledsen och arg. Jag trodde inte att det skulle bli så här. Vi har ingen kontakt och kommer förmodligen inte att ha igen. Sedan vet jag inte...hur jag skulle reagera. Om jag bara hade låtit det vara ok igen. Det har gjort jävligt ont hela tiden, och jag har varit ledsen och brustit ut i tårar åtskilliga gånger p.g.a. Honom.

Varför skall jag gång efter gång vända andra kinden till och låtsas som att saker är ok när de inte är det? Jag funkar inte så. Fast ändå så gör jag det. "Var så god och slå."

Jag vill fan inte vara med mer, och jag vill inte träffa folk. Folk är riktiga jävla svin. Och om de inte är det så är de jävligt duktiga på att göra ont och såra. :(
Vet inte vad jag vill ta mig till något mer, för det här livet med tillhörande svineri och tårar som tillskrivits mig börjar kännas jävligt passé.

Jag trodde att jag gjorde ett klokt val som åkte hem nu efter förfesten och struntade i utgång, mycket med tanke på mitt humör. Men jag vet inte. Att vara aspackad i stan eller sitta här ensam och lipa. Jävligt svårt val.

Det är inte roligt att vara bitter, men vad fan skall jag göra då.

Lyssna på I Need Lunch med Dead Boys såklart. Fuck you.