Käre styvfar

Jag såg Benny Gustafsson i lördags på Harry's i Falkenberg. Så fort mina gamla tjejpolare och jag kom in i puben så vände sig Marie mot mig.

-Mia, han är här!
-Vadå "han"?

Jag scannade hela stället och alla människor, något som jag med tiden lärt mig att göra fort som tusan. I baren ser jag en lång och tanig varelse. Han har vattenkammat råttfärgat hår, och hans seniga kropp är prydd med en skjorta, en brun skinnjacka och så jeans till det. Han ser precis ut som alltid. Jag kände hur avskyn växte i kroppen på mig och svärtade mina djupblå ögon.

-Det är hellugnt, det är ok, sade jag och hade fortfarande blicken på Benny.
-Är det säkert?
-Ja, han styr inte min vardag, sade jag.

Vi gick upp och hängde av oss våra jackor. Karin som kom lite efter med några andra av tjejerna tog tag i min arm och gjorde mig uppmärksam om att Benny var där nere. Jag sade att jag redan visste och att det inte var någon fara, vi var där för att ha roligt.

En stund senare stod jag en meter ifrån honom vid baren. Han stod och diskuterade med en storväxt herre som stod med ryggen mot mig. Snackade skit som vanligt. Jag fick sådan lust att knuffa bort herren jämte mig och dra min flaska Carlsberg Hof i tinningen på Benny. Jag kände friheten sprida sig i min högra hand, nerver och blodådror växte samman och blev till en häftig vilja istället och jag såg det hända. Men istället tog jag min flaska och letade upp mitt sällskap. Som om alla tankar vore rena eller aldrig ens existerat.

Men det är ett ständigt dilemma, det där. Jag är inte ett dugg rädd för honom egentligen. Min ilska väger över rädslan, men självfallet blir jag stissig när han är i närheten. En person som man levt tillsammans med i tolv år som är en jävla idiot. Som fått mor att blöda och gråta, som fått min storebror att gråta. En person som i ett telefonsamtal på fyllan till min morbror hotat min mor.

Om jag inte får chansen till att slå huvudet av henne så ser jag till att någon annan gör det.

Han har förmodligen även hotat mig. Min kusin befann sig en natt på Grand då han råkade ryka ihop med Benny. Efter det bad kusinen min mor att se till så att jag inte ger mig ut i Falkenberg längre. Vad Benny sagt till honom får jag nog aldrig reda på, men fan heller att jag håller mig borta p.g.a. honom. Och jag tror aldrig att han skulle våga göra något. Men det är minnen som gör ont.