Tuesday, April 10, 2007

Ps.

Vad som tilläggas bör är att förra inlägget (och egentligen alla jävla inlägg som jag postar) är baserat på min version av saker och ting och hur jag upplever det. Mest för att det inte skall bli något tjat om att "så där var det inte alls, du målar upp mig som något jag inte är" och så vidare. Så just att man har med sig att andra parter är inblandade och att De inte fått chans att göra sig hörda i sammanhanget. Det kan tyckas vara en självklar sak, men ibland händer det att människor glömmer det där. Det är viktigt för mig. Och jag har aldrig för avsikt att göra skada.

7 comments:

Anonymous said...

Du är så förbannat snäll och förstående. Så noga med att tala om att det är DIG det är fel på och att det är DIN version. Men om någon hanterat något väldigt osnyggt så har man faktiskt rätt att bli arg. Det gör mig orolig att du vänder allt mot dig själv. Men det verkar vara något av the story of your life.

Jane Doe said...

Alltså ja. Jo, det skulle man väl kunna säga att det är. Det tar tid för mig att bli arg på en person. Jag klankar gärna ned på mig själv, dessvärre.

Jag är van vid att få höra när JAG gör fel. När jag beter mig dumt och att människor smäller mig på fingrarna och straffar mig så fort jag gör något som är olämpligt enligt dem. Det har varit så i hela mitt liv, sedan jag var väldigt liten flicka. Av släktingar, föräldrar, kompisar och nu på senare tid även hjärtevänner av det manliga könet. Jag vet nog inte riktigt hur jag skall värja mig mot det.

Samtidigt är jag en person som vill sköta saker rätt. Förklara och vara ärlig, försöka vara så okomplicerad som möjligt osv.

Tack för att Du läser!

Helena said...

Vi är nog rätt lika du och jag, på vissa plan. Ta hand om dig! Jag har inte kommenterat på ett tag. Har inte orkat. Men jag läser ska du veta. Ta hand om dig.
Kram

Jane Doe said...

Helena - Det tror jag med. Kanske till och med på många plan, you never know.
Kommentarer är inget obligatoriskt, det är sådant man gör när man känner för det och inget annat!
Var rädd om Dig, kram.

Anonymous said...

Som jag sagt förut så känns du på så många sätt som en lite yngre version av mig själv. Det är därför jag reagerar på sättet du ser på saker. Jag önskar jag kunde ge dig en crash-kurs i hur du BORDE hatera situationer, men även om jag är tio år äldre än du och saker har blivit så mycket bättre så har jag fortfarande ingen patentlösning.

Jane Doe said...

koma - Well, om jag skall vara helt och hållet ärlig, så ser jag inte så värst mycket problem i de sätt jag ser på saker och ting. Förutom att jag kanske oftare borde uttrycka mitt missnöje över andra och inte trycka ned mig själv. Och säkerligen finns det fler brister, sådant ser man ju i regel inte själv. Men jag ser ingen anledning i att gå runt och vara arg på människor. Skall man vara arg och hård för att värja sig mot sårbarheten i sig?

Jag vet inte jag. Jag tror att jag kommer att vara med om samma sak gång på gång när det gäller det motsatta könet kanske fram till jag blir si sådär 25-26. Det bara känns så.

Anonymous said...

Man ska absolut INTE gå runt och vara arg på människor för det är helt förtärande. Men man måste försöka jämna ut saker och inte bara anklaga sig själv för allt som går fel.

Jag verkar ha kommit ur den onda cirkeln nu faktiskt (otroligt nog), men det finns nog tyvärr de som får gå runt och vara med om samma sak angående det motsatta könet till de blir BRA mycket äldre än 25-26 :)