Framåt

Sitter i soffan med S. På söndagar är det riktigt skönt att vara sambo. Att ha någon i närheten bara. Någon att vara tyst med.

Det är verkligen full rulle nu. Min käre kollega Mr. Supervisor är i Tokyo under tre veckor, och under dessa tre veckor så är jag tillförordnad supervisor. Två veckor återstår. Jag är som mest effektiv vid multitasking och stress så det funkar rätt bra och det är intressant på många sätt och vis. Mycket jobb blir det dock, och jag är oerhört tacksam över att min självbehandling gällande en ganska skaplig tandköttsinflammation gick vägen så att jag slipper springa runt efter akuttandvård. Jag hinner inte med sådant nu.

Något jag däremot hinner med är att vara ute och härja, som alltid annars. Det var en något krystad period över sommaren då jag inte hade så roligt när jag var ute, och jag har inte riktigt känt mig i mitt esse. Nu har det vänt totalt vilket känns bra. I onsdags hann jag med en välförtjänt utekväll som kanske tog ut sin rätt lite väl mycket dagen efter. Mycket tacksam över att mitt möte blev inställt! Däremot satt jag i performance review i två timmar och då var vi inte mer än halvfärdiga. Sedan har det varit trettioårskalas både fredag och lördag, så att jag är trött som tusan är ju inte så konstigt.

Mycket nöjd med veckan som gick dock, jag var en grymt flitig arbetsmyra, hade sjukt roligt med vänner och bekanta och fick till och med lite närhet. Jo jag tackar. Nu är det bara att fortsätta. Lite sömn först kanske?