Eller?

En timme och tjugo minuter till jag står på SATS vid Medis och känner mig toklöjlig, jag hoppas verkligen att H och jag hinner i tid så att jag kan ställa mig längst bak i salen. Fast det sitter ju ändå speglar överallt. Och kanske har jag gått över den där angsttröskeln med skräck för gym...med tanke på att jag kom för sent till mitt senaste och första pass någonsin och fick tränga mig in längst fram och precis innanför glasdörren så att gymmet där ute hade perfekt insyn på en orutinerad jag.

Jag nojjar för mycket. Men jag har i alla fall registrerat mig på SATS i ett år framåt, Ni som inte visste det. Idag blir det SatsFlow, imorgon SatsYoga och nästa vecka så blir det - hör och häpna, Boot Camp. Det går inte att läsa om passet på SATS hemsida så jag har faktiskt ingen aning exakt om vad detta innebär, men det kan nog bli roligt. Roligt som i att man tagit vatten över huvud och knappt hänger med i halva programmet.

Det här är förmodligen jättebra för mig, både fysiskt och psykiskt. Jag klarar mig än så länge fint utan medicin men visst blir jag väldigt ofta påmind om det ouppstyrda serotoninet. Men jag är stark och står emot det mesta.

Gjorde en massa byten i kollektivtrafiken i lördags på väg mot en födelsedagsfest i Hammarby Sjöstad, och då blev jag så jäkla tydligt påmind om saker och ting. Kände mig sjukt ensam, och jag tror att det färgade resten av kvällen trots att jag kanske inte var så medveten om det. Och varje dag gör det ont när någon loggar in på MSN, och min blick går ned till högra hörnet men tillbaka igen med en tyst suck. Några få gånger har den stannat i det högra hörnet men istället stirrar jag och blir nervös, blir arg och frustrerad och bestämmer mig sedan för att inte skriva något.

Det tjänar ju inget till...eller? Jag känner mig bara dum som vanligt.