Isera hur fan du vill

Det är ett jävla gissel, alltihop. Det känns som att varje andetag tar en närmre till viljan att dö. Jag menar; varför skall jag sitta här och låtsas som att det här känns värt något enbart för att det skulle vara tabu att vara destruktiv. Alla besitter en mörk sida vare sig man vill eller inte. Och det har inte med en fas i livet att göra, trots att man sedan år tillbaka valt att vifta bort problemet som sådant genom att bunta ihop det med en tillhörande ålder eller en särskild typ av människa. Det tillhör livet och det mänskliga, och jag orkar minsann inte hyckla.

Att vi bearbetar våra olika sidor på vårt egna sätt är en helt annan sak. På mer eller mindre lyckade sätt; jag tillhör en av de som inte riktigt hittat något bra sätt än. Men å andra sidan är det något jag jobbat med ett bra tag nu samtidigt som personer som inte mött sina mindre lyckosamma sidor, inte påbörjat det där äventyret än. För ett äventyr är det.

Jag tror mest att mitt önskemål handlar om att folk skall sluta upp med att avdramatisera vissa saker och ting, och istället normalisera så tillvida att man inte på så vis uppmuntrar till något hemskt fenomen (typ sport).

Jag tror att jag är färdiggråten för i natt, och har förskräckligt ont i sidfläsket. Sträckte mig säkerligen under bowlingen igår och borde vila ut kropp och själ en hel del, så godnatt.