Spin spin sugar

Det är konstigt här uppe. Jag blir rätt förvirrad mest hela tiden, det händer så mycket saker och ibland hänger jag inte med mig själv. Eller snarare väldigt sällan. Jag vet att jag inte mår bättre av det men det är väl även det som just är grejen.

För drygt en vecka sedan var jag på konsert. Efter konserten hamnade jag backstage och fick träffa Queens of the Stone Age över en jäkla massa sprit. Josh Homme och jag hade en hel del sjukt roliga konversationer och det kändes avslappnat och naturligt, inget komplicerat. Homme är för mig en tungviktare inom musik så klart som tusan att jag var lycklig som få. Pratade även en del med Michael Shuman och Dean Fertita som även de var jordnära och trevliga. Jag glömde av allt vad heter autografer och foton, något som jag kanske så här i efterhand ångrar, fast samtidigt var det kanske det som gjorde att det kändes så naturligt. Det slutade med att jag utnämnde mig själv till Homme's personliga livvakt och eskorterade honom i armkrok till turnébuss och sedan hotellrum. Jobb dagen efter, tre timmar efter att jag kom hem. Känns vemodigt att det där aldrig kommer att hända igen, men sådant är livet.

Har slarvat en hel del med min medicin. Och jag drar mig alltid undan folk när jag mår kasst vilket resulterat i en del kvällar ensam med skakningar och tårar i kopiösa mängder. Det har hänt två gånger sedan jag anlände till Stockholm, och det har varit väldigt jobbigt. Helst vill man befinna sig i någons trygga famn, inte här. Inte nu. Inte alls. Men jag känner alltid att jag skall klara mig själv.

Jobbet går bra, det är skönt att känna sig lite mer van och bekväm på sin arbetsplats. Att det är intressant och spännande, för att inte tala om nytt, gör det inte sämre heller.

Hade besök från västkusten helgen som precis var. Tog med Marie till Bröderna Olsson i fredags, ett ställe jag förmodligen kommer att spendera en hel del timmar på. På lördagen kom även Madde upp och vi tog oss i samlad trupp till Engelbrektskyrkan för att se Malins ögonsten Maja döpas. Sedan hade Paulina och jag inflyttningsfest och det blev riktigt lyckat. Massvis med sköna människor och många av oss struntade i att gå ut över huvud taget. Helfestligt. Resluterade i en trasig säng.

Framöver blir det förmodligen detsamma som innan. Bröderna Olsson, kanske Esque igen, Einstürzende Neubauten på Berns och lite annat smått och gott. Vi kanske ses?