Lördag förmiddag

Det här är en sådan där lyxigt hemsk dag. Hemsk för att jag drack för mycket inatt så att jag sitter här schleten på tåget, en timma från Göteborg där jag bl.a. skall träffa min far. Lyxig för att allt är självförvållat. Lyxigt hemsk.

Paulina och jag gick till Bröderna Olsson igår, skrev upp oss på griffeltavlan i kö till middag, tog en öl medan vi väntade och fick sedan ett himla gott skrovmål. En öl till och sedan en shot på ljus rom, kanel och mynta - enbart för matsmältningens skull. Hade det inte varit för den där shoten så hade jag nog faktiskt suttit här en aning fräschare, vi befann oss nämligen i matkoma och hade kanske gett upp. Sedan gick vi ned till källaren och satte oss med ytterligare en öl. Sedan blev det bara sådär per automatik ni vet, man har trevligt och ölet flödar.

Det var en trevlig afton dock, jag tycker om att spendera lite tid på egen hand med Paulina ibland, utan att bara vara hemma. Folk anslöt senare och Niklas och Kribba susade förbi en sväng. Jag dansade med en gammal gubbe till rockabillytonerna. När jag kom hem, en hel del salongsberusad, så satte jag igång att packa bland all röra i lägenheten.

Så här sitter jag nu. Det är soligare här på västra sidan av landet. Ljusare. Den lättar på något vis, luften. Mimande till The Connells - 74-75 tänker jag på vad jag lämnat. Lägenheten som vi nu skall lämna. Det är skittråkigt. Det enda positiva är väl kanske att bli kvitt paddan till brud vi hyr av. Fan vad jag är trött på henne. Idag kommer hon ned från Dalarna med möbler som hon skall ställa in i lägenheten. Låser upp med sin nyckel och går in i något som faktiskt fortfarande är Paulinas och mitt hem. Jag tycker inte alls om känslan, och så där har hon hållit på de senaste månaderna, trängt sig på, knackat på dörren oanmält, släpat in sig och sin far för att kolla på sängen som gick sönder på inflyttningsfesten. Ingen jävla respekt what so ever. Jag tycker att det är något perverst över det. Harmynt är hon också. Hon kan ta sina jävla brev från Karolinska och stoppa långt upp i Dalarna.

…jag överdriver en aning. Men det har varit jobbigt att ha med henne och göra. På måndag kommer jag förmodligen tillbaka till lägenheten. På tisdag jobbar jag en halv dag, hämtar en hyrbuss med Paulina och så drar vi ut till Farsta Strand med vårt blygt tilltagna flyttlass. Lämnar nycklarna och så är det bye bye till Klippgatan 15. På onsdag och torsdag stannar jag kvar efter jobbet och hjälper till att flytta. Vi byter till 750 kvm, precis intill vårt nuvarande kontor. Bättre sikt över Söderstadion kan man inte ha. Det händer mycket på jobbet, vi växer som företag, nya tjänster tillsätts och vi skall jobba efter nya system. ITIL, som verkar lite halvbrokigt. Jaja, spännande är det ju i alla fall.

Jag har ingen kontroll över saker, det har jag aldrig haft. Folk kommer och går, jag är trött på det. Jag vill ha något konstant, men man kan ju fan inte lita på en jävel.

Jag behöver en dusch.