Kokokichou.
Skulle egentligen kanske ha träffat Alain idag, men till slut blev det inte så. Jag är en velpotta. Och det där med dejtliknande saker har nog aldrig riktigt varit min grej. Vadå, skall man umgås med folk? Dejt, dejt, dejt. Äh, kanske inte alltid handlar om en dejt. Jag är nog bara rädd. Och ovan, givetvis.
Jaha...vi skall träffas? Ok, jag vet inte, kanske är upptagen. Du med? Jaja, dåså, då skiter vi i det helt enkelt. Nähe? Jaha...bio? Jo. Laga mat? Tänk om jag tycker att din mat är äcklig och du min. Ah, du har lite ont i halsen? Kanske bäst du stannar hemma då, kurerar dig. Jag är trött. Det går ändå bara kassa filmer på bio just nu.
Så A åker till LA på fredag och sedan blir det inget under helgen men nästa vecka kanske. Haha, jag är verkligen värdelös gällande det där alltså. Katastrof personiferad. Kommer förmodligen vara likadan till jag blir trettio och desperat. Kanske börjar hänga på spraydate och matchmaker och allt vad det nu kan heta.
Vad har jag egentligen åstadkommit den här sommaren? Jag har jobbat utan någon vidare semester, haft ångest, lyckats springa ifrån en kioskägare (utan att veta om det) på Götgatsbacken med en GB-gubbe under armen, klättrat upp på ett tak, badat utanför Berns, flörtat en hel del och...ja ingen vidare bedrift i alla fall? Det som gäller nu är att hitta en jävla bostad; förste oktober kommer tjejen vi hyr av tillbaka. Det är väldigt snart. Fortsätta sköta mitt jobb.
Han hörde ju av sig igen. Och nu är det tyst, igen. Mindfucka mig bara, det finns inget mer att skada. Det känns mest skrattretande. Att något kan bli så snett. Skittråkigt.
Nästa liv...nästa liv blir annorlunda.
Eller hur? Snälla säg att det blir bättre.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment