Har nu bott i Farsta Strand i snart en vecka. Det funkar. Det kan ha varit den värsta veckan på länge, men inte just på grund av flytten. Var i Göteborg helgen innan, och det var stressigt värre. För att sedan komma hem till flytt och stress. Jag var nere och gick på autopilot istället för medicin. Slet hela tisdagen och kom sedan knappt i ro på kvällen när alla saker var här på plats. Dessutom blev jag av med min mobil samma kväll.
De två följande dagarna var fulla av flytt på jobbet, och ångest. När vi slutade 17:00 så stannade vi kvar, drack öl och packade kartonger. När jag kom hem var jag helt slut. Och ingen mobil att skicka iväg ett futtigt sms med, ett sådant där nödsms man kan skicka till någon man tycker om, för att få lite omtanke tillbaka. Då kom jag på att jag inte tagit min medicin på en vecka. Jag var ett vrak, satt tårögd på jobbet en hel dag och snörvlade. Försökte dölja min misär.
Första dagen då substans hittade blod mådde jag illa hela dagen. Ville vända in och ut på hela mig. Det är en drog. Andra dagen - bättre. Nu så är det ganska så normalt. Normalt = ensamt. Jag känner mig fruktansvärt ensam. Särskilt när jag ligger här varje natt, på mina svarta satinlakan och försöker tänka logiskt. Istället försvinner jag in i musiken.
Jag saknar mitt piano jättemycket. Jag vill ha ett piano. Jag vill ha ett eget rum med ett piano i. Ett spartanskt möblerat rum, rått och utan vidare uttryck i väggarna. Hela jag skulle vara utan talande drag alls. Tänk att få tala med pianofingrarna igen.
Någon som har bra tips på mobilinköp?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment