Am I only one of you?

Ligger i min nybäddade säng och skall alldeles strax somna. I natt har jag de kallaste fötter man kan tänka sig, jag förstår inte hur en alldeles livs levandes människa kan bli så kall. Jag lyssnar på Black Rebel Motorcycle Club - Baby 81 och jag tänker, som vanligt.

Nothing seems to show,
The feelings come and go
And everythings so strange
People never change

Am I only, only one of you?

Jag har tänkt lite på min tid de senaste åren, på min tid här uppe i Stockholm. Vad har jag åstadkommit hittills och vad har jag fått uppleva? För tro mig, jag har skaffat mig ett händelserikt liv.

Jag har bott på sex, snart sju ställen, misslyckats med två tentor och åkt vilse tusenfalt. Jag har haft några småromanser, skålat i champagne med Wille Crafoord på Riche, blivit utslängd från Spy bar och dansat på tok för många gånger på andra stureplanshak. Jag har gått på två vernissage, ätit på Pizza Hut för första gången och än så länge även den enda gången, byggt några IKEA-möbler och fyllesvamlat med “någon i Fattaru” på Ljunggrens.

Jag har gråtit, jag har svettats, jag har blött och jag har dött.

Jag har socialiserat med Queens of the Stone Age, fått komplimanger som heter duga av Josh Homme och utnämnt mig till personlig livvakt åt densamme. En stor händelse, något jag förmodligen inte kommer att glömma på ett bra tag. Jag har snott en GB-gubbe på götgatsbacken och blivit jagad av kioskägare, lärt känna enormt många fina människor, varit något besviken på utbudet här i Stockholm vad gäller vackra pojkar och bett en del dra åt helvete.

Jag har gått många sena nätter hem till någon, någon som aldrig kommer att bli min men det är ok nu, jag har också gått hem i förmiddagssolen efter bortamatch och tänkt att “det är ok nu” men samtidigt velat lägga mig ned på trottoaren och dö på fläcken.

I förrgår drack jag öl med Ladytron efter en lyckad spelning, och för något år sedan friade jag till Alexander i Raised Fist. En tidig morgon efter en svettig natt på 2:35:1 badade jag i dammen utanför Berns och satt någon halvtimme senare upp på den där häststatyn mellan Berns och Kungsträdgården. Har planerat erövra hästen utanför Debaser Slussen, åkt oekonomiskt mycket taxi och utnämnt Bröderna Olsson och Debaser Slussens uteservering som mina andra hem.

Och det där känns blott som en liten bråkdel av allt, och det finns så mycket som kvarstår för mig att erövra, att göra misstag i och fallera men först och främst - skapa mig något.